diagnos

Läkaren kom fram till följande:
1. Jag är inte döende. Även om det nu emellanåt känns som det.
2. Det är INTE influensan. Även om symtomen är dem samma.
3. Det är INTE lunginflammation. Det kom jag fram till själv innan jag gick dit, men vill ju gärna inte ha det igen.
4. Lungorna låter bra så det är inte KOL heller. Alltid ett plus i kanten när man får höra sånt. Kan andas ut där lite i allafall...

Så det vi kom fram till där vi satt på hans rum efter hans klämmande och rotande att jag har vad som kallas för vanlig hederlig förkylning.

Sen fick jag då veta att de ser inte 37, 4 (som jag hade innan jag gick dit) som feber, utan som förhöjd kroppstemperatur. Bara så att ni vet. Men han sa också att det betyder inte att man inte har en infektion i kroppen, för det har jag ju uppenbarligen. Hem och lägga mig på saoffan och ta hand om mig helt enkelt.

Och så kom det där jag visste skulle komma. Har ju träffat unge herr läkarstuderande (ja, han är inte helt klar än) ch han har ju tagit upp det förr. Rökningen... och så det andra min ålder. Usch. Men jag är utesluten att skriva ut Champix (tror det stavas så) till i allafall. Efter att några stycken tagit livet av sig efter att fått det utskrivet så är det återhållsamma med det där. En av de svåraste bieffekterna av just den medicinen är att man blir deprimerad. Och eftersom jag nu vart det förr (och har en släng av det emellanåt) så vågar han helt enkelt inte. Så var det med det. Inga genvägar för mig då med andra ord. Ta tag i det själv helt enkelt.

Tack för den diagnosen. Nu kan jag sova lite lättare. Ja, jag fick ju med mig hostmedicin hem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback