hRaven

så går en epok i graven...
en institution läggs ner...
det som en gång var vi finns inte längre...
det som en gång var så stark tog han ihjäl med några få ord...
men inte före att han teg ihjäl den en stund...
det som en gång brann så starkt blev bara aska...
det enda som jag kunde lita på rycktes bort från mig...
det enda som jag kunde lita på var oss...
vi...
honom...
att oavsett vad som hände så fanns iallafall vi kvar...
jag litade på vår styrka...
kärleken...
den enda...
honom...
men nu finns ingenting kvar...
alla planer...
alla drömmar...
alla funderingar...
ingenting finns kvar...
bara jag...
känner mig lurad...
grundlurad...
dragen vid näsan...
blåst...
på allt...
på framtiden...
på oss...
på mig själv...
och det enda som finns kvar är spillror av det som en gång var jag...

allt har gått i kras...
och det enda jag kan göra är försöka plocka upp spillrorna som finns kvar av ens liv...
det enda jag kan göra är att sitta och slicka såren...
det enda jag kan göra är att lära mig leva igen...
det enda jag kan göra är att lära mig att andas igen...
det enda jag kan göra är att försöka ta en dag i taget...
det enda som finns kvar att göra är att försöka lappa ihop mitt hjärta igen...
och försöka få ordningen på kaoset som är ens tankar...
känslor...
att få stormen att stilla sig inom en...
få ångesten att släppa sitt grepp...
att klumpen i halsen lägger sig...
torka tårarna...
och börja gå rak i ryggen...
få tillbaka stoltheten...
för så som jag varit den senaste tiden är under min värdighet... egentligen...
där den dolda mörka sidan av mig kommit fram...
stoltheten var som bortblåst...
styrkan tog semester...
luften under mina vingar försvann och jag blev vingklippt...
och svartsjukan flyttade in...
ack, så ful den är...
svartsjukans svarta anlete...

läste det jag skrev inför det här året...
känns som en evighet sen...
men här är det igen så slipper ni leta...
       2006 står bakom hörnet och jag vet vad jag ska göra nästa år...
       jag vet vad mina tomma blad kommer att innehålla...
       jag vet vad jag inte vill att dem ska innehålla...
       jag hoppas bara att jag uppfattat universums tecken rätt...
      annars blir 2006 ett rent helvete...
såhär med facit i hand för de första fyra månaderna (nja snart) så måste jag tyvärr erkänna att jag tolkade universums tecken fel...
hittills har inte det här året gett mig annat än bara hjärtesorg...
oro...
och en chock efter en annan...
tydligen hade jag inte lidit färdigt...
tydligen hade jag inte prövats nog...
då kan man bara sitta och undra vad det är som man skall härdas för när det ser ut såhär...
vad man skall prövas inför om jag skall bli starkare...
men en sak är säker...
jag kommer inte vilja minnas år 2006...
året då hela mitt liv slogs i spillor...
året då hela min verklighet förändrades...
året då allt jag är och varit känts som en lögn...
men det kommer vara svårt att inte göra det...