hRaven

Tänk vad tiden går, det känns som dte var nyss som jag tyckte att jag missade höstdagjämningen. Den där som alla andra skrev om. Idag tänkte jag skriva i allafall nån rad såhär bara i förbifarten. Egentligen borde jag ha legat i mörkret i sovrummet och kramat kudde för länge sen, men nej. Var ledig inatt så jag sov ut igår kväll märkte jag. Vaknade vid tio, så det gör ju sitt till också. Vända på dygn är inte så svårt. Solen skiner idag och det är påsk. Nu rabblar jag bara självklarheter igen. Som om ni inte skulle redan ha märkt det eller vet det.

Har jobb hela helgen och det blir väl bra skulle jag tro. En dag i taget som det heter så fint. Det är tur att man har bra kollegor då, både gamla och nya. Passen känns inte så långa då faktiskt även om jag numera jobbar nästan tretton timmars pass till skillnad till förra jobbets nio. Känns mest när man har svårt att somna på morgonen bara. För sömnen behövs som ni kanske fattar. Så under helgen som kommer så kommer jag inte göra annat än jobba, äta och sova. Lär vara i halvkoma måndagen sen skulle jag tro.

Saknar pojken som fan. Och det dröjer innan vi ses igen. Synd att man inte hade ledigt i helgen då. Han ledig i fyra dar, så vi skulle kunnat haft nästan fem dar tillsammans, men nu blir det inte så. Jag jobbar. Sen blir det tågresa söderut istället för norr. Farmor ska ner i jorden fredag om en vecka.

Vårdagsjämning. Dag och natt är lika långa denna dygn. Sen blir det bara ljusare. Våren. Och nästa vecka ska man ställa om klockorna också. Men det är då... idag är idag. Och den stora frågan är fortfarande; Vad är meningen med detta?