hRaven

Snart morgon. Vänt på dygnet som ni redan vet. Lika bra om man ska orka jobba också. Suger gör det i  allafall. Ska krama kudde snart och ställa mina klockor så jag kommer upp som jag ska också. Snooxeknappen är livsfarlig om man bara har en klocka på när man är som man är. Jag tycker om den knappen alltför mycket har jag märkt. Som tidigare igår... sov lite för länge igen, men det gör väl inget egentligen? Leva kan jag en annan gång.

Fick ett sms i eftermiddags. Bästaste Vännen fyller år idag (Grattis Vännen!). Han bjöd över en på lite firande. Och jag fick bara en känsla av dejávu. Nu är det sådär som det var för ett tar g sen igen. "Allt" roligt händer när jag ska jobba. Folk vill träffa en när man ska arbeta. Hur fan kommer det sig? Meningen att jag ska vara ensam eller? Suck. Missade en massa födelsedagar och andra fester inklusive midsommar, jul, nyår och sånt där när jag hade förr tjänsten. Nu vill jag inte ens tänka på vad det blir den här gången. Vet redan nu att det blir en massa saker som jag missar pga mitt jobb. Det här är andra festen som jag blir tvungen att säga nej till på grund av att jag jobbar just då., sen missar jag en spelning också på grund av mitt jobb. Och nu snackar vi om att jag ändå gjort en förbättring sen förra jobbet. Jag har var tredje helg istället för varannan. Ändå blir det såhär. Suck. De får klara sig utan mig het enkelt. Mer än så är det inte.

Det är inet svårt att hamna i lite självömkan när man ser hur livet verkar passera utanför dörren. Jobba sova och äta är inget liv. Men det finns väl en mening till detta också skulle jag tro. Vad vet jag inte. Men nån måste det väl vara? Saker och ting sker av en anledning. Synd bara att just nu känns det lite hopplöst.

Nä, krama kudde var det ja. Leva får jag göra en annan gång. Glad påsk på er.