W:O:A 2006
Jaha, vad ska jag skriva om årets Wacken? Det har gått ett par dar sen vi kom hem, så jag har haft en tid till eftertanke och rannsakan. En av vännerna som åkte ner tillsammans med oss ringde igår och blev förvånad över att jag var vaken (klockan halv ett) och när jag svarade på frågan om vad jag gjorde så sa jag att jag tänkte på årets Wacken resa och vad det var som egentligen hände där nere, var hans svar väldigt talande; det kommer man nog aldrig få riktig klarhet i. Jag kan bara hålla med. Vad var det som egentligen hände där nere? Jag kan bara skriva ner fragment, sammanfattning av dagarna. Inte för att minnet sviker utan mest av hänsyn till dem som faktiskt var med, inklusive mig själv. MEN visst, delar kan ni väl få ta del av *flinar*.
Tisdag: Resan ner påbörjades tisdagkvällen, en resa genom stan för att plocka upp alla medresenärer som skulle ta del av bussresan ner, och möta upp killarna som skulle slicka vår röv hela resan ner. Två av dem tio som skulle ner hoppade av i sista stund så vi var åtta stycken som åkte ner till Tyskland. Kan kanske nämnas också att detta är första gången i V.M.I:s historia som det är tre tjejer med på resan ner. Första chaffisen ner började bli ganska trött på oss redan innan vi lämnade stan, men det blev bra ändå. Han trots allt lite besviken över att vi tystnade så fort *ler*. Så kom resan genom Sverige, och i Helsingborg mötte regnet och åskan oss. Regnet som höll i sig genom hela Danmark också. Vi som var nere på Wacken förra året blev tunga till sinnes; ”inte ett lerigt Wacken i år också!”. Men det klarnade upp och vi var nere till Wacken till till en ganska bra tid ändå.
Onsdag: Bilen var full av alkoholhaltig vätska i olika procenthalter och smak, beroende på vem som inhandlat vad. Bilen blev parkerad efter många om och men när den väl stod still så stog den där i fyra dagar. Första ölen knäpptes långt innan tolvtaget på onsdagen och så skulle partytältet upp. Och helt plötsligt hade ”alla” glömt bort hur den skall sättas ihop. Men HALLÅ!? så det slutade med att det var jag som organiserade upp det hela och tältet sattes upp på nolltid. Pusslet lades ut och det blev en hel del sexuella anspelningar när rör skulle stoppas i vilket hål, vem som skulle stoppa in vad i vilket hål. Det blev jag som fick se till att killarnas tält blev uppstält som den skulle. Så jag blev utsedd till karln i campen, kanske inte en så trevlig titel, men vad fan. Så var vi iväg ner till området och fixade så vi fick armbanden. Efter detta var jag och en till iväg och försökte och fick biljetterna sålda. Kanske fel dag, men vi alla visste att om vi väntade en dag så skulle det inte bli gjort. Inte illa ment mot dem som inte följde med men tyvärr sant. Fick iväg biljetterna, inte till det pris som de gav för dem men de ska vara glada för att jag fick iväg dem överhuvudtaget. Bättre än ingenting som det skulle kunnat varit fallet. Och de ska kanske tacka mig och vännen som gick iväg i hettan och stod under gassande sol och försökte prata engelska med tyskar. Vi offrade dyrbar dryckestid! *skrattar*. Väl tillbaka till tältet började dekadensen, galenskapet. Kanske var det tyska luften, mängden av alkohol, vattenkriget eller så var det kanske bara så att sju av åtta som åkte ner var singlar?
Torsdag: Tidig morgon och öl till frukost, efter köandet vid bajamajorna. Det blev mycket sånt under resterande dagarna, killar skiter mycket har vi tjejer märkt, för inte var det tjejerna som uppehöll bajamajorna ska jag säga, speciellt inte med tanke på att killar kan faktiskt pissa i en buske. Vilket de gjorde kände man när värmen kom. Det är tur att magen höll hela Wacken resan *pepparpeppartaiträ* annars hade det blivit jobbigt. Nåja, torsdagen innebar att jag var och handlade på marknaden som finns där nere. Jag shoppade upp nästan hela resekassan, men det blev svårt att låta bli. Jag tog mig råd helt enkelt. Nya skor inhandlades och den hyllningen som de fick av en av killarna vid tältet kommer jag nog inte få igen. Sånadär som man bara velat ha och kunnat drömma om. Nåja, det blev att vi satt vid tältet hela kvällen då ingen av oss var där för Scorpions. Kvällen var lika galen som kvällen innan. Dekadens, galenskap och fylla. Och jag kunde inte låta bli att undra vad fan det är det som händer, vilken verklighet har jag hamnat i?!
Fredag: Morgonen var lite segare än dagen innan, men alkoholkonsumtion och värmen kanske tar ut sin rätt? Vem vet, men det blev öl till frukot och så passande av klockan för att se banden. En massa spring av mina medresenärer för alla skulle se olika saker, förutom de uppenbara som vi alla skulle se. Efter en seg start så var man igång igen. Och det blev att gå ner till att se Peter Steele med sin Carnivore och därefter Children of Bodom. Efter en del öl på området och några Wackenglas senare så gick jag tillbaka till tältet, där jag var ensam och fick hjärnsläpp och började sms:a en vän. Ingen bra idé i det tillståndet jag befann mig i, jag menar bara att läs ovanstånde band så förstår ni kanske. Jag fick sällskap och insåg vad det var jag höll på med. (Förlåt, inte min mening, men jag kände mig ensam! Inte min mening att låta de gå över dig!). Resten kvällen blev lika galen som dem innan, med huvudet under armén och ut och spela rugby ungefär. Det blev att jag gick och la mig tidigt. Tidigare än nätterna innan, typ.
Lördag: Seghetens seghet slog till. Svårt att komma ut ur tältet och väl uppe ville man bara lägga sig igen. Det blev ingen öl till frukost. Snarare vatten och en stund till på en skön madrass och en kudde som inte var min. Några timmar senare och missande av band jag faktiskt hade velat se, så kom man upp men dagen kändes avslagen. Jag var inte den enda som kände så, flera av dem som skulle köra dagen efter låg mestadelen av dagen. och jag försökte tappert att få i mig ölen. Det gick inte så bra. Kanske tillräckligt för att andra att slockna efter halva mängden men de kändes som óm man bara satt och drack för man var tvungen, och jag hade vid det laget börjat bli trött på öl. vet, det låter sjukt, det låter inte som mig, men det finns en gräns, och min nåddes under kvällen. Vi kom ner och såg Emperor äntra scenen, och deras ljudteckniker borde skjutas! De visste fan inte vad de höll på med! Med rätt ljuteckniker hade det faktiskt kunnat visa världen att de fortfarande härskar! Så lite besviken blev man ju, men inte som sist jag såg dem. Men det slutade med att jag och en till gick efter tre låtar och gick tillbaka till tältet. Reste av kvällens band orkade vi inte se helt enkelt, men det finns en gräns där med. Oavsett var, när och hur. Resten av banden hörde vi klart och tydligt från tältet iallafall. Det blev en tidig och kall kväll. Kanske hade det varit sådär kallt de andra nätterna också men det märkte jag aldrig av.
Söndag: Avresedagen. Behövs det sägas mer?
Sammanfattningsvis så var det en helt underbar resa. Första festivalen någonsin som singel. Första Wacken som jag inte har en annan att se efter. Första festivalen där jag bara behövde tänka på mig själv. Mig själv, och mina medresenärer märkte nog skillnaden på mig. Och planeringarna till nästa år har redan börjat; IMMORTAL kommer att vara där! Jag också!!!
För att avsluta det hela så finns det bara en sak att säga;
Det som händer på Wacken stannar på Wacken!
Tisdag: Resan ner påbörjades tisdagkvällen, en resa genom stan för att plocka upp alla medresenärer som skulle ta del av bussresan ner, och möta upp killarna som skulle slicka vår röv hela resan ner. Två av dem tio som skulle ner hoppade av i sista stund så vi var åtta stycken som åkte ner till Tyskland. Kan kanske nämnas också att detta är första gången i V.M.I:s historia som det är tre tjejer med på resan ner. Första chaffisen ner började bli ganska trött på oss redan innan vi lämnade stan, men det blev bra ändå. Han trots allt lite besviken över att vi tystnade så fort *ler*. Så kom resan genom Sverige, och i Helsingborg mötte regnet och åskan oss. Regnet som höll i sig genom hela Danmark också. Vi som var nere på Wacken förra året blev tunga till sinnes; ”inte ett lerigt Wacken i år också!”. Men det klarnade upp och vi var nere till Wacken till till en ganska bra tid ändå.
Onsdag: Bilen var full av alkoholhaltig vätska i olika procenthalter och smak, beroende på vem som inhandlat vad. Bilen blev parkerad efter många om och men när den väl stod still så stog den där i fyra dagar. Första ölen knäpptes långt innan tolvtaget på onsdagen och så skulle partytältet upp. Och helt plötsligt hade ”alla” glömt bort hur den skall sättas ihop. Men HALLÅ!? så det slutade med att det var jag som organiserade upp det hela och tältet sattes upp på nolltid. Pusslet lades ut och det blev en hel del sexuella anspelningar när rör skulle stoppas i vilket hål, vem som skulle stoppa in vad i vilket hål. Det blev jag som fick se till att killarnas tält blev uppstält som den skulle. Så jag blev utsedd till karln i campen, kanske inte en så trevlig titel, men vad fan. Så var vi iväg ner till området och fixade så vi fick armbanden. Efter detta var jag och en till iväg och försökte och fick biljetterna sålda. Kanske fel dag, men vi alla visste att om vi väntade en dag så skulle det inte bli gjort. Inte illa ment mot dem som inte följde med men tyvärr sant. Fick iväg biljetterna, inte till det pris som de gav för dem men de ska vara glada för att jag fick iväg dem överhuvudtaget. Bättre än ingenting som det skulle kunnat varit fallet. Och de ska kanske tacka mig och vännen som gick iväg i hettan och stod under gassande sol och försökte prata engelska med tyskar. Vi offrade dyrbar dryckestid! *skrattar*. Väl tillbaka till tältet började dekadensen, galenskapet. Kanske var det tyska luften, mängden av alkohol, vattenkriget eller så var det kanske bara så att sju av åtta som åkte ner var singlar?
Torsdag: Tidig morgon och öl till frukost, efter köandet vid bajamajorna. Det blev mycket sånt under resterande dagarna, killar skiter mycket har vi tjejer märkt, för inte var det tjejerna som uppehöll bajamajorna ska jag säga, speciellt inte med tanke på att killar kan faktiskt pissa i en buske. Vilket de gjorde kände man när värmen kom. Det är tur att magen höll hela Wacken resan *pepparpeppartaiträ* annars hade det blivit jobbigt. Nåja, torsdagen innebar att jag var och handlade på marknaden som finns där nere. Jag shoppade upp nästan hela resekassan, men det blev svårt att låta bli. Jag tog mig råd helt enkelt. Nya skor inhandlades och den hyllningen som de fick av en av killarna vid tältet kommer jag nog inte få igen. Sånadär som man bara velat ha och kunnat drömma om. Nåja, det blev att vi satt vid tältet hela kvällen då ingen av oss var där för Scorpions. Kvällen var lika galen som kvällen innan. Dekadens, galenskap och fylla. Och jag kunde inte låta bli att undra vad fan det är det som händer, vilken verklighet har jag hamnat i?!
Fredag: Morgonen var lite segare än dagen innan, men alkoholkonsumtion och värmen kanske tar ut sin rätt? Vem vet, men det blev öl till frukot och så passande av klockan för att se banden. En massa spring av mina medresenärer för alla skulle se olika saker, förutom de uppenbara som vi alla skulle se. Efter en seg start så var man igång igen. Och det blev att gå ner till att se Peter Steele med sin Carnivore och därefter Children of Bodom. Efter en del öl på området och några Wackenglas senare så gick jag tillbaka till tältet, där jag var ensam och fick hjärnsläpp och började sms:a en vän. Ingen bra idé i det tillståndet jag befann mig i, jag menar bara att läs ovanstånde band så förstår ni kanske. Jag fick sällskap och insåg vad det var jag höll på med. (Förlåt, inte min mening, men jag kände mig ensam! Inte min mening att låta de gå över dig!). Resten kvällen blev lika galen som dem innan, med huvudet under armén och ut och spela rugby ungefär. Det blev att jag gick och la mig tidigt. Tidigare än nätterna innan, typ.
Lördag: Seghetens seghet slog till. Svårt att komma ut ur tältet och väl uppe ville man bara lägga sig igen. Det blev ingen öl till frukost. Snarare vatten och en stund till på en skön madrass och en kudde som inte var min. Några timmar senare och missande av band jag faktiskt hade velat se, så kom man upp men dagen kändes avslagen. Jag var inte den enda som kände så, flera av dem som skulle köra dagen efter låg mestadelen av dagen. och jag försökte tappert att få i mig ölen. Det gick inte så bra. Kanske tillräckligt för att andra att slockna efter halva mängden men de kändes som óm man bara satt och drack för man var tvungen, och jag hade vid det laget börjat bli trött på öl. vet, det låter sjukt, det låter inte som mig, men det finns en gräns, och min nåddes under kvällen. Vi kom ner och såg Emperor äntra scenen, och deras ljudteckniker borde skjutas! De visste fan inte vad de höll på med! Med rätt ljuteckniker hade det faktiskt kunnat visa världen att de fortfarande härskar! Så lite besviken blev man ju, men inte som sist jag såg dem. Men det slutade med att jag och en till gick efter tre låtar och gick tillbaka till tältet. Reste av kvällens band orkade vi inte se helt enkelt, men det finns en gräns där med. Oavsett var, när och hur. Resten av banden hörde vi klart och tydligt från tältet iallafall. Det blev en tidig och kall kväll. Kanske hade det varit sådär kallt de andra nätterna också men det märkte jag aldrig av.
Söndag: Avresedagen. Behövs det sägas mer?
Sammanfattningsvis så var det en helt underbar resa. Första festivalen någonsin som singel. Första Wacken som jag inte har en annan att se efter. Första festivalen där jag bara behövde tänka på mig själv. Mig själv, och mina medresenärer märkte nog skillnaden på mig. Och planeringarna till nästa år har redan börjat; IMMORTAL kommer att vara där! Jag också!!!
För att avsluta det hela så finns det bara en sak att säga;
Det som händer på Wacken stannar på Wacken!
Kommentarer
Trackback