hRaven

Idag har Pojken tagit mig runt med sin lilla röda bil så jag kan ha fortsatt att ha mina soffdrömmar Dem börjar bli verklighet också. Så dyrt är det ju inte med en ny soffa heller... egentligen. Så det så. Men, det är ju ändå lite sparande som krävs innan den kan inhandlas. Så är det ju som det är när man kliver in på IKEA, man kan inte bara gå ut därifrån utan att ha handlat nåt. Blev nya soffkuddar. Hela fyra stycken som pryder min soffa här hemma just nu. Sånadär som jag tänkt införskaffa redan ett par år sedan, senast förra året när jag omvandlade vardagsrummet från rött till vitt. Det vita var väl inte egentligen så smart val att ha på mattor på golvet, men det var nödvändigt då. Idag är de ju inte så himla vita längre. Spelar ju ingen roll hur mycket man städar så blir det ju så. Nåja, efter att ha inhandlat dem där kuddarna så var jag in till Rusta också och där följde två nya mattor med mig hem också. Den här gången blev det svartgråa som ska ersätta det vita jag har. Med de nya kuddarna så blir det som ett helt nytt rum återigen. Tänk vad lite färg kan göra egentligen. Nu är det bara att spara för den där soffan också. Snart så. Snart.

Efter det så åkte vi till andra sidan stan och klev in på Nisses. Han hittade en massa möbler han skulle vilja ha. Jag skulle gärna vilja ha det där han pekade på också, så jag konstaterade att det blir att börja tänka på hus snart. Hehe. Just nu är det kanske inte aktuellt, man vet ju aldrig som sagt. Han höll ju liksom med där. Menmen, ett senare projekt det där. Han fick med sig ett bord till sin balkong i allafall, som jag propsade på helt enkelt. Mycket trevligare med ett sånt att ställa kaffemuggen på när man sitter därute sen när man är uppe hos han nästa vända.

Efter affärsspringandet så blev de at ta sig hem till mig igen och det blev lite mat innan vi la oss och tog siesta. Sova bort det varmaste timmarna på dagen är helt enkelt underbart. Nackdelen är ju att min lägenhet blir så jäkla varm. Efter igår så fick jag helt enkelt order om att det är dags för mig att flytta. Minns inte om det var värmen eller nåt annat skit med lägenheten som fick han att yttra de orden, men visst skulle jag kunna göra det. Så snart jag kan. Ge mig bara en anledning bara så gör jag det. Har ju vart på väg hur länge som helst...

Suck och pust i värmen mest hela tiden. Men hav tröst mina vänner; Imorgon är det augusti. Hösten är på väg!

I helgen har vi varit på bröllop. Enligt inbjudningskortet stod det att vigseln skulle hållas på stranden om vädret tillät. Och det gjorde den med råge! Kan ju nästan vara säker på att det var årets varmaste dag i lördags. Även om det var vid sextiden på kvällen så höll man på och rinna bort. Hade ju vart snyggt om alla bröllopsgästerna hade förenats med sjön istället. Men paret blev vigt och sen blev det mat och dryck i den hyrda vikingalånghuset.

Det är ju inte direkt varje dag man går på strandbröllop, där man under vigseln står barfota med tårna nerborrade i sanden. Men nu har man upplevt det också. Inget jag själv skulle göra, men det var trevligt (trots värmen). Däremot blev jag bra sugen på att kolla vad det kostar att hyra huset vi var i. Skulle ju vara hur kul som helst att ha en riktig vikingafylleslag med helstekt vildsvin som tillagas under hela kvällen. Och istället för att göra det i sommarhetta så skulle jag välja att ha den mitt i vintern så man får gå in i värmen. Ja, drömma kan man ju.

Riktigt trevlig kväll blev det ju, trots att jag som riktig utböling inte direkt kände nån sådär. Men jag störs ju inte av sånt... när folk blir fulla så blir det ju tvärtom istället. Som när de knäppte en massa kort på allt och alla så kunde jag ju inte låta bli att säga högt "nu har du bildbevis på att det vart utsocknes här uppe". Hade det vart nån annan eller vid ett annat tillfälle så skulle det kanske inte vart så populärt, men en sån kväll funkade det. För det där med utsocknes är lite känsligt där uppe. Ja, nu låter det som om jag vart vid världens ände eller nåt, men så är det ju ibland på småorter uppe i Hälsingland. Så jag bytte landskap under helgen också.

Jag kan bara avsluta med att önska brudparet allt gott i världen och lycka till och grattis återigen. Tack för en riktigt trevlig kväll.

Märkte att det gått ett det gått några dar sen som jag skrev igen. Time flies ibland. Fattar inte det där helt enkelt. Men men... det är som det är ibland. Igår åkte Pojken och jag ner för att tillbringa ett par nätter hos mig å. Har ju inte direkt vart hemma den senaste tiden. Var och vände för att titta till blommorna och posten, men det tog ju inte så lång tid. Nu blir det ett par dar för att visa att det faktiskt bor nån här. Sen att det blir att träffa bror också för att slänga över ett par nycklar åt han. Han ska städa ur lägenheten sin imorgon så. Sen är han en helt och hållet en stockholmare igen.

Vaknade för en halvtimme sen av en sån där enerverande torr-ret-hosta som höll på att driva mig till vansinne, för att inte tala om hur den störde Pojken som låg bredvid. Jag har väckt honom många gånger under gångna veckan på grund av hostan. Det räcke tydligen inte med att den håller mig vaken. Han ligger kvar i sängen för övrigt och snarkar vidare, medan jag försöker tygla hostan. Jag inhandlade hostmedicin igår, som jag tog en hutt av också, men det hjälpte inte så mycket och ta en till känns inte alls bra. Flaskan räcker ju inte långt om jag skulle hutta i mig innehållet i tid och otid. Blir det inte bättre med hostan så får jag helt enkelt ta mig till farbror eller tant doktor för att kolla vad hostan beror på. Numera ska man ju veta sånt där själv har jag fattat. Att besöka en läkare ska man bara göra om det är allvarligt. Sen är det ju inte så enkelt att ringa till en numera heller. Tidsbokningar och grejer för att man ens ska kunna få prata med nån... suck. Tycker synd om dem där som inte hör så bra eller förstår sig på nymoderniheter.

Så det blir att vara hemma i ett par dar till... nja, nätter. Jag skulle ha jobbat i natt om jag hade vart helt frisk, men det är jag ju inte. Ringde och pratade med dem på jobbet om det där redan i söndags (för att hinna få tag på vikarier till igår och idag). Pratade med dem igår också, mest för att se om jag har min semester klar inför helgen som kommer. Jodå. Bra det i allafall. Fick till och med chefen på tråden när jag ringde. Vikariebrist gör att hon får komma in och ta ett par pass sådär. Men om jag inte blir bättre med min hosta så blir det att söka upp farbror eller tant doktor och se till att jag får papper på att jag är sjuk. För inte slösar jag mina stackars semesterdagar på att gå runt och vara sjuk heller. Nänä, nån måtta får det vara.

Låter ganska sjukt att ta semester efter att ha vart borta från jobbet sådär, men dem där dagarna var planerade sen länge. Orsaken till samtalet var just för att veta om jag har fått semester eller ej. Så jag inte åker iväg och så finns det ingen vikarie för mig. Skulle bli hur fel som helst det där. Ska ju på det där bröllopet som jag skrev om för en månad sen eller nåt. Den där jag är medbjuden på. Ska bli nice. Sen att det blir ett år sen som jag och Pojken träffades också. Tänka sig vad tiden flyger iväg. Ett år. Nu har vi ju inte vart tillsammans i ett år, men ändå. Viktiga omvälvande tidpunkter har man ju koll på. Vet ju exakt vart jag befann mig för ett år sen. Då var jag ju nyss hemkommen från resan till Slovenien till exempel. Oj, vad tiden går fort ibland. Det känns ju som om det var nyligen som jag gjorde den där resan. Men så är det ju tydligen inte. Undrar om det är gammeln som gör sig påmind? 

Näää, ska nog ta och fortsätta att få i mig morgonkaffet. Lyssna till Pojken som sover i rummet bredvid och hoppas på att hostan ger med sig i ett par timmar i allafall. För jag kan ju inte gå runt och smyghutta på flaskan heller. Men, jag ger det ett dygn till, sen blir det att sitta och knappa in siffror för att få tag på nån som kan ge mig en tid till en läkare. Kan ju inte sjuka bort hela sommaren heller. Just nu känns det inte som om det är lunginflammation, men man vet ju aldrig. *famlarefternåtiträ* 

Så var det med det helt enkelt. Jag är sjuk. På riktigt. Bokstavligt. Inte bara i huvet. Halsen kliar och jag försöker få bort kliandet genom att hosta. Men inte blir det bättre för det. En och en annan nysattack har det ju hunnit bli den här dagen. Finns inget annat att göra än att kapitulera och vifta med vita flaggan. Det enda jag kan hoppas på nu är att det inte går ner i lungorna. Och att febern håller sig långt borta från mig. Febern betyder enbart en enda grej och det vill jag inte ha. Jag hoppas bara på en vanlig förkylning. En såndär som gör en liten och ynklig. Helst hade jag ju velat vara utan skiten, men ska det vara så får det väl vara det. Jag fattar. Jag fattar vinken helt enkelt.

Så det blir att ringa ett samtal. Jaaa, jag vet att jag skulle kunna vänta till imorgon men nu är det som det är med det där. Jag vet ju hur det ser ut på vikariefronten så jag vill inte sätta dem på pottan genom att ringa dem imorgon på morgonen. Ja, jag vet. Jag tar för mycket hänsyn till saker och ting. Inte nyttigt alls. Jag vet det, okej? Räcker väl så?

Sen blir det att lägga sig på soffan och börja med King Liseys berättelse. Den där som följde med mig hem förra veckan. Smygstartade på den redan igår och den lovar gott. Ser fram emot de 540 sidor som han knåpat ihop för den här gången. Läste ut Koontz igår, och nej, inte den som följde med mig hem förra veckan utan en annan som jag påbörjade för ett tag sen. Fattar inte varför han har blivit så seg att läsa på sistone? Eller snarare hans nyare alster ska jag väl medge. För de gamla håller klass än. Det händer ju att jag hittar en och en annan bland de gamla titlarna som jag faktiskt inte har läst och dem slukar jag på nån timme. Jaja, går väl över det där med trögheten att läsa hans nya, hoppas jag.

Nä, det där samtalet ringer ju inte av sig självt. Dags att ta tjuren vid hornen och sen ta mig till en annan värld.

Uppe med tuppen idag för att vänta på markiskillarna. Tyvärr är det ju så att min förmiddag betyder just förmiddag. Pojken har samma uppfattning av förmiddag som jag, men det hade inte markiskillarna som behagade sig för att dyka upp vid halv tolv (och få upp skiten inom en halvtimme). Kanske räknas det som förmiddag för en del, men för mig är det snarare lunchtid? Nåja, små petitesser egentligen för jag klagar inte över att markisen faktiskt nu är uppe. Den som Pojken (även jag) har väntat på i ett par månader. Nu kan man sitta på balkongen hela dagen istället för morgon och kväll. Söderläge är inte alltför bra för några som inte är soldyrkare. Varken jag eller Pojken tillhör dem där som ni hittar på en sandstrand kring medelhavet. Imorgon kommer det att inhandlas en massa trevligheter till nämnda balkong. Ska bli nice.

Helgen som var gick i fortsatt hemmamys. Mest för att jag faktiskt blir bara sämre och sämre i min förkylning. På mornarna är det helt okej, men ju senare det blir desto krassligare blir jag. Idag vaknade jag av en envis hosta som vägrade ge med sig. Känner dock inte av den just nu, men har jag det senare och vaknar av det imorgon också så blir det att ringa efter hostmedicin för att inte riskera att hostan går ner i lungorna. Vill verkligen inte få lunginflammation igen. Och blir det så att jag känner mig bara för att gå ut och gräva en grav ikväll så blir det att ringa in och sjukanmäla sig imorgon. Inte för att jag ska jobba imorgon redan, utan snarare det att de ska hinna med att få in vikarie för mig till dagen/natten efter. Om det är så att det verkar ge med sig så blir det att åka hem imorgon för att sen jobba onsdag. Ja, jag vet att jag borde ta hand om mig bättre, men det är som det är ibland. Förlorar för mycket på att vara sjuk... men å andra sidan så vet jag ju att blir jag sjuk på riktigt sen (typ lunginflammation) så blir jag ju borta i två veckor typ. Så, vilket blir bättre? Hmmm, jag avvaktar med det där. Just nu sitter jag mest och försöker att se till att hålla mig varm, vilket inte är så svårt med tanke på sommaren som är utanför fönstret, men vinden är inte alltför behaglig just nu. Svensk sommar helt enkelt.

Måndag och Pojken jobbar eftermiddag denna vecka. Fyra dar till innan han går på semester sen. Synd att jag ska jobba dårå. Men jag har ju mina lediga veckor så det blir bra det här skulle jag tro. Men just nu ska jag fortsätta med min kurering och tycka synd om mig själv lite. Det är tillåtet när man känner sig som jag gör just nu. Läsa en bok eller två eller bara pilla navel en stund. Lyxproblem jag går runt med ibland.

Fredag idag. Väntar på att Pojken ska sluta på jobbet för den här veckan så vi kan göra helg. Jag ska möta upp honom för att hyra film för ikväll. Ska bli en myskväll helt enkelt. God mat, som jag inhandlade bara för en halvtimme sen, och en och en annan film kan ju bara resultera i att det blir hur trevlig kväll som helst.

Hade det varit en fredag hemma ensam för min del så hade jag nog bäddat ner mig i soffan med dem där böckerna jag fick med mig när jag var och handlade. Både Koontz och King ville följa med mig hem nämligen. Ska bli trevliga nätter på jobbet nästa vecka. OM det nu inte blir så att förkylningen jag känner av nu utvecklar sig till en redig jävel och jag får bädda ner mig i soffan hemma istället. I och för sig skulle jag inte klaga alltför mycket över den lilla grejen... men ändå. Sjuk vill jag ju inte vara. Finns ju risk för att det blir en ny lunginflammation. Lätt hänt när man redan haft det en två gånger.

Nä, dags att röra på fötterna. Pojken ringde för en minut sen. Han gör tidig fredag. Jag klagar inte. Mer tid till oss. Ha det gott.

Jag ska egentligen inte klaga över mitt liv just nu. Jag har det egentligen jäkligt bra nu. Just nu alltså. Sen finns det andra saker som jag har andra åsikter om. Konstigt det där. För hur kommer det sig att det är så svårt att leva i nuet? Leva idag och just nu istället för att tänka på alla sen och alla dem där om. För att inte nämna alla dem där måsten som man tydligen har där bak i skallen på nåt sätt. Allt det där som gör att det är svårt att se allt det där bra som faktiskt finns i mitt liv just nu.

Början av veckan har varit lugn och slapp för min del. Pojken har förmiddag denna vecka vilket betyder en massa tillsammanstid på eftermiddag och kväll. Me like! Så har jag faktiskt inte gjort så mycket denna vecka. Jag har helt enelt bestämt mig för att ta det lugnt och bara vara. Inte alltid som jag kan göra det heller. Har mest tänkt på alla dem där om och men som tydligen vägrar ge med sig. Men denna vecka har jag bestmt mig för att ignorera dem helt enkelt. Ingenting av dem där om:en eller men:en är livsnödvändiga för att jag ska klara av dagen, snarare tvärtom. Men jag har ju aldrig sagt att mitt liv är enkelt... liv? hmmm... hjärna menar jag.

Jag har roat mig med att lyssna på radio, det vill säga Sommar i P1, även om jag hoppade över den igår (sport intresserar mig inte ett dugg). Istället låg jag på soffan och läste lite Koontz. Har även en påbörjad bok som jag kommer att skriva separat om i ett annat inlägg sedan. Innehållet och saker som kommer upp kring den är för stort för att tas upp här. Handlar ju om att leva i nuet. Finna lyckan. Njuta av livet. Varför ska det vara så förbannat svårt? Tänker mycket på resan jag gjorde förra året. Den där ner till Slovenien som förändrade mitt liv. Festivalen jag åkte ner på då tidigarela dem denna sommar så den har varit redan. Men oj, vad jag hade velat åka ner i år igen. Men det är ju inte festivalen i sig som jag vill besöka igen utan just att göra resan jag gjorde förra året. Jag vill göra en sån resa igen. Såg att det finns väldigt billiga sista minuten resor neråt just nu. Jag är inte sugen på varma ställen som dem där solbadande sakerna suktar efter. Typ länderna kring medelhavet... alltså de som ligger just det som räknas till medelhavet. För jag vet ju att en del länder som jag tänker på ligger i anslutning till just sagda hav, men de räknas ju inte direkt till solsemester länder. Får se om en sådan resa kanske kan bli möjlig snart.

Det är torsdagmorgon just nu. Relativt tidigt för att vara mig och att jag är ledig denna vecka, men det är som det är med att vara hemma hos Pojken. Jag vänder på dygnet när jag är här uppe tillsammans hos honom. Eller, det spelar ingen roll om han är hemma hos mig heller för vänder på dygnet gör jag tydligen väldigt enkelt. Inga problem liksom. Hade jag vart själv hemma så hade det varit en helt annan historia det där. Det är torsdagmorgon och det kommer att bli en väldigt fin dag utanför dörren. Sommar helt enkelt. Inte ett moln på himlen som hotar med regn. Men eftersom det är svensk sommar så kommer det också. Men just nu är det inte ett moln på himlen. Jag har nybryggd kaffe. Jag har en väldigt bra bok att läsa. Det enda som finns att göra då är att slå sig ner på Pojkens balkong med det nyss nämnda kaffe och och bok och vicka på tårna en stund. Njuta av stunden. Ta vara på stunden. Andas en stund. Sen kan alla om och men komma och gå som de vill i huvudet på mig, men jag ska inte låta mig störas av dem idag. Jag tar itu med dem sen. Inte idag. Inte nu. Idag andas jag.

Mullret av ett ex antal V8:or som vistats utanför mitt fönster i ett par dar har tystnat. Mullret i skallen har tystnat. Blir väldigt drygt i längden. Lite svårt att ignorera den som ligger där väsnas. Man blir lätt mosig i skallen om man säger så. Nu är det ett år kvar till nästa års spektakel. Skönt.

Kanske bor jag någon annanstans då.