hRaven

Mätaren visade 27+ när jag klev på skytteln hemåt. Och det förklarade ju varför jag tyckte jag hade niagarafallet längst nacke och rygg. Varmt är det. Jag gjorde en blixtvisit nere i staden för att hinna med övergång hem. Man måste ju göra sin runda med en fart på hundranittio om det ska funka. Och visst hann jag. Hann till och med kallprata med killarna i skivaffären. Där ser man.

För att hinna med allt som man tänkt sig så får man stressa. Svettas och springa vidare. Flaxar runt som en annan skata om ni undrar. Ingen större fan av att häcka på stan direkt. Skumt att skriva sådär, för det fanns ju en tid då all ledig tid tillbringades på stan. Höh. Åldern månne?

Sen det att inte stanna och prata alltför länge med folk man stöter på. Som gamla boende till exempel. Som idag. Frågor om vart jag tagit vägen och så vidare.  Blev förvånade över att jag ej kommer tillbaka alls. Jahaja. Där ser man. Jaa... de är/var ju inte de boende det är fel på. I stora hela. Suck.

Idag blir det att fortsätta att kladda på dukar och samtidigt passa på och tillfredställa fåfängan också. Har ju bortgång imorgon om det vill sig så. Just nu har jag ingen lust alls. Men det är nu det. Imorgon är en annan dag.

Men först ska jag ta och sluta svettas. Hitta nåt bra att slänga i stereon. Och ta vara på stunden. Det är en bra dag ändå.

Gårdagen tog musten ur mig. Rent bokstavligt. Kastade in handuken redan halvåtta och för att slippa vakna en timme eller två senare och sabba hela natten så tog jag en dos av Theralen också. Bra beslut, eftersom jag med hjälp av den slog upp mina grå runt till när klockradions radio gick igång. Nu vet jag ju att längden på sömnen kan diskuteras, men hellre det än inget alls.

Tur att jag var medveten om detta, samt att min nya chef som jag träffade där på eftermddagen även varnade mig om att jag skulle bli trött i min nya tjänst till en början. Väldigt trött innan jag vande mig vid saker och ting. Jag har ju liksom haft det i bakhuvet litegrann, men det är ju bra att jag har någon som påminner mig och att det är såhär ett tag framöver. Tröttmössornas afton så fort jag kommer hem.

Det är bra att jag har människor omkring mig som är medveten om detta och är väldigt förstående redan innan det händer. Känns konstigt. Ovant, men bra. Det är ju så det ska vara har jag fattat det som. Att chefen bryr sig redan innan man väckt frågan. Men för det är ju bara konstigt. Vilken verklighet har jag hamnat i? Vilken värld blev jag förflyttad till? Kommer jag att kunna vänja mig vid det här? Jag hoppas det. För det är ju en bra plats skulle jag tro.

Idag blir det att gå på en invigning. Jag kommer att vara där som privatperson, men ändå som min nya blivande yrkesroll. Den jag axlar officiellt på måndag. Men invidningar kommer inte fler gånger och jag kommer ju att ha kontakt med föreningen i och med jobbet sen, men jag är ju sjukskriven så jag får gå iväg i egenskap av mig själv. I och med att det rör sig om en plats där missbruksbarn kommer att få hjälp och stöd så går jag dit i egenskap som vuxet barn. Jag är ju en av dem ändå. Oavsett hur jag vänder och vrider på det så kommer den sidan alltid att finnas hos mig. Det är bra att en sån plats kommer att finnas i vår stad också.

Men nu när nyvakenheten börjar släppa så ska jag ha mera kaffe. Sen ska jag väl rota fram någonting att ha på mig också... utmaningen jag la upp igår har ingen nappat på. Kanske finns det ingen i min närhet som vill sätta sprätt på någon annans pengar? Skumt. Jaja... Kläder var det ja. Ska väl ta mig ner på stan efter invigningen skulle jag tro. Jag som hatar att gå runt i affärer och försöka hitta nåt jag kan ha på mig. Stress deluxe av att bara tänka tanken. Men det måste göras. Min nya yrkesroll är inte som min gamla. Det innebär att klädseln ska vara mer formell en del dagar. Ledigt javisst, men formellt. Hur ska jag få det där att gå ihop?

Just ja... kan ju vara bra att se vart jag ska också. Tur att kartor finns på nätet. Heh.

Sov jag ens? Vette fan. Tror inte det. Blundat har jag väl gjort eftersom det känns som om jag har ett helt sandtag i ögonen. Kattgos har jag haft massor däremot. Sådär att det har varit viktigare i natt. Svårt att ignorera klor som drar till sig handen när man slutar *ler*.

Ingen sol heller. Tur att jag inte sov med rullgardinen uppe då. Men två klockor stog på. Tro inget annat. Även om jag istället för sirenerna hade radion på istället. Trevligare att vakna till, inte sant? Svårare när det väl gäller. Men med en back-up en minut efter så är det inte så svårt ändå. Även om jag hann snooza en gång. Men bara på den ena *ler*.

Onsdagmorgon. Tjugosjunde. Min sista lön dimper in på kontot idag. Får mer än jag trodde. Glömde ju bort semesterdagarna jag inte tagit ut. Så jag överlever nästa månad också. Och jooo, fick sjukersättningen... eller dagersättningen som det heter så fint. Bra va? Slipper krypa till korset ändå. Var ju liiite orolig över det där med hyran kan jag ju säga. Alla andra räkningar hade ju jag klarat av med det jag har/hade på kontot. Såå, nu VET jag hur mycket jag har att röra mig med i juni då. Bra.

Förresten. Nån som antar en utmaning? Följa med mig ner på stan och hjälpa mig att inhandla jobbgarderob till mig. Svårare än ni tror kära vänner, men det måste göras. Nya jobbet har lite mer dresscode än behandlingsassitentjobbet kan man ju säga, även om skillnaden inte är så stor egentligen. Bara en annan chef om man säger så.*ler*. Nå vad säger ni? Vem vågar sig på utmaningen?

Blåser satan ute också ser (och hör jag). Jaa, varför inte liksom?

Och det där med att åka upp och låta sig åderlåtas på fastande mage skiter jag rent ut sagt i. För många timmar idag ska göras och då, då behövs mitt kaffe. Jag kommer ju inte äta nåt direkt, så det kanske kan räknas som fastande mage ändå? Nehej? Jaja. Vi får se vad de säger när jag kommer upp dit jag ska. Hade jag bara haft sjukhusbesöket idag hade det väl vart en annan sak., men det ska socialiseras också. Jag ska skriva på papper idag till exempel. Seeent på eftermiddagen. Så, ge hit mitt kaffe säger jag bara.

Vem kom på den här idén med mornar? VA? Näää, dumma påhitt.

Fattar inte! Blir ju nästan lite arg på mig själv idag. Jag var ju vaken. Jag var ju VAKEN när klockan ringde. Låg och tittade på solens strålar som letade sig fram bakom rullgardinen en stund. Läste sms. Men sen... poff. ZzZZZzzzZZzzz. av nån jäkla anledning. Vad är det för sätt? Stängde till och med AV klockan. Ingen snoozande sista timmen här inte. Här sov vi. Och katterna? Dem sov dem med. Ingen matte-får-inte-sova lek här inte. Nästan synd. Verkar ju behöva det emellanåt.

Fattar inte? Hur ska jag komma upp innan tuppen imorgon? Jag kan ju inte tävla med solen nu när den snart är uppe mer än mig emellanåt. Men å andra sidan. Jag kanske ska sova med rullgardinen uppe så jag får solhelvetet i ansiktet så fort den kommit över grannhuset. Kan ju vara en bra idé. Kanske? Eller så får jag göra sådär som förr. Ha två. Koppla in den andre i väggen bara för att vara säker på att jag kommer upp som jag ska. Viktig tid imorgon. En på dödligas morgontider, men jag ska inte klaga alltför mycket. Är ju en av dem... er... snart jag med.

Får väl hoppas på att katterna leker imorgon då. Att jag ska sova med rullgardinen uppe för säkerhets skull. Och ha TVÅ väckarklockor. DÅ borde jag väl komma uppe som man ska? Jaaa... borde. Ingenting är säkert i min värld.

Hmpf. Störande. Jag hade ju saker att göra idag. Det där jag sköt på igår. Ville ju ha det avklarat innan solen blev för varm. Men å andra sidan. Jag MÅSTE ju inte göra det jag tänkt att göra. Det handlar mer om att jag ska komma ut ur lägenheten. PLUS att jag kommer upp i någorlunda tid.

Nåja. Kan ju göra allt det där imorgon med. Men då kanske jag inte har nån lust istället. Men men... min fåfänga skriker av ren protest när jag ens tänker tanken att gå utanför dörren i dagsljus. Ungefär sådär illa att jag överväger att ha på mig en sjal bara för att dölja nåt som andra förmodligen inte ens ser. Fåfänga skrev jag ju! Nåja. Får väl ta det imorgon då, efter att ha fått hjärnan scannad och låtit mig åderlåtas. Idag kan jag ju ta telefonsamtalen jag skulle ha gjort innan folk gick på lunch.

Ännu en dag i min värld. Så bra då. Allt är som vanligt tydligen.

Jaa, jag vet inte. Det är ju inte direkt så att jag inte haft något att skriva, för det har jag. Det vill sig inte så att det ska komma ut också. Skrivklåda med kramp.

Pojken kom och gick. Hade en fyra dagars helg. Han kom redan i onsdags när jag var ute på puben. Trevligt att komma hem till Pojke då och få ligga sked sen. Inte alla förunnat direkt. Helgen rasade förbi med en fart jag inte direkt kan säga att jag är/var bekväm med. Vad hände med tiden? Fattar inte. Och igår brummade Pojken iväg igen. Hmmm.

Vad händer med tiden? Jag hinner ju liksom inte med. Jag GÖR ju ingenting. Blöö.

Jo förresten, jag sover. Sover i timmar även om det är oroligt så sover jag. Sover så man kunde tro att det är allvarliga fel någonstans Men det här tydligen till har jag förstått? Till nedstämdheten alltså. Antingen ingen sova alls eller så sover man bort stora delar av dygnet. Idag inget undantag. Jag skulle ju upp tidigt. Jag skulle ju GÖRA saker idag. Men nej. Inte jag inte. Snoozeknappen är min vän och min fiende.

Planer till helgen. Ska möta upp Pojken och andra i en annan stad. Fira en annans födelsedag. Joo... planen är ju den. Om jag sen kommer så långt är en annan sak. Inga besked om pengar än heller. Liiite nojig blir man ju. Det där var ironiskt. Men jaa, jag vet. Det brukar ordna sig. Men jag har ingen lust med att det brukar ordna sig. Jag vill VETA. Suck.

Skulle ha ringt samtal idag. Har visserligen eftermiddagen på mig. Men varför bry sig nu liksom? Orkar inte. Igår var det ju en helt annan sak. Planerade ju att gå upp i vanliga människors tid och studsa upp och göra saker på listan. Ringa samtalen, sen ner på stan och styra upp saker. Jag hade ju tänkt ut det så jäkla bra, men sen så kom snoozeknappen emellan. Fan.

Nåja. En ny dag imorgon. Ska sitta här och förundras min kasshet. Ska väl plita ner lite ord på papper också. Göra frågetecken som jag tänkte att jag ska få klarhet i redan idag. Men det får bli imorgon. Kanske finns det tid till det då. Kanske kommer jag upp som planerat då? Tidsplanering inför onsdagmorgon. Jaja. Idag är det måndag. Man ska väl leva i nuet? Ta vara på dagen? Jojo. Jag har ju tagit vara på "ledigheten" i allafall med rejäl sovmorgon.

Nää. Ska väl komma ihåg att jag gjort kaffe också. Glömde ju liksom bort det igår. Hur det nu kan vara möjligt?

Efter morgonens äventyr och prat med en del om saker och ting. Var ju liksom lite tvungen att prata av mig också. Inte helt enkelt att bara släppa på saker hur som helst. Ska ältas lite också. Inge vemodigt så, utan mest förvåningen över hur människor faktiskt beter sig. Jaja. Nog om det där. Nu slipper jag ju skiten. Jag kommer aldrig mer behöva kliva in innanför ångestens väggar och låtsas som att flodhästen inte finns. Ehhh.... jaa. Läs gårdagens inlägg så fattar ni skulle jag tro.

Läste lite bloggar sådär och snappade upp E:s lockrop om sällskap över en öl. Styrde upp en träff och det blev både en och tre öl. Och pratade gjorde vi. Vi hörde till och med varandra genom sorlet av andra onyktra människor i baren. Pratade. Pratade. Lyssnade. Ältade. Förundrades. Uppdaterade och förklarade vad som menades i bloggarna som vi båda skriver. Frågetecken klarades ut skulle jag tro, och tiden rann iväg. Så tog tiden slut. Baren stängde en timma tidigare än väntat. Men för dem var det ju fortfarande onsdag, även om alla andra var inne på att det var fredag. Inte så mycket att göra åt, men inte sådär jätteskoj.

Avrundade pratet lite snyggt. Men ändå inte sådär att det är färdigpratat, utan mer som att vi fortsätter sen när vi ses igen. Och jag tror ändå att varken hon eller jag vill att det går ett år eller mer mellan träffarna. Det hinner ju hända så mycket under tiden. Kan ju ändå vara glad över att jag kan hålla mig lite up to date med saker och ting genom att läsa bloggen. Annars hade ju inte gårdagens timmar räckt till hälften ens. Jag kan ju hoppas på att hon hade en lika trevlig kväll som jag. Och att vi kan öra om det snart igen.

Vi skiljdes åt och vandrade åt varsitt håll i natten. Ibland är det riktigt gott att leva.

Jag överlevde. Hann knappt hinna känna efter innan jag klev innanför dörrarna hur det skulle kännas. Enda jag nojade mig för var att jag skulle vara sen. Nu var jag ju inte det. De hade visserligen väntat på mig, men inget mer med det. Kom in fick kaffe och förklara vad det är som händer och fötter med mig. Inget om sjukskrivningen, vilket jag är tacksam för, utan vart jag var på väg. Jag förklarade vart jag skulle. Vart jag var på väg.

Och vad det är jag kan titulera mig efter det här. Jag upphör att vara behandlingsassistent och blir istället en annan sorts assistent. Tänker jag på kommande rollen så får jag bara småpanik för det är ju så stort, men å andra sidan är nya saker stora saker innan man kommer in i saker och ting. Jag är inte där än. Kommer att göra det. Tar det lite långsamt. En sak i taget. Sen får vi se. Jag har ju fått fria händer. Det är stort.

Morgonen var det ju jag skulle berätta om. Avslutsfika med avskedspresent och stort hejdå från min sida. Inga kramar, inga tårar. Sådär nästan som om en del tyckte bara att det var och är skönt att jag går. Jag blev ju lite obekväm där på slutet. Innan sjukskrivningen alltså. Egentligen är det ju synd att jag inte blir kvar för nu slipper dem ju ta tag i saker. Nu slipper dem ju se på det där jag pekat ut. Nu när jag försvinner försvinner ju problemet, även om det snarare är tvärtom. Problemet finns ju kvar. I och med att jag slutar så känns det mest som att de kom för lätt undan den här gången. Men jag vet ju att det kommer att slå tillbaka i ansiktet på dem snart nog ändå. Alla vet det, men det är väl som med flodhästen i vardagsrummet. Alla ser den men ingen säger nåt. Låtsas som det regnar. Synd. Alla de fina orden som de satt och sa idag kändes lite som ett hån. Men visst. Jag var ju inte en av dem. Vill egentligen skriva "längre" där i slutet av meningen, men då skulle jag ju ljuga för mig själv. Jag var inte en av dem. Aldrig varit. De var tydliga med att tala om det för mig också. Med eller utan ord.

Nej. Sluta tänka mer på det där. Fick skjuts av en kollega hem. En som överraskat mig en hel del under det här året som vi jobbat ihop. Nu när jag inte kommer att vara kvar sa hon en del saker som jag redan visste. Men också hennes känsla för hela alltet. Jag förstår henne. Och vi skulle fortsätta hålla kontakten. Jaa, jag vet att man säger det till en del och så händer det ingenting. Men med denna ska jag faktiskt göra det. Höra av mig. Faktiskt.

Men från och med idag, eller redan förra veckan, så kan jag säga tack och hej då till mitt gamla jobb. Tack och hej då till alla kollegor. Tack och hej då till chefen, som inte var där idag (lite antiklimax över avslutet i och med det). Tack och hej då till de boende.

Och välkomna framtiden med öppna armar. Att jag sen kommer att småpanika mig en hel del gör mig inte så mycket just nu. Framtiden tillhör mig.

Jahaja. Hur gick det här till? Jag ska inte vara nyvaken nu. Jag ska inte sitta med blött hår nu. Jag ska inte vara inne på min första mugg kaffe för dagen. Men tydligen är det just det jag håller på med. Hade bara en klocka för väckningen idag. Snoozade i två timmar. Jo, tjena Skitbra. "En till" blir lätt en för många och sen tappar man bort räkningen. Skit också. Som om dagen skulle bli bättre av att jag skulle stressa mig iväg. Blä.

Men jag ska försöka att inte stressa för mycket. Känner mig stressad, så det lär ju bli lite svårt. Dåligt samvete för att jag "försovit" mig. Sjukt. Ville vara uppe ett tag innan jag åkte iväg av den enda anledningen att jag skulle orka med mötet idag. Ja, jag vet. Men jag ska iväg. Snart. Bara jag dyker upp innan elva så blir det bra.Men jaa... helst ska jag ju sitta där en stund innan typ. Kryptiskt? Meningen.

Felet är att i duschen kom jag på att jag inte har kläder att ha på mig. Nu har jag ju kläder per se, men inte kläder kläder. Jag vill inte vara vanliga jag idag. Inte heller alltför utspejsad (det hållet finns också). Jag vill sticka ut. Må bra. Trivas och visa upp en glad sida av mig just nu. En sida dem som ska träffa mig idag inte har sett förr. Men just nu känns det som om jag inte har såna att ha på mig. Att sluta röka sätter sig på midjan. Aldrig roligt. Och fyra månader utan cigg gör en plagg lite små. Jaa... jag vet. Sluta röka och förhållande är ingen bra kombination. Blir en del extra allt typ. Skit också. Men det ska ju också tas itu med när jag nu kommer så långt. Idag finns det inga mirakelkurer som skulle ta bort ett ex antal kilo på en kvart, så jag få väl skrapa ihop en outfit för idag.

Hälla i mig en kaffe till. Sen hoppa på ghettoskytteln som ska ta mig till en annan del av stan för sista gången.

Finn ett fel med den här bilden? Hittade du den? Nehej? Ska jag avslöja? Jag. Jag är vaken nu. Borde ligga och krama kudde än. Men en del av mig tyckte att det var en bra idé igår att ta tvättiden först på morgonen. Det var igår det. Idag, när klockan började ringa, tyckte jag inte alls samma sak. Då tyckte jag nog mest att jag var den mest inkompetenta människa på denna jord som borde ha fattat att jag inte kommer att vara pigg åtta på morgonen idag. Nåja. Tvättdags var det i allafall. Tvättdags är det i allafall. Stort behov av att få rent en del saker.

Och katterna är i sitt esse just nu. Bus både högt och lågt. Fan, de borde ju vara hur trötta som helst av att ha väckt mig och busat runt vid halv fyra? Typiskt va? Matte-får-inte sova leken som är så rolig. Men men. Det går väl över det med tids nog? Hoppas jag. Kattungar än ju. Faktiskt. Skulle verkligen behöva få deras klor klippta. (hintar lite åt andra sidan stan och hennes väninna som är bra på sånt Bjuder på kaffe om inte annat hinns inhandlas? *hinthint*... undrar om det funkar?)

Kaffe.Vad skulle jag göra utan denna livselixir? Hur skulle jag kunna vara utan denna svarta härligt doftande nektar? Just nu inte så mycket. Har hört talas om att man kan vänja sig av med det också. Kanske skulle vara bra det med. Men just nu... nej. Verkligen inte.

Jag kom ju på varför det var en bra idé att bli tvungen att gå upp nu. Imorgon. Ja. Jag ska upp tidigt imorgon. Då kan det ju vara en bra idé att försöka vända på dygnet något? Även om jag just nu mest vill bara lägga mig igen. Krama kudde och snarka bort dagen en stund. Men det går ju inte om jag nu ska ta och börja arbeta på vanliga dödligas tider snart också. Då blir det så här mest varje dag. Vad har jag gjort? Hehe... näää... inte ska jag vara sån heller. Blir hur bra som helst det där. Sen. Inte nu. Inte idag. Idag är jag mest bara trött. Men rent ska det bli. Sen kanske jag blundar en stund till. Om det går för sig. Märks. Om nån timme.

Kaffe var det ja. Men först byte av maskiner. Men jag ska inte klaga egentligen. Jag kunde ju faktiskt vara tvungen att tvätta dem för hand om jag hade levt för hundra år sen. Så man ska väl se det positiva i det här med? Jaa?

Nu är ornitologen i mig framme igen. Orsaken? Svalorna är här. Det betyder att sommaren är här. Varför är det då fortfarande kyligt att strumporna sitter på? Va? Kall sommar iår med andra ord. Heh... eller jaa... jag glömde bort; vi är inne maj än.

Igår hade jag ingen ork att ens slå på datorn överhuvudtaget. Konstigt. Kan ju vara att vi var lite bakis här borta och lekte tröttmössornas förening (med exklusiva medlemsantalet två) extra inkallade årsmöte. Var som två sengångare igår och det slutade med att vi orkade oss upp och fixa iordning mat och sen följa schlagerfesten. Ja, jag gör sånt varje år. En grej jag har för mig helt enkelt. Inte min smak av musik, men det är ju ROLIGT. Jaja... rätt låt vann väl? Den satte sig i huvet som plåster som vägrar komma av. Suck.

Söndag idag. Sjuttonde maj. Blir nog inte att slå på nyheterna idag. Glada guttar klarar jag mig bra utan faktiskt. Nej, inge problem med nationaldagsfirande norrmän, men det händer väl mer i världen än det?

Hmmm. Mera kaffe åt folket kanske?