hRaven

Det är en av dem där dagarna som man bara önskar kunde försvinna redan innan man gått upp. En av dem där dagarna man bara kan snooza bort och hoppas på en bättre dag imorgon. Nu kan jag ju inte göra så. Blir inge bra om jag skulle vända världen ryggen just idag. Har bara en sån lust att be hela världen att dra åt helvete just nu. Ingen bra start på dagen helt enkelt. Blir ju inte bättre sen heller. Ett par timmar till nattpasset ska börja.

La mig som planerat imorse. Somnade som en stock och drog säkert en och en annan sån också. Så vaknar jag och det känns som om jag var klar med det. Klockan var inte ens tio! Fan. Försökte somna om, vilket jag misslyckades radikalt med. Men jag vägrade gå upp. Hade det varit en vanlig dag så hade jag ju gjort det. Men idag är inte en vanlig dag. Jag låg kvar helt enkelt. Blev en massa svordomar och snurrningar i sängen, men jag vägrade stiga upp helt enkelt. För kan jag inte sova så kan jag ju ändå vila eller hur? Hur ska jag annars orka med natten? Slumrade väl in där nån minut eftersom väckarklockan faktiskt väckte mig till liv. Nu känns det ju inte som om det blev många minuter sömn till, men jag överlever nog natten skulle jag tro. Får sova av mig sovskulden sen.

När jag väl kom upp så såg jag att Pojken försökt ringa mig ett par gånger redan. Eller ja, jag visste ju redan innan att telefonen ringt eftersom jag hörde den surra bredvid sängen. Efter en dusch blev det att prata med honom lite också. En sån där dag igen där vi inte hinner prata typ nå alls. Att han ringer från jobbet är en nödlösning dagar som denna. Man får vara glad för det lilla. Saknar honom bara.

På hallgolvet låg det vykort fran farsan. Han har tydligen varit på äventyr. Eller inte alls så. Utan han har varit norrut helt enkelt. En grej som han gör till hösten. Åker upp och hälsar på uppe i norr. Så nu har ni en uppdatering på hans mående också. Tänkte på det där med familjen en hel del efter hälsningen och kom på att han fyller år om en månad. Dags att ta sig dit igen då. Får planera in det på nåt sätt. Rockern förstår det där. Läste hennes inlägg idag och förstår henne fullt ut. Det är skönt att ha i allafall en som förstår problemet. Tyvärr har jag inge råd att ge henne mer än att man kan faktiskt tacka nej till en sådan inbjudan. Svårt men en möjlighet. (Vi pratar om det där sen va?)

Kvart över fem. Dricker mitt morgonkaffe och hoppas på att den här känslan ger med sig. Att allt blir bara solsken och glada miner. Men jag vet att det blir inte så. De ringde från jobbet nyss. Bad mig köpa med mig cigg till en av killarna. Ehhh???  Vad fan?? Jaha? Hmmm... Tydligen nåt som blivit lovat av en kollega. Inte okej!!! Man kan ju bli irriterad för mindre. Sen underlättar det ju inte att an hör hur onyktert det var i bakgrunden. Suck.

Nä. Ingen lust alls. En sån där dag helt enkelt. Tur att jag kommer att jobba med en av dem där braiga kollegorna inatt. Alltid en tröst.