Kunde inte sagt det bättre själv
© Lise
medans andra
När andra sitter i väntans tider och är blivande föräldrar så väljer jag att utöka min familj med en liten fyrbent tjej till. En liten fröken på ett och ett halvt år kom in i mitt liv idag, fick veta vad hon kallades och vad hon egentligen heter. Så, för mig är det problemet löst i och med det. Nu slipper jag fundera på det iallafall. Jag har redan en liten diva här hemma. En diva som börjar bli gammal med sina sju och ett halvt år så vi får se vad hon säger om den nya familjemedlemen. Vi får se om nya fröken är lika förnäm av sig så namnet passar henne. Hon kallas tydligen för Sessan, vilket gör det väldigt enkelt för mig; i och med att jag har Divan (som heter nåt helt annat egentligen) så skulle det vara konstigt om den nya inte är en Prinsessa *skrattar*.
Först var det inte ens säkert att hon skulle komma hem till mig men det var tydligen meningen, eftersom det igår bestämdes att det blev så ändå. Så just nu går jag runt här hemma för att se hur de beter sig. Hur fröknarna sitter och stirrar på varandra och håller sig på betryggande avstånd just nu. Att lillkillen (som inte är så liten längre) tycker att hon är intressant kan man ju inte klandra honom för. Han är nu nio månader, och full respekt för katter. Han vet hur vassa klor kan vara *ler*. Vi får se hur natten kommer att bli. Om jag får sova nåt, eller om fröknarna kommer att väsnas hela natten... eller gräver ner stridyxan så jag får sova. Jag tror på det första jag. Kan ju inte sova som det är ändå. Fullmåne nu.
hur var det nu?
2006 har stängt dörren och man blickar nyvaket på det nya året. Kalendern gapar tom och allt är möjligt. Tomma sidor som kommer att fyllas med liv. Många av dem dagarna har redan en del noteringar. Födelsedagar och arbetspass. Saker som man vet kommer att hända, men inte hur det kommer att se ut. Det är upp till mig hur dem kommer att se ut. Det är upp till mig vad jag vill att de ska innehålla. Vill jag att mitt liv ska innehålla dagar, eller ska mina dagar innehålla liv? Stor skillnad på det där, och just nu vet jag bara att jag vill inte gå igenom livet med skygglappar. Jag vill inte låta min egen rädsla hindra mig från att uppleva saker. För låter jag den vinna så kommer jag aldrig få veta det jag vill få veta. Låter jag den vinna så kommer mitt liv att innehålla dagar utan liv. Och jag vill ha dagar med liv. Och 2007 gapar tom. Vad vill jag ha ut av det här året? Vad vill jag att mina dagar ska innehålla? Vad vill jag? Jag låter frågorna vara obesvarade. Jag vet vad jag har haft. Jag vet vad jag har nu. Jag vet vad jag vill ha kvar. Det jag inte vet är just vad jag vill ha. Kom på mig själv att tänka på just den frågan när jag satt hos grannen igår. Vi pratade om det nya året som skulle börja. Vi pratade om det som varit. Och jag visste inte vad jag ville ha av det nya året. Det enda jag vet är vad jag inte vill ha. Och en del av mig vet redan att det kan inte bli värre än året som var. Samtidigt som jag vet att det var just det jag behövde. Saker och ting sker av en anledning. Hur bisarrt det nu än kan vara och bli.
Det nya året har precis börjat och jag har inga förhoppningar. Jag börjar året nollställd. Jag är där jag ska vara just nu. Eller ja, en önskan dock, men den håller jag för mig själv... hehe.