hRaven

jag är en höstmänniska...
alltid varit och kommer nog att förbli det...
denna höst har varit helt underbar...
färgerna...
lukterna...
kanske har det varit aningen för varmt, men vad fan...
den gör ju bara hösten lite längre...
det var ett tag sen som hösten var en riktig höst...
idag visar den sig kanske inte på sin bästa sida, men den har sin charm den också...
att det regnar...
det hör liksom till...
är inte direkt den som blir höstdeppig eller trött...
nej, förnyad energi...
ladda batterierna till nästa år...
så man orkar med sommaren...
skönt att bara gå ut...
kanske inte just nu då, men annars...
för en sån här dag ska man sitta hemma och mysa...
äta gott och krypa ner i soffan med en bra film och mysig sällskap...

satt på bussen på vägen till jobbet imorse...
äger inga regnkläder som man kan cykla i, annars hade jag nog gjort det också...
men på bussen kom jag till insikt om mig och hösten...
jag är nog som hösten...
lite kall...
lite rå...
lite avvisande...
lite av den där som talar om vad det är som väntar...
men ger man hösten en chans så ser man allt det där underbara...
det man missar i första anblicken...
det där som talar om för en vad det är som är så underbart med hösten...
färgerna...
dofterna...
värmen...
skönheten...
det som många missar och som många borde ge en chans...
visst, jag är allt det där negativa också...
men dem som ger min avvisande yttre...
kalla och hårda kanterna en chans får uppleva en annan sida av mig...
men om man ser igenom det gråa så ser man alla nyanserna jag innehar...

ibland blir jag förvånad över var dessa individer finns...
dem som tycker om en för den man är...
trots det kalla...
trots det hårda...
det misstänksamma...
avvaktande...
men kanske ser de igenom sånt...
kanske ser de någonting som många andra missar...
de få som ser nyanserna...
och visst är det skönt att höra att man är uppskattad...
önskad
och saknad...
för att inte glömma bort, älskad...

åh, härliga höst...
jag älskar alla sidor hos dig...
ljuset...
värmen...
kylan...
regnet...
lukterna...
naturen...
färgerna...
prasslet från löven...
mörkret...
underbara höst...
stanna kvar en stund till...
så jag orkar leva på minnet av dig till nästa år...
vintern befinner sig liksom automatiskt på en andra plats...
våren har trots allt sin charm...
för sommaren har jag inte mycket till övers för...
men när augusti börjar gå mot sitt lut och svalorna tystnat på himlen...
ja, just i det ögonblicket ser ni mig le...
le på grund av vetskapen att hösten, den härliga hösten, snart är här...

hösten...
slutet av oktober...
min tid...
hösten...
överge mig inte riktigt än...
för snart kommer du att göra det igen......
men inte än...
snart...