hRaven

jag är sjuk...
på riktigt...
det började med att jag bara var hes...
sen kom hostan...
för att inte prata om att idag kom snoret...
kanske har jag feber också, men utan termometer vet jag inte...
känns som det...
öm i lederna och det känns som jag har mensvärk...
nej, jag ska inte ha mens...
och ja, min feber visar sig så...

så, jag är hemma från jobbet idag...
var det redan igår...
kommer att vara det imorgon också...
och det är väldigt stor skillnad i hur man blir bemött av sina kollegor...
igår var de väldigt förstående...
kan även tillägga att det var en vikarie som svarade...
men idag när jag meddelade att jag kommer inte in imorgon heller undrade denne hur jag kunde veta det redan idag...
ursäkta?
får man inte vara sjuk?
vet anledningen...
det är vikariebrist...
"alla" är upptagna av andra sjukskrivningar och liknande...
samtidigt som det är svårt att få vikarier till jobbet överhuvudtaget...
men jag förstår inte varför jag känner mig skyldig över att vara sjuk?
jag är aldrig sjuk annars...
senaste gången var snart två år sedan...
så det är faktiskt min tur...
när alla andra har varit det hittills så varför inte jag också?
att jobba med människor gör faktiskt så...
man blir smittad av förkylningar...
att jobba med människor är som att jobba på dagis...
det går runt och oturligt nog så hoppade den inte över mig denna gång...
det är tur att jag har en trekvällars vecka denna vecka istället för fem...
förlorar inte så mycket på att vara sjuk...
samtidigt som det är enklare att få vikrie för tre dagar än fem...

jag är sjuk...
känner det i lederna och kroppen skriker efter vila...
men jag är inte trött...
bara seg...
rastlös...
kanske hör det till...
jag är van att ha något att göra...
rösten håller inte heller så man kan inte fördriva sjuktiden i telefon heller...
jag är en social människa...
vet det...
märker det...
men rösten håller inte...
så enda alternativet är framför datorn men som sagt kroppen vill ha vila...
så det andra alternativet är att sitta i soffan och läsa...
läsa ifatt böcker jag inte hunnit öppna och böcker som jag fått låna...
ibland undrar man varför man lånar böcker när man redan har olästa böcker...
men men...
pappershögen på bordet växer i takt med snoret och slemet som kommer upp...
var och handlade idag...
allt för att komma ut i friska luften...
kändes som en evighet innan jag var hemma igen...
men uppfriskande...
välbehövligt...
frisk luft till skillnad till den sjuka varma inomhus...
med halstabletter och korsordstidning...
plus mintkrokant...
mint är bra...
eller så intalar jag mig bara...
skyller godisuget på nåt annat...
inte heller bra...
men ibland måste man få skämma bort sig själv...
speciellt när man känner sig ynklig...
även om jag mest går runt och svär över hostan som ger mig huvudvärk...

imorgon ska jag ringa husläkaren om slemlösande hostmedicin...
kan inte vara sjuk längre...
vill inte ligga hemma sjuk på min lediga helg...
man har den för en anledning och jag vill inte tillbringa den i det här skicket...
men samtidigt vet man ju att sjukdomar är ett sätt att tala om för kroppen att det är dags att ta det lugnt...
när immunförsvaret lägger ner och man blir sjuk innebär det oftast att man inte tagit hand om sig själv...
att man stressat eller haft svårt att slappna av...
så egentligen borde jag kanske vara tacksam för att jag är sjuk nu...
återhämta mig...
samla krafterna...
kommer nog att behöva dem för andra saker framöver...
eller nåt...
samtidigt mitt i eländet är jag glad att det "bara" är vanlig förkylning och ingenting värre...
(tankarna går till dig Molina)

ska sätta mig och fortsätta att läsa...
snora och hosta vidare i vardagen...
med lite kaffe och mintkrokant...
levande ljus...
egentligen ganska mysigt bortsett från slemfaktorn... *ler*