hRaven

som kan få en att lyfta...
som ger en luft under vingarna...
en av dessa personer träffade jag igår...
hade årliga kollen av kvinnogrejer då...
att ha det varje år är inget man önskar men är liksom ett nödvändigt ont...
och samtidigt så underlättade det inte att hon var helt ny...
min gamla hade fått nytt arbete...
jaha, okänd människa som vet allt det där intimaste om en...
bara att bita ihop och gå dit...
och blev glatt överraskad...
vi pratade om ditten och datten, mycket om min blodtryck och hur det sett ut och hur det ser ut...
visst, inget bra ålderstecken när man kommer in på blodtrycksdiskussioner...
det ser bra ut, MEN kan bli bättre...
sen harangen om att jag borde gå ner i vikt, sluta dricka så mycket kaffe och framför allt sluta röka...
inte enbart på grund av blodtrycket utan även på grund av alla de andra sjukdomar och hälsorisker som det kan ge upphov till...
jaja, säg något jag inte redan vet!
så det där med att ställa sig på vågen...
aldrig roligt, speciellt när det visar siffror man inte är riktigt nöjd med själv...
men hon sa inget, hon är mer orolig över mitt rökande...
ja jag vet!
jag ska... snart... senare...
men nu var det inte direkt det jag skulle älta om utan det hon sa som fick mig att gå lite lättare hela dagen...
vi pratade om mitt arbete...
mitt yrke och klientelen jag jobbar med...
det jag gör på mer eller mindre ideell basis och allt jag läst under åren...
det hon sa var så enkelt men ibland sätter sig just dem små orden stort intryck...
hon känner inte mig...
hon vet en massa intima saker om mig, men...
det hon sa var att det jag gör är viktigt...
och att hon ser upp till människor som ger så mycket av sig själv till andra...
att hon ser upp till folk som orkar och vill arbeta med det jag gör...
att fler borde ge mer av sin tid och sig själva på det sättet som vi som arbetar med detta gör...
jag älskar mitt jobb...
annars skulle jag inte orka jobba alla dagar, kvällar och nätter...
skulle jag inte älska mitt jobb skulle jag aldrig orka fortsätta...
och jag går till jobbet på grund av dem som jag jobbar med...
klienterna...
jag vet att det jag gör är viktigt, men det är så skönt att få höra det ibland...
speciellt av helt okända människor...
när man minst anar det, men som jag insett mest av allt behöver höra det...
jag kan lätt erkänna att det inte är enkelt...
ingen dag är sig likt och man får höra ett och annat, men det är värt det...
att gå till jobbet utan att veta vad som händer...
eller att gå till jobbet med vetskapen om vad som kan hända...
man får alltid vara förberedd på det värsta...
och jag är glad att de tillfällena är få...
men dem sätter sina spår...

idag träffade jag en annan av dessa människor...
en av dem som fick mig att gå med lätta steg till jobbet...
min optiker...
linskillen som jag har...
sexmånaders kollen av mina ögon och ny beställning av linser...
synen har inte ändrats...
ögonen andas och mår bra...
och han önskar fler var lika noga som jag med mina ögon och följde de råd och föreskrifter som man får som linsbärare...
visst, han kanske bara säger det för sägandets skull, men jag vet att jag tar hand om mina ögon...
jag är rädd om mina ögon...
jag vill se något resten av mitt liv...
så här fuskas det inte...
visst, jag erkänner att ibland så händer det att man kanske inte riktigt följer råden till punkt och pricka, men inget som riskerar min syn...
det vågar jag inte, samtidigt som jag känner när det är dags att byta och ta ut ögonen...
och visst, det kanske låter onödigt att gå till optikern så ofta som man gör, men det är värt pengarna...
jag vet att mina ögon mår bra...
att mina ögon andas...
och ser ut som det ska...
samtidigt som jag vet att min syn inte försämrats, vilket är viktigt...
men han vet också vad jag jobbar med och säger samma sak som min intimdoktor...
han är imponerad av människor som jobbar med det jag gör...
att vi orkar...
trots omständigheterna...
klientelen...
arbetsmiljön...
men som sagt, om jag inte älskade mitt jobb skulle jag inte göra detta...
för det kan vara tufft...
men den uppskattning som man får på jobbet räcker långt...
men som jag skrev ovan, ibland behöver man höra det också...
för att orka...
för att vilja fortsätta...
för klienternas skull...
de märker om man är låg...
de märker när man mår bra...
även om man försöker vara likadan med dem så märks det enligt dem...
och de ser att jag vill jobba med det jag gör...
och det betyder mest för dem...
de vill inte ha någon på jobbet som önskar de var någon annanstans...
de vill ha en närvarande...
medveten...
medmänsklig...
en som möter och ser dem som människor...
individer...
de möter såna männsikor så sällan annars...

egentligen är jag priviligerad över att ha människor omkring mig som lyfter mig när jag behöver det...
även helt okända och främmande människor kan ha den inverkan på en...
jag önskar att fler kunde få uppleva dessa korta möten, som betyder så mycket för självkänslan...
jag behövs...
det jag gör är viktigt...
"bara" en sån sak...