hRaven

Sommaren är slut för den här gången då, igen. Öppnade balkongdörren imorse när jag vaknade och fick ett stort leende på läpparna. Luften bar med sig löften om hösten. Sval och skön luft strömmade in i min lägenhet. Helt underbart, och jag började frysa om fötterna. För första gången sen i maj har jag strumpor på mig inomhus. Visst har jag haft på mig strumpor när jag varit hos andra, om det inte varit sandalväder, men hemma nej. Slutgiltiga beviset på att det är höst snart. *ler*

Samtidigt som det känns lite vemodigt sådär så är det så skönt att kunna göra det. För den här sommaren har varit händelserik, och visst jag erkänner ibland ett rent helvete. I det stora hela så kommer jag minnas den här sommaren som helt underbar. Saker som jag fått uppleva och människor som jag lärt känna har den effekten antar jag. Saker som jag aldrig fått uppleva och människor jag aldrig skulle lära känna på det sättet som jag gjort, och gör, om mitt liv hade fortsatt som det var.

Har så mycket jag skulle kunna skriva om just nu. Det kan hända mycket saker på en vecka, eller varför inte bara på ett par dar? Att döden kommer och visar sig lite då och då i ens liv kanske har med saken att göra, men jag vet inte. Jag har varit social. Mer än jag brukar. Och i helgen kunde jag karva in ett stort streck i livets träd och växte som människa.

Energin bubblar i mig och jag bara vill göra saker. Inget sånt där som jag brukar göra eller sånt där trist som att städa och tvätta (det gjorde jag igår). Kanske jag ska ta itu med det jag tänkt göra sen jag flyttade in i lägenheten. Hänga upp saker på väggarna kanske? Just nu ser det väldigt tomt ut.

Jag vill göra saker. Jag vill låta energin flöda och jag vill skapa något. Men vad?