hRaven

Vintern kom i allafall märkte jag... eller är det vädergidarna som skämtar aprillo med oss? Vitt blev det oavsett orsak, men inget nytt under solen egentligen. Svenska vårar helt enkelt, även om det är aprilväder i mars.

Fick en släng av självcensur ett par dar sen och tog bort det jag skrev en natt här under helgen. Varför? Nja, blev för bittert skulle jag kunna skylla på, men orkar helt enkelt inte. Det är vad det är. Bara jag efter alltför många vakna nätter och funderingar kring livet och ödet i allmänhet.

Jag hade hoppats på att ödet hade andra planer för mig än detta, men jag hoppades väl på för mycket. Fick väl en släng av alltför mycket optimism kanske? Lätt hänt när man är tillsammans med en pojke som har en annan nyans på världen och som emellanåt verkar ha smittat av sig på mig också litegrann. Men detta gråa stora svarta som dunklar min syn just nu känns lite övermäktigt emellanåt. Jag ville inte detta, men fick det serverat till mig och det blev som att välja mellan pest eller kolera. Trist när det blir så när jag verkligen försökt göra allt jag kunnat för att komma bort från skiten. Nu är jag där igen. Och nätterna blev längre.

Jag som vill härifrån. Jag som behöver luft under mina vingar. Jag som ville ha miljöombyte. Jag som drömde om nåt annat. Känns som jag håller på och kvävas.

Vad är meningen med detta?