9

för nio år sen blev jag och mannen ihop...
ikväll, snart, är det ganska exakt nio år sen som jag och mannen gick från att vara vänner till att bli ett par...
stort steg som innebar en hel del förändringar...
stort steg där vi hade mycket att förlora om det inte hade fungerat...
nu, nio år senare kan man bara förundras över hur fort tiden går egentligen...
hade någon sagt då att vi skulle vara tillsammans idag hade jag nog tvivlat...
men nu sitter man här, och kan blicka bakåt på nio år tillsammans...
och le åt minnena och allt som hänt under åren...
det känns som om det var nyss som vi blev tillsammans...
men klockan tickar på och man undrar hur många det kommer att vara framåt...
nio år är en lång tid...
även om jag nu kan känna att nio år bakåt känns så "kort"...
sedd framåt känns det som en evighet...
full av ovisshet och allt man kan tänka sig...
det finns inga garantier till att det kommer ens att hålla morgondagen...
för det finns inga garantier på förhållanden...
man måste vårda den för att den ska hålla...
ge och ta...
uppoffringar och kompromisser...
man är inte ensam i en relation och då kan man inte tänka "jag" utan snarare "vi"...
där man representerar en halva av "vi"...
nio års relation där vi varit gifta i tre...
hemligheten?
att inte ställa krav på sin partner som man själv inte kan ställa upp på...
och inte gå och lägga sig osams...
det är vår hemlighet...
men visst, vi pratar med varandra...
inte till...
det är skillnaden...

och 2005 närmar sig slut...
två timmar och fyrtiofem minuter kvar till nedräkning...
och man kan börja blicka framåt på 2006...
men innan man kan blicka framåt måste man kunna se bakåt...
se vad som detta året hade med sig och sammanfatta året innan man kan se framåt...
man måste se helheten...
sakerna som man var nöjd med...
mindre nöjd med...
oförutsedda sakerna...
och de saker som man vet kommer varje år...
misstagen...
framgångarna...
allt det där man önskar man gjort annorlunda...
för det är efter det man kan försöka tänka på det nya året...
vad man önskar alla dem tomma sidorna ska innehålla...
alla dem där bladen i almanackan, filofaxen eller dagboken som ska fyllas med saker...
vad de sen kommer att fyllas med är upp till en själv...
man kan försöka sätta en kurs inför det nya året och hoppas att den kursen är ganska rätt uträknat...
för är man helt fel ute så kommer det att märkas ganska snart...
och sättet som det kommer att märkas på är känslan av att bli motarbetad...
känslan av att nåt är fel...
känslan som oftast har rätt...
det där som jag skrev tidigare om att universum verkar ha planer för en som inte är riktigt klara för en alltid...
jag väljer att skriva universum för allt prat om ödet känns underskattat, men egentligen handlar det om samma sak...
där universum ger små knuffar framåt när man är på rätt väg...
eller sätter alla möjliga hinder i ens väg och man känner att allt bara blir fel...
även om viljan finns så är det inte meningen...
för ens vilja har ingenting att komma med när det gäller universum...
vad är lilla jag mot det stora hela?
saker och ting sker av en anledning...
accepterar man den tanken och kan ta till sig det så är det inte så svårt att leva...
oftast känns universums röst som den där berömda magkänslan...
att lyssna på den så är man på samma våglinje som universum...
saker går sällan fel...
och skulle det göra det så kan man alltid förklara sig efteråt...
går man mot magkänslan så kan man oftast inte försvara sig efteråt...
för man har inga svar att ge...

så nästa år ska jag föröska acceptera saker för vad det är...
saker och ting sker av en anledning...
och det som inte tar ihjäl mig gör mig starkare...
det finns en läxa i alla motgångar...
för gör man som universum tänkt sig känns det som om man glider runt och allt går som man vill...
visst, det svenska uttrycket räkmacka kanske skulle passat in bättre men jag gillar inte räkor så jag skriver inte det helt enkelt...
men inför 2006 har jag inga nyårslöften...
är dålig på att hålla dem ändå...
inga patetiska löften om att:
sluta röka...
gå ner i vikt...
röra på mig mer...
inte göra av med så mycket pengar...
det håller inte ändå...
visst, jag förstår tanken med nyårslöften, men jag kommer inte ge några...
tanken bakom nyårslöften är egentligen att man ska påbörja något nytt och sluta med någonting gammalt...
lämna det bakom sig...
lättare sagt än gjort...
alla dem där traditionella nyårslöften handlar egentligen om något annat...
och innan man slutar med det ena eller det andra måste man vara medveten om att det finns en medveten tanke bakom dem...
cigaretterna ger någonting, annars fortsätter man ju inte...
samma sak att sitta i soffan och bli fetare och fetare...
det är en trygghet i sig själv någonstans trots allt...
visst, förneka allt jag säger och jag kanske till och med kommer med påhopp...
men om man tänker efter så är det en trygghet i giftpinnen eller dem där extrakilona...
annars skulle man inte fortsätta eller inte göra något åt dem...
jag är själv rökare, så jag vet...
det finns en form av trygghet i ciggen, vad har jag inte kommit udnerfund med ännu, men någonting stillar dem...
samma sak med mina extrakilon...
jag vet det är inte enkelt att erkänna att man själv är orsaken till varför man ser ut som man gör eller medvetet drar in dem där ciggen, men om jag inte kan erkänna dem så vem kan göra det åt en...?
och någonstans måste man ju börja...
och som med all så kallad missbruk så är erkännandet första steget...
för jag menar, man kan inte skala sista potatisen först...
för rökning är ett missbruk...
och visst, det bär emot men maten är en form av missbruk för min del...
och nej, jag är varken anorektiker eller bulimiker...
men skulle jag ha en konfliktfri relation till mat skulle jag inte bära på ett visst antal extra kilon...
eller hur?
men jag har aldrig låtsats att vara perfekt...
men men...
2006 står bakom hörnet och jag vet vad jag ska göra nästa år...
jag vet vad mina tomma blad kommer att innehålla...
jag vet vad jag inte vill att dem ska innehålla...
jag hoppas bara att jag uppfattat universums tecken rätt...
annars blir 2006 ett rent helvete...

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!!

Kommentarer
Postat av: Carina

Inga främmande funderingar. Trevligt att känna sig hemma i nån annans funderingar:)
Och:
- Jag hoppas bara att jag uppfattat universums tecken rätt..
- Annars blir 2006 ett rent helvete..
**ASGARVAR** Kan ju inte sägas så mycket bättre

2006-01-23 @ 12:07:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback