hRaven

det är antalet dagar man haft bloggen...

inte lika många inlägg...

men men...

rom byggdes inte heller på en dag
tanken var inte att ha en dagbok, utan snarare luftrum...

någonstans där jag kan ventilera funderingar och tankar i..

ett litet vrå i cyberrymden där jag kan vara mig själv...

där mina tankar och ord tar plats, existerar och lever vidare.. även om dem skulle förbli olästa...

visst, jag kanske inte har så mycket att ventilera men det kommer...

när jag blivit varm i kläderna och hittat tonen, färgen och nivån på vad som kan sägas och inte sägas...

har inte så mycket tid övers så det blir inte så mycket läsande av andras... än...

en dag sitter man dock här och bläddrar och klickar runt...

kanske hittar man någon som delar ens synssätt eller så gör man inte det...

tvivlar på tanken att jag skulle vara ensam om det jag har att säga...

och visst, en del kan låta som om jag snott av andra eller nåt som ni hört förr men jag kan redan nu säga att jag är inte sån...

inte en som snor saker av andra...

håller jag med någon så hänvisar jag till vederbörande, samma sak om jag läst eller sett nåt intressant...

jag kommer framöver skriva om saker som ligger mig varm om hjärtat, sånt som jag kan irritera mig på och självklart bara en massa skit också...
ibland kan man inte rå för det man har i huvudet just vid den tidpunkten...
och då måste det ut för att inte snyrra runt och ta en massa tid och energi...
men jag kommer att beröra ämnen som kan verka för intima förvissa medan det är vardagsmat för andra...
beror på humöret, hur dagen har varit och vilken tid på dygnet det är...
och jag vet att en del kan verka som om jag sitter här och sitter och tycker synd om mig själv...
men det gör jag inte...
vissa saker och ting som kommer att skrivas på denna sidan är mer eller mindre ett konstaterande från min sida...
varken mer eller mindre...
men men, det blir upp till er att avgöra vad som är vad..
jag skriver bara för skrivandes skull och så självklart för att verka lite egoistisk...
att känna att någon lyssnar någonstans...
specielt dagar man haft en skitdag på jobbet, där det känns som man talar till döva öron...
dagar då man helst velat ligga kvar i sängen och bara vara...
men man har ju förpliktelser...
saker och ting som man åtagit sig...
som arbete tillexempel...
men visst, det gäller även dagar då allt är toppen...
där allt har gått som man velat...
folk lyssnar på en, förstår vad det är man vill ha sagt och gjort...
dagar man fikat med vänner...
dagar då man är nöjd...
men att man vill delge denna speciella dag...

kanske skriver jag imorgon...
kanske inte...
beror på hur saker och ting artar sig och hur jag känner mig...
men skriva det kommer jag att göra...
igen och igen...
och igen...