hRaven

Pojkens jul är gjord. Bocken* brann ner i år igen. Inte särskilt ovanligt men det var ju i det senaste laget som någon tog saken i sina egna hönder. Trots kamera och väktare så fick bocken gå sina föregångares öde till mötes.

Jag skulle kunna ge en massa andra adresser och saker som de skulle kunna bränna ner istället. Men hey, vem är jag att gå emot traditioner?

* Julbocken i Gävle för er som inte fattar vad jag menar.

Igår blev det ju så att jag var uppe med tuppen för att göra skinkan som beställt. Den blev en succé när Pojken kom och tog sig en smakbit eller två. Det blev att titta lite på Kalle innan det var dags att packa ihop kassarna för att sen ta sig till andra sidan stan. Fröken i fråga blev förvånad över att vi var där så tidigt och medans jag och Pojken gjorde i ordning potatisgratängen var hon iväg och titta till sin mormor. Det blev en massa mat och prat och sen blev det att titta på Nightmare before Christmas och äta chokladpudding. Och en massa kattgos av Tjej.

Tiden bara rann iväg och det blev att vi sen åkte hem vid halvtio tiden. Glömde stekpannan tydligen, någonting jag inte ens reflekterade över, men det ger väl skäl till att hälsa på snart igen. Inte direkt så att jag använder den sådär jätteofta. Har wok för det jag gör här hemma. Men ändå. Kan ju verka konstigt att ta med sig sin egen sådär, men det har ju hänt att andra stekt kött hemma hos henne i hennes grejer vilket resulterat i att hon därmed fått kasta pannan ifråga. Så då tar man med sig sin egen.

Hade i allafall en riktigt trevlig dag/kväll. Tack Rockern.

Idag ska vi ta en titt på mellandagsrean. Återkommer.

Klockan har passerat midnatt så det blir fel att säga att dagen har varit årets kortaste, men det har den ju. Den 21:a december är dagen då solen vänder och börjar ta tillbaka dagen från mörkret.

Och jag missade det *ledsen gubbe*. Jag som brukar se till att njuta av den här dagen mer än av så många andra. Hade till och med tradition förknippad med den här dagen och det var att laga en massa god mat (det blev det bästa av julbordet) och bjuda över folk och bara äta och dricka öl till resten av natten. Jag hade den tradionen. Jag saknar den traditionen. Att fira sådär som vikingarna gjorde. Fira sådär som man firade innan de kristna kom. Firade årets kortaste dag. Fira midvintersolståndet. Midvinterblot utan människooffer helt enkelt. Varför tror ni de kristna slängde in Jesu födelse då? Vaaaa? Hmpf... Det är så mycket som de såkallade goda kristna har förstört genom historien. Suck.

Synd bara att jag sov bort den här dagen. Det är det enda jag har hjort den här helgen. Sovit. Sovit lite till och när jag försökt se på TV så har jag sovit i soffan. Jag som aldrig somnar framför TV:n. Nåt är allvarligt fel någonstans. John Blund var väl och tömde hela säcken över mig den här helgen tror jag. Få slut på mitt tjat om att vi inte är sams. Behövdes väl helt enkelt. Att sova ifatt lite efter att ha legat sjuk i en vecka. Nackdelen är ju att dygnsrytmen är helt åt helvete nu, igen. Men det rättar man väl till med att ha klockan på ringning? Har ju en del att göra här hemma innan Pojken kommer ner igen. Nog för att han är van vid att det kan se ut som fan, men nå måtta får det ju vara på det med. Har en del att fixa undan sen jag låg nerbäddad helt enkelt. Saker som bara blivit liggande av ren lathet. Har en tendens till det där faktiskt. Specieltl när jag är själv och framför allt sen jag blev djurlös för ett tag sen. Men imorgon blir det städhandskarna på och sen blir det köra av helt enkelt.

Sitter mest och saknar tradtionen jag hade. Kanske dags att blåsa liv i den igen. Nån som vill göra mig sällskap om ett år? Maten står jag för (om det inte är nå speciellt som ska tas med) men drickat får ni ta med er själv. Ok?

Jag fick en fråga gällande den första jag skrev och började skriva ett svar och insåg efter ett par rader att det lika gärna få bli ett inlägg till angående det här. Utförligare förklaring kanske? Vad vet jag. vet ju med mig att en del saker jag skriver behöver det, egentligen.

Som en parentes innan jag fortsätter är det en grej med att en del verkar ta det här med att jag inte firar jul personligt. Minns första julen på ett ställe jag jobbade på och de undrade hur man ville vara ledig under julen. Ledig? Jag? Inte alls. Jag jobbar som planerat liksom. Då fick jag frågan om jag var jehovas som inte firade jul. Ursäkta? Nej. Jag är inte jehovas och är väl så långt från en av dem som man faktiskt kan komma. Idag, några år senare så kan jag ju fundera över det där med att måste det finnas en religiös anledning till att inte fira jul? Är det enda legitima anledningen till att inte fira? Bara undrar.

Jag minns hur jularna var när jag var liten. Min mamma är en riktig julmänniska ut i fingerspetsarna där julen är helig av någon anledning. Jag har liksom aldrig fattat varför hon har julen som sin grej. Att julen skulle vara DEN helgen av alla helger under året. Eller just julen vara den viktigaste av dagar under året. Jag har frågat henne om det där, men får liksom inget riktigt svar. Tror det hänger ihop med hennes minnen från barndoms jular, men det blir ju aldrig som det var när man var liten. (Tack och lov). Som nu när hon och farsan firar bröllopsdag så kan ju hon lägga in hela julkonceptet utan att det blir jul av det. Eller som finnar kallar det "pikkujoulu" (lilla julafton*) och som jag kan faktiskt uppskatta det på dem villkoren. Maten i allafall, för den kan jag ju inte förneka. Men man slipper alla dem där måsten och borden när hon gör så. Jag unnar henne den dagen på året och kan inte ta det ifrån henne. En dag då både jag och bror närvarar utan diskussion.

Att jag idag är emot julen så mycket hänger ihop med just hysterin jag kallade det första inlägget om det här. Och så kom frågan från en person, vilket av det? Handeln eller julpyntet? Just det ja. Kanske jag skulle ha klargjort det redan då, men jag tar det nu i stället. Det är både och.

För det börjar ju med julpyntet redan i oktober. När glittret och tomtarna smyger sig fram ur sina vrår och täcker varje hörn i varje butik. Ursäkta mig om jag nu vill köpa nåt som inte är rött, glittrigt eller tillhör festligheterna under två veckor på året. Är det då fel av mig? Tydligen! Den enda butik som jag kan se mellan fingrarna på överhuvudtaget är Panduro. Varför? Hmmm, kan det vara det att man med deras grejer får göra allt själv?!?

Sen kommer reklamen i slutet av oktober och i början av november. Där alla butiker oavsett ålder, kön och smak säger sig ha det bästaste julklappen ever.

Så kommer november som man faktiskt kan se som för-december. Då kommer julbordsreklamen och reklamen för resorna man kan göra inför julen sp man hinner inhandla klapparna.

Där har min antijul radar redan gått sönder, och det är inte ens december än!! Vad är det för fel!

Alltså, missförstå mig rätt nu. Jag minns första advent inte alltför länge sen då jag faktiskt säg fram emot julskyltningshelgen inne i centrum, men nu... nej. Då, då kunde jag faktiskt planera att ta en runda nere i centrum efter stängningsdags bara för att se första advents julskyltningen. Se värmen och ljuset från skyltfönstren när ingen annan är i närheten. Bara det var en mysfaktor i sig. Men idag, varför ens bry sig? Den är ju uppe redan tidig november.

När vi nu kommer fram till julpyntet så kan jag ju bara säga att det är väldigt amerikaniserat idag. Istället för tända tusen juleljus så kommer dem i miljoner. Det räcker inte med en ljusstake i fönstret eller en tomte någonstans, utan det ska vara för mycket av allt. Det enda jag kommer att tänka på är att det verkar vara ett desperat försök till att försöka dölja allt det där fula. Det vardagliga .För vad? En månad om året. För de ska ju ändå ner sen igen. Visst, jag erkänner att jag tycker ljusen gör det lite mysigare, men jag vet ju varför dem finns där. Vad hindrar folk att sätta fram en lampa i fönstret när det inte är jul? Vad hindrar dem att pynta sitt hus så som de vill ha det resten av året med saker de faktiskt tycker om? Bara undrar.

En del har sagt till mig, och kommer förmodligen i fortsättningen att säga till mig, att det är/blir annorlunda med barn. Det kanske gör det. Men då har jag en fråga till alla dem där som säger så... varför lära dem hycklerin med julen? Att de flesta barn idag inte ens vet varför vi firar jul är inget nytt. (Kalla Anka?) Eller alla dem där som faktiskt säger så men glömmer de allra viktigaste under julen. Som faktiskt är barnen. Jag kommer liksom inte ifrån det där. Jag har inga egna, men jag träffar en del då och då genom vänner och bekanta och redan där ser jag det där med att "vilja ha" blir "jag önskar mig" redan vid treårsåldern. Där en del lägger en halv månadslön på de perfekta julklapparna som barnen ändå inte kommer att uppskatta på det sätt som föräldrarna önskar. Det verkar som om det mesta handlar om status, vem som gav mest och för mest kronor. Inte om vad julen egentligen handlar om.

Sen är det ju det där ofrånkomliga svarta sidan av jul. Alkoholen. Till alla dem där som säger att julen handlar om barnen; låt bli snapsen vid julbordet då. Eller den där extra flaskan av julölen. Eller andra flaskan av glöggen som ska värmas på. För det finns ingen julglädje i att se sina föräldrar onyktra. De tindrande barnögonen slocknar långt innan föräldrarna gör det. Tro mig. Jag vet vad jag talar om.

Så jag har väl avhandlat både delarna nu? Eller? Sen får ni ursäkta om jag låter lite cynisk.

* Finland firar inte lucia som vi i Sverige, så det har slängt in en "pikkujoulu" mitt i december som "firas" på dagis, skola eller arbetsplats. Som en kombinerad variant av lucia och julbord. Minns att jag faktiskt föredrog dem istället för den riktiga julen.

Läkaren kom fram till följande:
1. Jag är inte döende. Även om det nu emellanåt känns som det.
2. Det är INTE influensan. Även om symtomen är dem samma.
3. Det är INTE lunginflammation. Det kom jag fram till själv innan jag gick dit, men vill ju gärna inte ha det igen.
4. Lungorna låter bra så det är inte KOL heller. Alltid ett plus i kanten när man får höra sånt. Kan andas ut där lite i allafall...

Så det vi kom fram till där vi satt på hans rum efter hans klämmande och rotande att jag har vad som kallas för vanlig hederlig förkylning.

Sen fick jag då veta att de ser inte 37, 4 (som jag hade innan jag gick dit) som feber, utan som förhöjd kroppstemperatur. Bara så att ni vet. Men han sa också att det betyder inte att man inte har en infektion i kroppen, för det har jag ju uppenbarligen. Hem och lägga mig på saoffan och ta hand om mig helt enkelt.

Och så kom det där jag visste skulle komma. Har ju träffat unge herr läkarstuderande (ja, han är inte helt klar än) ch han har ju tagit upp det förr. Rökningen... och så det andra min ålder. Usch. Men jag är utesluten att skriva ut Champix (tror det stavas så) till i allafall. Efter att några stycken tagit livet av sig efter att fått det utskrivet så är det återhållsamma med det där. En av de svåraste bieffekterna av just den medicinen är att man blir deprimerad. Och eftersom jag nu vart det förr (och har en släng av det emellanåt) så vågar han helt enkelt inte. Så var det med det. Inga genvägar för mig då med andra ord. Ta tag i det själv helt enkelt.

Tack för den diagnosen. Nu kan jag sova lite lättare. Ja, jag fick ju med mig hostmedicin hem.

Nu kan jag notera att jag nu sitter och snörvlar också. Sådär niagarafallsvarning ur snoken helt enkelt. Pappershögarna här hemma växer som jag i nuläget knappt orkar bry mig särskilt mycket om. Sprider baciller omkring mig redan som det är, så en hög till eller två kvittar ju lika tycker man ju, Hinner med det där senare också. Nackdelen är ju att oavsett hur mjukt och lent papper man nu än snyter sig i så blir man skinnflådd likaväl. Så jag ser ut som Rudolf just nu, men hey... passar ju bra såhär i juletider så jag ska väl inte klaga. Det är ju bra att jag nu ser ut som ett fyllo som röker på också. Nä, här skulle inte några skönhetstävlingar vinnas.

Ringde till jobbet i ottan och meddelade att jag ligger hemma med feber och är sjuk. Hon som hade vaken natt tyckte att jag skulle stanna hemma. Nähä... menar du det? Men samtidigt så vet jag ju med mig att hade det bara vart lite hosta och halvkrasslighet så hade jag befunnit mig på jobbet på avsatt tid. Så ni kan ju ge mig en klapp på axeln och säga att jag är duktig flicka som lyssnar på kroppen och stannar lydigt i sängen/soffan under dagar som denna.

Var till affären en snabb sväng också och skulle ju bara ha med mig mjölk och annat viktigt som inte kan skjutas till en annan dag. Jag går runt och är mest sugen på en massa saker men vad är det för nytta med att köpa godsaker när jag ändå inte känner nå smak? Eller lukt? Men, jag kom hem med en chipspåse ändå. Kanske inte världens smartaste inköpsval när man är sjuk men kunde liksom inte låta bli. Det är nämligen salt och vinäger chips!! Fattar ni? Det som de hade för typ sexton år sen... och idag så finns dem igen. Yey!! Jag sket fullständigt i att det varken finns smak eller luktsinne, men dem behövs det ju inte direkt. Syrligheten känner man ju ändå. Så det där med att börja med bättre matvanor och sundare kost kan ju slänga sig i väggen nån dag till. Idag tycker jag bara synd om mig själv så då får man synda också. En dag hit eller dit spelar väl ingen roll i nu läget? Eller?

Nä, ska fortsätta att göra pappersberg framför TV:n istället. Och ta en chips till eller två. Attjo! God bless me.

Dagen är här!! Spelningsdagen är här*.

Och jag, jag har sovit hela natten!!! Bara en sån sak. Visserligen fortfarande trött men ändå. Jag har sovit! Hur bra som helst, så slipper jag sova i bilen på vägen ner sen. Nu blir det bara att njuta av dagen då... och bjuda kompisen på mat också innan det bär iväg. Vi blir tre som åker ner. Den där samma som brukar komma upp på fika även om Pojken jobbar.

Gårdagen blev inte alls sådär som jag hade tänkt från början. Hade ju visserligen inte så mycket på agendan heller direkt, men det lilla som faktiskt fanns med där blev ju inte gjort det heller. Satt hellre hemma och hade sällskap av Rockern över msn om man säger så. Hade ingen lust att ta mig ut i snålblåst och yrsnö så det blev att messa Pojken på jobbet och be han handla på vägen hem istället. Själv gick jag och kramade kudde istället. En mycket bättre deal tycker jag. Sov lite väl länge med risk för en ännu en sömnlös natt framför mig. Men jag fick fel, och hur nöjd som helst. Kanske jag och John Blund numera är sams igen då? Återstår att se om man säger så.

Nu är det inte många timmar kvar innan det bär iväg då. Nyvaken och med morgonkaffe så känns det som om det blir en bra dag idag.

*Vad det är för spelning? Volbeat.

Vissa saker förändras inte helt enkelt. I natt inget undantag, även om jag fick några timmar extra sovtid jämförts med natten innan. Åh, vad drygt det är att vakna till och sen inte kunna somna om. Fattar liksom inte! Vad är problemet? Har ju inte haft några som helst problem med att somna om med Pojken bredvid mig förr. Men nu, ta bara de två senaste två nätterna till exempel... har gått upp och tittat på nattTV och funderat en del. Undrar om John Blund blev sur för det jag skrev förra veckan? Misstänker nämligen att så är fallet.

Eller så är det helt enkelt så att jag på nåt omedvetet plan automatiskt ställt om mig till att jobba natten att jag inte kan sova då. För att jag sen kramar kudde när alla andra sitter på jobb eller gör annat under dygnets ljusaste tid är liksom en annan sak. Det är ju nätterna jag är ute efter. Jag vill kunna sova bredvid Pojken när jag nu kan göra det. Det är ju liksom inte så att man är bortskämd med nätter tillsammans under en månad så man får ju passa på när man kan. Men tydligen inte nu då. Irriterande. Störande.

Så nu kommer ju min korta semester inledas. Egentligen skulle jag ha befunnit mig hemma redan om det hade vart en vanlig vecka. Men kommande natt kommer det att finnas en annan på plats istället för mig. Imorgon med. Så skönt även om det inte är så mycket egentligen. Eftersom jag nu inte har så många dagar att ta av så har jag fått hushålla med dem och dem två ynka semesternätter jag kan ta ut har jag tagit ut nu är den här veckan. Det ger ju mig sammanlagt nästan två hela veckor innan det är dags att infinna sig på jobbet, men det känns låååångt från tillräckligt. Men ett par nätter är ju bättre än inget liksom. Och den här veckan var jag ju lite tvungen att ta ut i allafall en natt. Ska ju på spelning imorgon jue. Äntligen är dagen nära!!! Har ju liksom sett fram emot morgondagens kväll sen i augusti.

Vad har vi på agendan idag då? Maila iväg en jobbansökan idag i allafall. Kan ju liksom inte nöja mig med det jag faktiskt har. Kan ju aldrig sluta hoppas på annat. Sen är ju verkligheten en annan. Kan ju försöka få en ändring? Sen blir det att kolla vad som finns i skafferiet för att se om det behövs handlas nåt till maten senare idag. Inte alltför mycket som stör min hemmafruliv om man säger så.

Alltså, ursäkta, måste bara undra över en grej bara såhär mitt i tisdagseftermiddagen. I dagens datoriserade värld så kommer man ibland fram till att en del saker faktiskt inte är lika up to date som andra. Som det där med att söka jobb, ja jag gör sånt emellanåt faktiskt, så stöter man på arbetsgivare som skriver följande; Ansökan skall vara oss tillhanda senast si och så datum och så postadress. Ursäkta? Post-adress?? POST??!!?? och så lite snyggt påminna om att ange referens på kuvertet. Alltså! Vem skickar sina ansökningar per post på en tjänst idag? Bara undrar. Vad hände med snabel-a? Sen är det ju sådär att en del skickar ju sina ansökningar ändå per mail till vem som nu står som kontaktperson för stället, men jag vet att dem mailen läses inte heller. Står det postadress så är det så. Stenålders!! POST?! Men det är väl ett sätt att sålla bort dem oseriösa?

Hmpf... där försvann den liksom. För jag springer ju inte runt med min lunta jag har med mina meriter för att det kanske blir så att man får posta det. Eller skrivare heller för den delen. Nog för att jag har funderat på det där med skrivare under väldigt lång tid så betyder det ju inte att jag har en tillgänglig just nu. Hade jag vart hemma i stan hade jag ju kunnat låna ett, eller vart på jobbet inom snar framtid så hade jag ju kunnat utnyttja den, men nu är det ju inte så. Suck. Och luntan med kopior det jag har i ryggen kostar ändå 25 :- att skicka iväg. Sånt gör man ju numera inte ju. Vet ni hur dyrt det skulle bli! Vill de se ens papper så brukar det bli aktuellt vid eventuell intervju. Så ursäkta om jag frågar? Vad hände med snabel-a?

Men nu är jag ju inte helt anti posten så, det är jag ju inte. Men det finns ju bra sätt med snabel-a också. Som att få besked om att jag kom in på psykologin till våren. Nu känns ju inte fortsättningen av mina nätter så jobbiga som det faktiskt gjorde ett tag där. Jag sitter ju ändå och läser på nätterna så det spelar väl ingen roll vad det är jag läser? Så, om inget drastiskt händer (typ att jag får ett jobb jag verkligen vill ha) så kommer ni efter årsskiftet sitta och läsa en studentblogg. Och oj, vad ung jag blev helt plötsligt!

Men ändå... postadress?

Så vaknade jag till en vit värld idag. Här uppe snöade det för fullt när jag slog upp ögonen till slut. Tydligen tröttare än jag trodde. Var väl i halvkoma när Pojken stack till jobbet tidigare idag och snusade sen vidare. Tyvärr blev ju snön till modd under eftermiddagen, så vi får väl se hur länge den ligger kvar. Jag som vill ha snö i år!

Igår blev det strul på tågen igen och det slutade med att jag fick nya biljetter och omväg över storstaden istället. Blev första klass hela vägen då det var deras fel att det blev som det blev. Bara att acceptera läget och hoppas på det bästa liksom. Först ville SJ skicka mig med en helt annan rutt men det styrde jag upp lite snyggt sådär. Man har ju vart med förr. Så istället för en omväg på flera timmar så kom jag fram relativt hyfsad tid ändå. Det är väl bra att man kan ta för sig emellanåt. Men jag kom ju fram i allafall. Inga andra förseningar på vägen så.

Så har jag lagt upp julbelysning på balkongen här uppe. Hade dem liggande sen jag blev av med min egen och ljusen tycker jag ju om. Annars hade jag ju aldrig köpt dem heller så. Nu är det ju så att varken jag eller Pojken är några julmänniskor, men lite ljus har ju inte skada direkt. Han får helt enkelt gilla läget just nu. Och redan idag har en av hans kompisar reagerat över det där när han var uppe och tog en fika med mig. (De gör sånt här uppe bara så ni vet). Men julen tar slut där kan jag ju meddela er. Inga tomtar eller annat jox kommer fram nu. Levande ljus har man ju ändå.

Blir soffläge tills Pojken kommer hem så vi kan åka iväg och handla lite. Sen blir det lite hemmafru sysslor resten av kvällen, som att laga mat och sånt där trevligt. Men först resten av kaffet som fikasällskapet lämnade till mig.

Följande text fick jag på mailen idag (Tack Smurf). Vidarebefodrade den till ett gäng, men tycker att den passar att läsas av alla. Och den passar ju bra att lägga in här med tanke på allt jag brukar skriva om. Lite mer ljusare syn på saker och ting helt enkelt.

//
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att
hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken
och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på
bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en
mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till
kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var
full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken.
Han skakade den lätt Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan
golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De
höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i
burken .  Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång
om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och
hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp
det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er
att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa
och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt
annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla
och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb
och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte
att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet.. Om du lägger all tid och energi på småsaker
finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och
förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på
middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om
'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet
representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än
känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Betrakta denna berättelse och ta den till er.
//

Tål att tänkas på när man inte ser golfbollarna för allt sand...