hRaven

nu är den här...
vintern kommer och det med besked...
ett dec än så länge och det visar inga tecken på att sluta heller...
hela världen blir vit...
tyst...
vacker...
inte en människa som ögat kan nå...
några vilsna hjulspår har dock tittat förbi...
och mina tysta steg i natten..
i min värld just nu...
även om verkligheten ser lite annorlunda ut...
utanför finns en av stans mest trafikerade gator...
samt alla människor som går hem från krogen går förbi huset...
men just nu, inne ser man inte det...
man hör det inte heller...
snön tar bort ljuden och det är så tyst...
men varför tänka på verkligeheten utanför dörren just nu?
så jag kan alltid låtsas att det är som jag beskrev från början...
i min värld, mitt i natten som närmar sig vargtimmen är det tyst...
stilla...
vackert...
tomt...
hela huset sover...
tysta snarkningar och snusande människor i en falsk trygghet...
bara för några timmar finns inte verkligheten...
i drömmarnas värld kan man vara kung...
verkligheten är långt borta just nu...
verkligheten som betyder jakten på något som inte finns där...
grå...
svart...
mörk...
tystnaden är påtaglig...
så stilla...
snön som yr ytanför fönstret är som bomull för själen...
tyst kramar den om huset...
inger en falsk trygghet...
värme som snart skall bytas ut mot kyla...
kall vintersnö...
men just nu är det det vackraste som finns...
känslan är hur underbar som helst...
i det kalla skenet från TV:n...
eller datorn om man så vill...
vi fick en vit jul till slut...
även om en del hade velat ha detta väder för ett par dar sen...
men för mig är den första riktiga snön en av de få saker jag verkligen tycker om...
älskar...
längtar efter ibland...
sen, när nyhetens behag lagt sig så är det bara kallt...

men just nu bland det vackraste som finns...
och tiden på dygnet är ganska behaglig...
innan morgonens bestyr börjar...
kaoset...
stressen inför morgonen och dagen...
för andra innebär det mellandagsrea som börjar imorgon...
även om det för mig betyder att jag ska hem och sova...
men först kommer jag att ta mig igenom en sömnig vit tyst och vacker stad...
jag vet att morgonen kommer att vara som om verkligheten blivit lite förändrad...
det kommer att kännas surrealistiskt...
missförstå mig fel, jag gillar vår fina mälarstad...
men mornar som den som kommer tillhör dem fåräknade dagarna som man kan känna att man är ensam i hela världen och känna att det inte gör något...
att man ser enstaka konturer och silhuetter av människor omkring sig betyder ingenting...
just då, just där är jag ensam och vill ha det så...
tyst och lugnt...
tid för eftertanke...
hela själen...
där världen är omfamnad av ett vitt brett täcke...
ett tacke som gör hela världen vit...
som en tom duk...
redo för målas...
som ett tomt blad där man kan skriva sin egen historia...
och veta att världen är min...
ingenting är omöjligt just då...
det är som om världen och universum ger dig en andra chans...
där du kan börja om från början...
med nya steg...
gå där ingen gått föut...
där dina steg är de första som satt sin fot just på den platsen...
din väg...
just då just där vet ingen vem du är...
du behöver inte förklara dig...
ingen frågar vart du varit...
eller vart du är på väg...
bara du just där just då...
som en nyfödd som tar sina första steg och upptäcker världen...
ny mark...
går där ingen gått förut...
vit täcke...
vit målarduk...
vitt papper...
oavsett vad du väljer så kan du just där just då sätta ditt avtryck i det stora vita...
dina steg...
så ser du sen att andra följer dina steg...
du har redan plöjt vägen för dem...
visst, är det en trevlig tanke...
en vacker bild jag målar upp...
men den är min...
känslan är min...
och så här mitt i natten kan jag inget att annat göra än lyssna till den röst jag tystat ner så länge...
och jag har saknat den...
och jag antar att den har saknat mig...
att jag lyssnar...
hör vad den säger...
och denna helg lyssnar jag...
censuren är hävd...
och orden vill aldrig ta slut...
men just nu ska jag gå ut och sätta mina avtryck i det stora vita...
fotavtryck där känslan av att vara först är större än trafiken utanför just nu...
men som sagt, min värld och min verklighet...
mitt i natten är allt möjligt...
det är bara en själv som sätter gränserna för sig själv...
och varför sätta gränser påsig själv?
andra är så bra på att göra det åt en så dem egna är onödiga...
om inte annat så låt tankarna vandra en stund idag...
dagdröm...
det skadar ju inte att prova...
för det skadar ju ingen...
vargtimmen är här...