hRaven

Det blev en riktigt trevlig kväll igår faktiskt. Hann ju med det där som var inplanerat, trots att jag vaknade sådär sent igår. Det där med väckaklockor verkar inte vara min grej ibland. Vaknade till liv runt tre igår eftermiddag. Ringde upp Rockern och hon nyss uppstigen hon med så det var ju ingen fara på taket så, men i allafall. Jag hade ställt väckarklockan, då ska jag väl höra den åtmistone tycker man ju. Nåja, kom till hennes sida av stan vid sextiden och hon mötte upp mig för att vi skulle inhandla en massa gotta.

Det blev vegetariska tacos med alla tillbehören och en massa annat gotta som inte ens blev öppnat eller uppätet. Det lämnade jag kvar hemma hos henne när jag åkte, men jag tvivlar på att hon klagar alltför högljutt över det. Man glömmer ju liksom bort hur mätt man faktiskt blir på tacosar med tillbehör. Det blev ju en massa prat och kaffe innan maten också och så blev det ju att vi såg på film också även om det mesta av den pratades bort. Hann ju med en hel del även om det inte var ens allt det där som skulle behöva yttras. Tiden rinner ju liksom iväg och sså helt plötsligt är det dags att ta sig hem. Får ses oftare helt enkelt. Blir ju så konstigt annars.

Så blev djuren jätteglada över att se mig igen. Hennes lilla stjärna (som för övrigt inte är så liten längre) är ju den som är mest på. Hundar brukar vara det. Hon dansade och gjorde en massa läten för mig under nästan hela kvällen. Nog för att det är trevligt att se henne också, men det där med att bli slickad över hela kroppen med hennes tremeters tunga har aldrig varit min grej. Hon tycker säkert att jag är jättetråkig som tycker så, men det får hon faktiskt acceptera. Blev ju lite gos i soffan i allafall. Lilltjejen var glad över att jag kom på besök i allafall. Pratade en del, även om det var lite försiktigt med det eftersom hon skulle ju ha koll på den nya familjemedlemen också. Den nya var lite anonym i början och var sen mest som om jag alltis brukar vara och hälsa på. Inget märkligt alls med en ny människa sådär. Och vilka tassar sen. Hehe. Den som har varit mest försiktig med känsloyttringar är ju Tjockman. Men tydligen hade väl han saknat mig också eftersom mina skor fick sig en mysomgång innan han sökte upp mig. Han är ju lite fin av sig, men hur go som helst.

Det är liskom kvällar som igår som jag faktiskt saknar mina djur sådär jättemycket. Det närmar sig ju ett och ett halvt år som jag är utan det ena och det andra. Kvällar som den igår får mig att fundera över att ha katt igen. Nog har jag funderat på det hur många gånger som helst, men så kommer det där längtan som ett brev på posten liksom. Att sakna närheten av djur. Myset man faktiskt har tillsammans med dem. Men jag evt ju också att om det är meningen att jag ska ha djur igen så kommer dem till mig. Ganska enkelt faktiskt. Så vi får se vad framtiden har att utvisa.

Nästa gång som jag åker över på besök så får jag ta med mig Pojken. Hon är ju lite nyfiken på hur han är. Inte så konstigt kanske, så som han ställt till det i min vardag. Hjärna också visserligen. Så jag får väl styra upp det där när han väl är nere igen. Nu blev det ju inte så i helgen. Blir säkert bra det där.

Tack för en trevlig kväll i allafall. Måste göra om det. snart igen. Eller i allafall inte låta det gå så långt mellan mötena.

Ibland är det bara sådär. Inga mellanlägen. Svart eller vitt. Ljus och mörker. Allt eller inget.

Ännu en av dem där dagarna man faktiskt undrar vad i helvete man håller på med. Sådär på konstigt vis. En del är hur bra som helst och sen vänder man sig om och allt bara är kaos och mörker. Balans är någonting icke existerande i mitt liv just nu. Som om kaoset behöver finnas för att jag inte ska känna att det är okej.

För ibland undrar jag om det faktiskt är så att jag själv omedvetet ser till att ha lite kaos i mitt liv av den enda anledningen att jag inte vet hur jag skulle hantera tillvaron annars? Ibland så undrar jag om jag på nån omedveten plan ser till att det finns en del i mitt liv som ställer till det i skallen på mig. Av den enda anledningen att det skulle ju innebära normaltillstånd. Ni vet det där som jag inte känner till mer än till namnet.

Frågan är ju då; varför är jag då så jäkla självdestruktiv? Alltså, om jag omedvetet väljer att ha kaos i mitt liv, borde det inte vara nåt hanterbart? Nåt ganska litet? Enkelt? Men nä. Jag väljer de stora sakerna. Hinder som jag varken kommer förbi, runt eller över, utan måste se till att ta mig igenom det helt enkelt. (Bara en parentes: Är det inte en barnvisa som går så?)

Nackdelen är ju att det finns lösningar. Ganska enkla faktiskt. Problemet är ju då; skulle jag kunna hantera normalitet? Skulle jag kunna existera i ljuset? Skulle jag ens veta hur jag skulle hantera tillvaron om jag hade balans? Fel ord det där med balans kanske, men hittar tyvärr inge annat ord för det.

Idag finns det inga mellanlägen.

Natten väntar.
Pojken är på fest som jag också var bjuden på.
Alltid på min jobbhelg.
Varför känns det så bekant?
Blöö.

Himlen har öppnat sig igen och det bara öser ner. Gör egentligen inte så mycket då jag nu ändå sitter uppe och lyssnar till människors snarkande och småtassande i korridoren. Tankarna går runt som vanligt. Fått veta att vikariatet blir förlängt. Lika bra att fortsätta i samma spår som det senaste halvåret. Varför inte liksom? Sak samma. Blir ju inte sämre än vad det redan vart och på det här sättet vet jag ju att jag får lön i slutet av månaden ett par månader till också. Alltid nåt positivt eller hur?

Har mest lust att krypa ner i min egen säng där hemma och dra täcket långt över huvudet igen. Krama kudde i brist på annat nu när Pojken är hemma hos sig igen. Vardagens fula tryne har den sidan av sig. Att göra oss till långdistansare igen. Min monstervecka är snart halvvägs, men så har jag ju hela långa helgen framför mig också. Plus em där timmarna innan jag kan kliva av nattens pass och ta mig hemåt igen. Ingen kul att vara hemma heller. Van vid att ha Pojken där eller jag uppe hos han. Vad snabbt det går med att vänja sig vid saker. Värre är det ju att vänja sig av med saker. Skumt det där.

Näää, kanske ska ta och fortsätta med det jag är anställd för. Trött är jag, viket aldrig är bra redan såhär tidigt på natten. Bara att göra nåt för att få bort John Blund från mina axlar. Och det enda jag kan tänka på är min säng där hemma. Suck.

Jaaa, det har slagit slint i skallen på mig. Men det ÄR torsdag idag. Faktiskt. Arbete på schemat som väntar. Ännu en vaken natt framför mig med andra ord. Suck.

Jag somnade ifrån regnet i morse efter att ha pratat med Pojken en stund. Han behövde prata av sig efter att ha vart och umgåtts med vänner. Det har liksom kommit fram en sak som fick honom väldigt upprörd. En av hans vänners ex har tydligen pissat i det blå skåpet och besvikelsen eller snarare föraktet är total. Jag förstår honom fullt ut. Vad det handlar om kommer jag inte att avhandla här.

Ett pass till så är det helg sen. Och med det kommer Pojken ner. Ska väl göra mig iordning så jag kommer iväg. Får se om jag får jobba för två eller om vikarien faktiskt har skinn på näsan. Man vet ju aldrig. Facit har jag imorgon.

Dags att ta på sig professionella rollen igen. Ha det.

Arbetar enligt schemat igen. Lugnt och tyst för tillfället. Ingen TV inatt tydligen (signalfel som vanligt). Internet funkar dock. Irritationen från igår har lagt sig, om än motvilligt. mest uttråkad hela tiden just nu.

Pojken var förbi i stan en snabb sväng med barndomsvännen sin. Barndomsvännens bror bor här så. Synd bara att Pojken inte stannade kvar. Saknar han som fan igen. Skumt att sova ensam efter att jag vant mig vid att ha han bredvid mig varje natt under en månads tid.

Sms om att vara bjuden på fest som jag var tvungen att tacka nej till. Arbetar den helgen. varför känns det som om jag vart med om det förut? Dejavú liksom. Mitt liv suger just nu.

Nä, arbeta lite kanske. Ta upp den där boken som ligger och väntar. Kaffet med för den delen.

Shoppandet tog inte slut där igår märkte vi ganska snart. Jag gav upp till slut och gav efter för önskan om en fläkt. Det blev att hoppa in i bilen igen och brumma iväg. Först var in i in till Biltema, där jag trodde det skulle finnas. Men nä... helt slut. Konstigt? Inte alls. Men jag kom ut med en påslös dammsugare istället. Hmmm, nog för att det finns en fläkt i den men inte en sån jag var ute efter. Jag behövde en ny dammsugare helt enkelt. Och med denna så slipper jag påsproblemet. Blir finfint det här.

Fläktjakten fortsatte så det blev att kliva in på Bauhaus. Större butik, större lager. Nån fläkt borde de väl ha. Och visst hade de det det. Och inte vilken som helst heller. Istället för att snåla på inköpet på en sådan ful sak jag kommer att störa mig på så blev det en lite dyrare som jag kan leva med. Det blev en golvfläkt. Ser ut som en industrifläkt och hur bra som helst. Jag erkänner det villigt. En välbehövlig inslag i inredningen såhär mitt i sommarhettan. Rekomenderar den till var och varannan. Istället för en vit ful sak som inte gör som den ska.

På vägen hem igen så såg vi blixtar bryta genom himlen men effekten uteblev helt. Det blev att vänta på att åskan skulle komma när vi satt hemma men den kom aldrig. Hörde den mullra lte på avstånd. Sådär; passa er, liksom. Hade verkligen behövt en riktig urladdning igår för att få bort värsta hettan. Men det kommer väl det också.

Just nu kan jag inte klaga på värmen inne heller. Jag har en jäkla bra fläkt helt enkelt.