hRaven

till 2006...
och jag jobbar på...
som ett ånglok som inte har några bromsar...
tufftufftuff...
men nu vet att man är anställd...
en av gänget...
en del av vi...
det har sjunkit in nu...
avgörandet kom i onsdags...
handledning och planeringsdag...
och liten julkapp också...
stor julklapp ska det stå...
presentkort på en fjärdedel av en tusenlapp till en stor bokkedja...
man tackar och bugar...
läste nyss att man inte är den enda som får julklappar trots att man jobbat i "bara" två månader...
visst, för min del längre tid än så om man räknar in timviken...
men som anställd en och en halv månad...
menmen...
det finns små ororsmoln ändå...
jag vet att det här tar slut tids nog...
vilket är orsaken till att man söker arbeten...
ja, arbeten...
men det löser sig nog tids nog...
samtidigt känner man sig kluven...
jag trivs med jobbet...
klienterna och (en del av) kollegorna...
men...
med min utbildning och så vidare så känns det som om jag inte passar in...
utanför...
ny...
och "alla" vet att jag är bara här en liten stund...
några månader till...

ja, jag vet...
kanske är det bara hjärnspöken...
men det känns så...
och jag har lärt mig att lyssna till mina känslor...
de ljuger ytterst sällan...
men samtidigt så är jag smärtsamt medveten om att det kanske är bara min dåliga självkänsla som spökar...
svårt att veta...
det känns ju likadant...
suck...
ibland kan detta med känslor spela ett spratt...
hjärnspöken...
jante...
eller vad ni vill kalla det...
sak samma samma sak...

nej, ska ta och jobba vidare...