hRaven

En parentes såhär i strålande solsken.

Jag kom ju på från och med idag är jag mellan två jobb. Från och med idag är jag vad som kan kallas arbetsfri. Jag är inte längre anställd av min chef. Får man vara glad för en så grej? För jag är ju det.

Fortfarande sjukskriven, men ändå. Nu kan det ju inte mer än bara bli bättre.

Och ja. Pojken har kommit ner med katterna, så nu är alla älsklingar hemma igen. Me like. Me like a lot.

Ha en trevlig och solig dag.

Föräldrarna är på väg.
Hade varit bättre en annan dag.
De ska inte bara komma och säga hej.
De ska tydligen sova här med.

Neje.
Orkar inte.

Men vi har väl en del att prata om.
Ska ta och dammsuga snart.
Orkar inte med hennes kritiska ögon.

Blev plötsligt så jäkla röksugen.

Pojken är på väg neråt i detta nu.

Och jag pillar på saker här hemma.
Lite här och lite där.
Och bara vill möblera om.
Varifrån kommer denna klåda?
Fixelidonaklåda klådan?

Jag vill pilla på saker.
Jag vill pilla på nya saker.
Jag har inga nya saker.
Jag vill vandra längst okända gator.
Jag vill vandra mellan okända hus.
Jag vill se en annan natthimmel.
Jag vill se samma måne någon annanstans.

Jag vill bort.
Jag vill hem.

Fredagsfixelidonar.
Fredagskattmys.
Fredagskaffe.
Fredag.

Jag har varit och handlat.
Jag har diskat.
Jag har rensat kattlåda.
Jag har dammsugit.

Jag ska vattna blommora.
Jag ska duscha.
Jag ska pussa på Pojken senare.
Jag ska laga mat.

Jag vill...

Åååh... 
Jävla klåda.

Så lämnar Pojken och jag stan för ett par dar i förmån för storstaden en timme bort. Det vill säga att vi kommer att vistas i vår fina huvudstad i ett par dar, och gästar Bror under tiden. Den efterlängtade egenkomponerade minifestivalen är här. Spelningar i dagarna tre.

Ska plocka ihop lite här hemma och stänga ner innan vi drar för idag. Insläpp 18:30 på Klubben ikväll. Måste komma ihåg att ta med mig öronpluggarna så jag inte är döv efter helgen.

Hej på ett tag.

Det finns inget mer att ge.

Mörkret fyller mig.
Kraften i det mörka inom mig är överväldigande.
Känslan förmörkar min blick.
Hatets beska smak fyller min mun.

Borde inte vara såhär.
Ska inte vara såhär.

sen ska jag tydligen bry mig också...

Varför är det så svårt att lyssna på det råd man ger andra och tillämpa dem på sig själv?
Jag säger ju en massa bra saker och får människor att må bra.
Varför lyssnar jag då inte på mig själv?

Det verkar ju vara så att man blir hemmablind?
Eller vad jag ska kalla det.
Blundar för saker som finns där.
Balanserar bägaren från att rinna över.
Gör smidiga undanmanöver på en väg full av tuvor för att hålla den fellastade vagnen upprätt.

Jag måste börja lyssna på mina egna råd.
Jag måste lära mig att lyssna till det jag faktiskt säger.

Jag måste lära mig att säga; det räcker nu.

Övning ger färdighet?

Rom byggdes inte på en dag.
Och det är svårt att lära gamla hundar att sitta.
En del saker tar tid.
Tålamod är en dygd sägs det.
Inte i det här fallet kan jag ju meddela er.

Fortfarande rökfri.
Första natten på jobbet efter att ha fimpat.
Märks tydligt att man är en rutinmänniska.
men den vanan ska jag ju bryta.

Mitt i natten igen.
Snart morgon.
Nytt schema börjar gälla.
Orkar inte.

Nä!