hRaven

jag har en teori gällande förkylningar...
min egen är snart borta och är tillbaka på arbetet igen...
efterdyningarna sitter fortfarande kvar och jag låter värre än vad det är...
men min teori är att;
jag tror att förkylningar sitter i tills man smittat någon annan...
alltså, att man går runt och snorar hur länge som helst tills man stöter på någon som man överför snorandet på...
anledningen till denna fundering hänger ihop med hela förra veckans snörvlande...
var ute och handla på onsdagen men det blev inte bättre...
tillhör nämligen dem där som anser att frisk luft gör en friskare...
påpälsad och inte så långa perioder dock...
men så i fredags var jag tvungen att åka ner på stan, ämlig och klen, för att handla mat till katten...
ja, hon måste också äta...
så kom jag hem och vips, så kändes det mycket bättre...
kunde andas genom näsan helt plötsligt...
på vägen ner, på stan och på vägen hem hann jag stöta på massor av folk så någon måste snappat upp mina baciller...
så jag kunde bli bra igen...
visst, kan ju "bara" vara så att jag hade snorat ur mig allt, men ändå...
tål att tänkas på...
men men...
får se om den är borta eller kommer tillbaka...
har inte tid eller råd med detta...
*famlar febrilt efter något i trä*

jag är sjuk...
på riktigt...
det började med att jag bara var hes...
sen kom hostan...
för att inte prata om att idag kom snoret...
kanske har jag feber också, men utan termometer vet jag inte...
känns som det...
öm i lederna och det känns som jag har mensvärk...
nej, jag ska inte ha mens...
och ja, min feber visar sig så...

så, jag är hemma från jobbet idag...
var det redan igår...
kommer att vara det imorgon också...
och det är väldigt stor skillnad i hur man blir bemött av sina kollegor...
igår var de väldigt förstående...
kan även tillägga att det var en vikarie som svarade...
men idag när jag meddelade att jag kommer inte in imorgon heller undrade denne hur jag kunde veta det redan idag...
ursäkta?
får man inte vara sjuk?
vet anledningen...
det är vikariebrist...
"alla" är upptagna av andra sjukskrivningar och liknande...
samtidigt som det är svårt att få vikarier till jobbet överhuvudtaget...
men jag förstår inte varför jag känner mig skyldig över att vara sjuk?
jag är aldrig sjuk annars...
senaste gången var snart två år sedan...
så det är faktiskt min tur...
när alla andra har varit det hittills så varför inte jag också?
att jobba med människor gör faktiskt så...
man blir smittad av förkylningar...
att jobba med människor är som att jobba på dagis...
det går runt och oturligt nog så hoppade den inte över mig denna gång...
det är tur att jag har en trekvällars vecka denna vecka istället för fem...
förlorar inte så mycket på att vara sjuk...
samtidigt som det är enklare att få vikrie för tre dagar än fem...

jag är sjuk...
känner det i lederna och kroppen skriker efter vila...
men jag är inte trött...
bara seg...
rastlös...
kanske hör det till...
jag är van att ha något att göra...
rösten håller inte heller så man kan inte fördriva sjuktiden i telefon heller...
jag är en social människa...
vet det...
märker det...
men rösten håller inte...
så enda alternativet är framför datorn men som sagt kroppen vill ha vila...
så det andra alternativet är att sitta i soffan och läsa...
läsa ifatt böcker jag inte hunnit öppna och böcker som jag fått låna...
ibland undrar man varför man lånar böcker när man redan har olästa böcker...
men men...
pappershögen på bordet växer i takt med snoret och slemet som kommer upp...
var och handlade idag...
allt för att komma ut i friska luften...
kändes som en evighet innan jag var hemma igen...
men uppfriskande...
välbehövligt...
frisk luft till skillnad till den sjuka varma inomhus...
med halstabletter och korsordstidning...
plus mintkrokant...
mint är bra...
eller så intalar jag mig bara...
skyller godisuget på nåt annat...
inte heller bra...
men ibland måste man få skämma bort sig själv...
speciellt när man känner sig ynklig...
även om jag mest går runt och svär över hostan som ger mig huvudvärk...

imorgon ska jag ringa husläkaren om slemlösande hostmedicin...
kan inte vara sjuk längre...
vill inte ligga hemma sjuk på min lediga helg...
man har den för en anledning och jag vill inte tillbringa den i det här skicket...
men samtidigt vet man ju att sjukdomar är ett sätt att tala om för kroppen att det är dags att ta det lugnt...
när immunförsvaret lägger ner och man blir sjuk innebär det oftast att man inte tagit hand om sig själv...
att man stressat eller haft svårt att slappna av...
så egentligen borde jag kanske vara tacksam för att jag är sjuk nu...
återhämta mig...
samla krafterna...
kommer nog att behöva dem för andra saker framöver...
eller nåt...
samtidigt mitt i eländet är jag glad att det "bara" är vanlig förkylning och ingenting värre...
(tankarna går till dig Molina)

ska sätta mig och fortsätta att läsa...
snora och hosta vidare i vardagen...
med lite kaffe och mintkrokant...
levande ljus...
egentligen ganska mysigt bortsett från slemfaktorn... *ler*

är det trettiofem år sen som storebror gick bort...
trettiofem år sedan på alla hjärtans dag...
denna amerikanska påhitt som tagit sverige under besittning...
en tradition som vi aldrig haft...
som helt plötsligt blivit stort...
så sött...
gulligt...
som en sorts påminnelse att ta vara på de vänner du har...
den familj du har...
men den påminnelsen har jag alltid haft...
har alltid vetat om storebror...
alltid vetat att jag är lillasyster...
den fjortonde februari har alltid varit en sådan dag för mig...
vemodig...
även om jag aldrig träffat honom så har man alltid skänkt honom en tanke denna dag...
undrat hur han skulle ha varit...
hur han skulle sett ut...
hur mitt liv skulle varit om han fanns...
han gick bort innan jag ens var påtänkt...
tre år äldre skulle han vara iår...
han blev bara sex månader...

men visst, jag missunnar ingen att ta vara på denna dag att ta hand om sina nära och kära...
även om denna dag mest känns som en påtvingad påminnelse om att man ska göra det...
känslan bakom känns plastig...
man ska ta hand om sina nära och kära alla andra dagar om året...
inte bara denna dag...
där hela världen klätts i rött...
och doftar rosor...
allt det där som verkligheten inte är...
det är under de mest gråaste dagarna som man ska visa att man bryr sig...
tycker om...
finns till hands...
inte dagar som dem här som är insvept i rosa plast...
det är inte då vänner prövas...

jag låter alla fira å sitt sätt...
jag ska använda resten av dagen till eftertanke...
påminna mig själv om att livet är så mycket mer än bara det man ser och hör...
eller känner...
livet är stort...
universum likaså...
och dess vägar krokiga...
krokigare för andra...
rakare för en del...
dolt i dunkel oavsett...
ingen vet vad morgondagen har med sig...
ta vara på den idag...
den kommer inte åter...

R.I.P käre broder
vi ses någon dag

heller...
sjuk...
ingen feber eller nåt...
inte ens snorig...
men ingen röst...
slemig i halsen...
ringde och sa att jag ej kan jobba idag/ikväll...
de hörde knappt att det var jag...
*ler*
då vet man att man inte har en röst...

sååå, detta innebär att jag kommer inte att sluta röka idag heller...
orsak?
jag tycker det är så jävla gott att röka när jag är sjuk...
vet, jag är konstig...
alla andra kan inte ens tänka tanken...
en annan är nästan kedjerökare när man är sjuk...
men sen, när det släpper...
då skulle det vara en väldigt bra dag och lägga ner cigaretterna...
då vill jag inte ha dem...
för då blir det inte gott längre...
hur sjukt det än låter...
men visst...
återkommer i ämnet om ett par dar eller nåt...

inte idag heller...
ny limpa införskaffades i torsdags...
och jag har fortfarande inte satt mig ner för att fundera vad ciggen ger mig...
inte är det tillfredsställelse iallafall...
inte tycker jag om att frysa heller...
så jag går fortfarande runt och luktar...
fimp...

skrev den för ett par dar sen...
eller var det en vecka?
vet ej men rubriken kom upp iallafall...
bara en sån sak...
"slut röka"
vet ej om nån ens sett att den finns där på sidan någonstans...
diskret..
tyst...
och inväntar inlägg...
här är den första i just denna kategori...
tänker nog mest på att om jag skriver den så är det bestämt...
som om någonting magiskt händer när orden kommer ut i världen...
rymden...
universum...
att jag helt plötsligt bara slutar...

nej, så enkelt är det inte...
vet det...
samtidigt som det egentligen är det...
bara att sluta...
cold turkey, liksom...
men, sen kommer undanflykterna...
dem där patetiska försöken att rättfärdiga blossandet...
jag vet...
varför tror jag skriver patetiska?
jag vet att det är farligt...
jag vet att man kan dö...
jag vet att man kortar sitt liv med flera minuter varje gång...
jag vet allt det där...
men ändå envisas man stå där....
ute....
i snålblåst och hällregn...
snöstorm och tjugo minus...
förbannar vädret...
för vad?
och alla dem där undanflykten känner jag igen...
varenda missbrukare har dem...
"senare"
"imorgon"
"sen när jag..."
ni hör ju hur det låter...
patetiskt!
suck...

först hade jag tänkt skriva ner hur många askar jag har kvar tills dagen kommer...
men vill inte göra det...
sen dagen då jag inte rökt...
eller dagen då sista fimpen skapad..
nej...
inget sånt...
men i och med inlägget här är jag på god väg...
en sak i taget...
erkännandet av missbruket = rökningen...
visst så långt så bra...
steg två är att sluta...
hmmm...
inte där än...
eller så kanske jag är mer redo än vad jag tänkt mig...
kanske imorgon...
löjligt att man håller på såhär...
det jag måste komma underfund med vad cigaretterna symboliserar för en...
vad de har för nytta...
låter löjligt men sant...
det finns en anledning varför jag har nikotinpinnarna i mitt liv...
suger livet ur en...

sen är jag en cigarettsnobb också tydligen...
röker enbart Marlboro...
oavsett hur taskig ekonomin varit så har jag aldrig köpt billigare sorter...
man har alltid skrapat ihop en krona där eller här för en ask eller två...
så man klarar sig ett par dar...
samtidigt som man ratat alla andra cigg...
är jag röksugen och inte har egna (vilket händer sällan) så låter jag hellre bli än stoppar en Prince i käften...
då får det vara bra utan...
synd bara att man tar en förr eller senare ändå...
Marlboro alltså...

varför jag röker?
vet ej...
de kostar pengar...
man luktar illa...
man får taskig andedräkt...
gula tänder...
grådassig hy...
dålig kondis...
man dör lite varje gång man står där med giftpinnen...
inga fördelar alls...
så varför fortsätta egentligen?
när man vet?
jag vet inte...

har ju lyckats sluta en gång och höll mig rökfri i ett år och tre månader...
varför jag började igen?
jag var "tvungen" att ta en cigg...
ja, jag lyckades nämligen sluta genom att se hur länge jag kunde vara utan cigg och så gick tiden...
dagar blev till veckor och veckorna månader..
inga smygcigg...
ingen feströkande...
men så en dag/kväll blev det bara så att jag var tvungen...
så på den vägen är det...

hmmm...
all "prat" om ciggaretter och min rökning gör en röksugen...
ska nog gå och dra mig ett par bloss...
en fördel har jag hittat dock...
dålig ursäkt heter det väl egentligen...
men ändå...
enda sättet att komma ifrån jobbet en stund är att gå ut och ta sig en cigg...
eller frisk luft som det så fint heter... *ler*