hRaven

Graden av min trötthet kan läsas i hur många felstavningar jag har i inlägget. Enkelt uträknat eller hur? Nu har det gått ett par dar sen mina vakna nätter och sovande dagar. Inte ens kul att tänka på timmarna jag faktiskt tagit mig igenom. Fördelen med vakna nätter är att man får en massa idéer och man kommer underfund med lösningar till eventuella problem. Nackdelen är att de mörka svarta tankarna överskuggar de bra sakerna. Och tröttheten och sömnkoman gör att de bra sakerna man kom fram till faktiskt bleknar i dagsljus, om de ens kommer fram då. I helgen skrev jag ner saker på papper så jag vet att dem faktiskt fanns också.

I och med att det saknas både internet (svårt när det inte ens fnns en dator!) och TV så blir det en massa funderingar, även om man läser en bok om natten när man är på jobbet. Funderingar på gott och ont som ni kanske förstår. Sen att utan något specifikt att göra i vargtimmen så känns det som om John Blund slängde hela säcken med sand över en. Tur att det var så pass kallt ute på farstubron som det var under gångna helgen. Annars hade jag nog somnat sittande. Hade inte varit så bra kan jag ju meddela. Jag får inte betalt för att sova. JAg måste skaffa intressantare böcker att läsa helt enkelt.

Idag har morsan varit och dumpat farsan hos mig över natten så vi ska kliva på tåget söderut och möta upp släkten. Begravning på fredag. Ingen trevlig resa och det blir inte så pass lång resa heller så att man hinner träffa annat folk än släkten. Hade varit trevligt att göra så, men nu tillåter inte tiden det så det får bli en annan gång. Men jag får se fram emot lördagen istället, efter att jag har kommit hem igen så kommer jag att få träffa min pojke igen. Nu är det alltför länge sen som vi sågs. Men det är ju lilllördag idag så det känns inte sååå långt till riktiga lördagen. Måste bara ta mig ner till Blekinge tur och retur först och leka personlig assistent till farsan. Han är inte helt återställd sen han blev nerslagen av trädet. Men det ska nog gå bra.

Isbjörnarna skrattar bakom husknuten medans pingvinerna fnissande knyter på sig skridskorna.

Snart morgon. Vänt på dygnet som ni redan vet. Lika bra om man ska orka jobba också. Suger gör det i  allafall. Ska krama kudde snart och ställa mina klockor så jag kommer upp som jag ska också. Snooxeknappen är livsfarlig om man bara har en klocka på när man är som man är. Jag tycker om den knappen alltför mycket har jag märkt. Som tidigare igår... sov lite för länge igen, men det gör väl inget egentligen? Leva kan jag en annan gång.

Fick ett sms i eftermiddags. Bästaste Vännen fyller år idag (Grattis Vännen!). Han bjöd över en på lite firande. Och jag fick bara en känsla av dejávu. Nu är det sådär som det var för ett tar g sen igen. "Allt" roligt händer när jag ska jobba. Folk vill träffa en när man ska arbeta. Hur fan kommer det sig? Meningen att jag ska vara ensam eller? Suck. Missade en massa födelsedagar och andra fester inklusive midsommar, jul, nyår och sånt där när jag hade förr tjänsten. Nu vill jag inte ens tänka på vad det blir den här gången. Vet redan nu att det blir en massa saker som jag missar pga mitt jobb. Det här är andra festen som jag blir tvungen att säga nej till på grund av att jag jobbar just då., sen missar jag en spelning också på grund av mitt jobb. Och nu snackar vi om att jag ändå gjort en förbättring sen förra jobbet. Jag har var tredje helg istället för varannan. Ändå blir det såhär. Suck. De får klara sig utan mig het enkelt. Mer än så är det inte.

Det är inet svårt att hamna i lite självömkan när man ser hur livet verkar passera utanför dörren. Jobba sova och äta är inget liv. Men det finns väl en mening till detta också skulle jag tro. Vad vet jag inte. Men nån måste det väl vara? Saker och ting sker av en anledning. Synd bara att just nu känns det lite hopplöst.

Nä, krama kudde var det ja. Leva får jag göra en annan gång. Glad påsk på er.

Tänk vad tiden går, det känns som dte var nyss som jag tyckte att jag missade höstdagjämningen. Den där som alla andra skrev om. Idag tänkte jag skriva i allafall nån rad såhär bara i förbifarten. Egentligen borde jag ha legat i mörkret i sovrummet och kramat kudde för länge sen, men nej. Var ledig inatt så jag sov ut igår kväll märkte jag. Vaknade vid tio, så det gör ju sitt till också. Vända på dygn är inte så svårt. Solen skiner idag och det är påsk. Nu rabblar jag bara självklarheter igen. Som om ni inte skulle redan ha märkt det eller vet det.

Har jobb hela helgen och det blir väl bra skulle jag tro. En dag i taget som det heter så fint. Det är tur att man har bra kollegor då, både gamla och nya. Passen känns inte så långa då faktiskt även om jag numera jobbar nästan tretton timmars pass till skillnad till förra jobbets nio. Känns mest när man har svårt att somna på morgonen bara. För sömnen behövs som ni kanske fattar. Så under helgen som kommer så kommer jag inte göra annat än jobba, äta och sova. Lär vara i halvkoma måndagen sen skulle jag tro.

Saknar pojken som fan. Och det dröjer innan vi ses igen. Synd att man inte hade ledigt i helgen då. Han ledig i fyra dar, så vi skulle kunnat haft nästan fem dar tillsammans, men nu blir det inte så. Jag jobbar. Sen blir det tågresa söderut istället för norr. Farmor ska ner i jorden fredag om en vecka.

Vårdagsjämning. Dag och natt är lika långa denna dygn. Sen blir det bara ljusare. Våren. Och nästa vecka ska man ställa om klockorna också. Men det är då... idag är idag. Och den stora frågan är fortfarande; Vad är meningen med detta?

Nu är det inte så illa som det kanske låter. Jag åt inte en hund till lunch utan en varm macka som heter mops. Och det med trevligt sällskap i form av en väninna man inte sett på ett tag igen. Innan lunchdaten så var jag på en anställningsintervju som tog cirka en timme. Det kändes bra, men som så mycket annat som känts bra under de senaste månaderna så kommer det nog ändå sluta med att ett besked jag inte vill ha. Vilket slutar ändå med att jag kommer att bli kvar här i stan vare sig jag vill eller inte.

Helgen kom och gick märkte jag och pojken kom på fredageftermiddag som jag skrev sist. Han kom och väckte mig som planerat och det har varit en myshelg, men födelsedagsfirande. Nice. Helgen slutade med att jag lämnade pojken kvar i min varma säng i morse och åkte iväg på en dagstur i regnet. Hade ingen lust att åka iväg, men det är som det är ibland. Och efter att jag klivit av tåget hemma igen sent på eftermiddagen var det en tom lägenhet som väntade. Jag somnade som en stock ändå och ska snart iväg för att sitta vaken igen en natt.

Jag misstänker att himlen är lika grå som den var när jag vände ryggen till den tidigare, men jag är glad att den gråheten inte syns i mörkret. Det har inte varit en rolig dag att resa på kan jag ju säga. Regn, regn och åter regn så man nästan känt den ända in i märgen. Blir inte kul att sitta på jobbet i natt om det är likadant hela natten. Råheten i luften gör att man blir frusen och det är bland det värsta som finns när man ska jobba vaken natt, av den enda orsaken att det tar en massa energi som behövs till annat. Men det ska gå det med... en god bok (för jag misstänker att de har fixat så att internet funkar eller att det går att titta på TV) och en panna kaffe så borde det inte vara några problem. Resten kommer liksom av sig självt.

Nu "morgonkaffe" och göra sånt där man gör innan jobb pass.

Jepp, jag har koll på kalendern jag. Trodde ni nåt annat? Ibland tvivlar till och med jag om det är rätt dag eller vad det var nu igen. Vakna nätter gör sånt... tro mig. Men det var torsdag igår och Rockern fyllde år. Väckaklockan slet mig ur koman och efter en kaffe hoppade jag på bussen till andra sidan stan och fick tårta till frukost och kladdkaka som efterätt. Inte varje dag man får så storslagen frukost... tack tjejen!

Så blev det att hoppa på bussen för att ta mig åt en helt annan väderstreck i stan för att infinna mig på jobbet i tid. Med en ny bok i väskan som jag lånade emd mig så var jag redo för natten. Fördelen med nätterna utan internet och TV har varit den att jag nu trots besvikelsen med Koontz ena bok, numera är inne på bok fyra inom två veckor. Insåg dock ganska snart inne i den lånade boken att jag antingen läst boken eller sett filmen. Näckdelen är att jag är ganska säker på att jag sett filmen, som inte heter som den svenska titeln på boken för annars skulle jag väl komma ihåg den? Men jag börjar bli till åren så minnet kan ju svika mig. Så där sitter jag med en bok jag vet hur den går och fortsätter att läsa för det är som det är... jag minns inte riktigt slutet. Jag vet ju en del av den men inte hur hon gjorde det. Bilderna finns i huvet på en men det är som om nån klippt filmen mitti och klistrat in slutet. Suck. Bara att ta sig igenom så jag vet... störande sånt där.

Idag är det fredag förmiddag och jag har lite svårt att varva ner. Drog fram min lilla slangdrake och snyggade till lite inför kvällen och att det inte ser ut som en orkan gått igenom lägenheten. Ikväll blir det inte mycket städande misstänker jag när  pojken kommer ner. Det är snart två veckor sen vi sågs och jag saknar han. Längtar kanske är rätt ord här? Så det där med städa är inte prioritet ikväll kan jag ju vara säker på redan nu.

Nä, ska nog stänga ner här och krama kudde. Jag har en ledig helg med min pojke.

Idag är det söndag och jag har jobbat hela helgen, samt kommer att befinna mig på jobbet inatt igen. Allt hade ju vart frid och fröjd om det hade varit så tt internet hade funkat, men nu gör det inte det. Så nu har jag ju fått frågan till det där jag undrade för länge sen om vad man gjorde om nätterna innan internet fanns; Inte mycket. Nu är det ju tur att jobbet inte är lika lugnt som den förra jag hade, men ändå. Drygt, och jag har hunnit läsa ut en bok på fyra hundra sidor. Inatt kommer jag att få ta med mig en ny med andra ord.

Söndag, och nätterna har runnit på och dagarna har jag sovit bort. Inget nytt under solen liksom. Haft en hel del funderingar och tankar denna helg men utan internet på jobbet så sitter de kvar i skallen istället. HAde ju tänkt att skriva lite om farmor igår, som skulle ha fyllt 86. Bara sådär som sammanfattning av ett liv. Blev inte så, så jag tar och skriver det sen vid tillfälle istället. Hmmm...

Idag är det andra mars, som råkar det vara min födelsedag. Och så som det ser ut nu så kommer den att firas nästa helg. Just nu känns det bara långt dit, men det det är väl tröttheten som talar just nu skulle jag tro.