hRaven

Snart, väldigt snart, kommer jag att kliva av mitt pass för den här helgen och ta mig hemåt. Snart är det måndagmorgon och jag kommer att ha min lediga vecka helt fri framför mig. Det faktum att det faktiskt ser ut så gör att söndagnatten går så mycket enklare. Vakna nätter är ju liksom inte roligt längre. Visserligen får jag ju en massa läst och så, men sen då? That´s it.

Jag har insett följande sak; Jag är inte trött på klientelen utan jobbet. Jag skulle gärna byta till heltid dagtid på en annan plats. En annan ort. Sen att jag gärna återgår till det jag började med innan det blev som det blev. Nåja, kanske kommer det att bli så, vem vet? Vet bara att det msåte ske en förändring någonstans. Eller bara jag som är motvallskärring i den här frågan? Ibland undrar jag vad jag gjort för fel för att ödet ska testa mig såhär. För jag kommer ju inte med orimliga önskemål. Arbete att trivas, utvecklas och må bra på. Ska det vara så jäkla svårt?

Bror ansåg att det var dags för mig att ta mig från stan. Han gjorde det ju nyss. Han som knappt hann landa här innan han tog och flyttade igen. Jag talade om för honom att jag har vart på väg de senaste året och mer därtill, men inte utan jobb och inte vart som helst. Lite kräsen måste man ju få vara? Speciellt ifråga om det där. Vet ju hur det kan bli när man inte trivs. Vad ens jobb gör med en när varje cell i ens kropp vill någon annanstans. Suck.

Det är gryning snart. Huset är väldigt tyst. Finns ju en orsak till det. Lugnet före stormen. Jag är glad att jag inte kommer att jobba imorgon.... eller veckan. Ska njuta av ledigheten. Pojkens sista semestervecka också så vi får väl passa på och ta vara på tiden på bästa sätt. Han kommer ju ner senare idag. Jag ska bara hinna sova först.

Nä, ska ta och återgå till min King bok som ligger och väntar i soffan. Sov gott.