ödets sinne för humor?
Eller jag kanske ska skriva lagen om tre? Det har hänt saker den senaste tiden som får mig att undra om inte ödet har någon form av sinne för humor. Bisarr sådan om inte annat. Jag har under det senaste halvåret gjort en resa till det djupaste avgrunden av min själ, samlat ihop den igen och tagit en helvetes resa tillbaka till det som jag har idag. Det har inte varit lätt. Ni som sett det på nära håll vet exakt hurdan helvete jag haft. Hur svårt det var att ta sig upp igen, även om det trots allt gick fort. Idag med facit i hand vet jag att det var nödvändigt. Idag vet jag att det var en resa som jag var tvungen att göra. För under åren hade jag tappat bort min själ. Sakta men säkert naggades den i kanten och förpassades till en annan dimension och jag lät det ske. Omedvetet och omärkbart så fanns det inte mycket kvar av den till slut. Det fanns någon som åt upp den. Idag är jag hel igen. Idag lyssnar jag till min inre röst och jag hoppas och önskar att jag aldrig mer ignorerar den igen. Att jag aldrig igen låter mig, mitt jag, tystas. Om det sen betyder att jag ska leva resten av mitt liv ensam må så vara. Jag är mig själv närmast. Utan mig finns inget jag.
Men för att återgå till rubriken så har den senaste månadens händelser fått mig att inse att ödet har en bisarr syn på humor. Ibland har det känts som jag befunnit mig i livets väntrum med en kölapp där det aldrig blir min tur bara för att livet gick på lunch. Att jag sitter med en jävligt kass hand och inte vet hur man spelar livets poker. Där ödets groupier ger en vad man behöver. Jag behövde tydligen det här. Jag har skrivit om detta förr, i "brist på balans" (21/7-06). Idag vet jag att jag är exakt där jag ska vara. Att jag är där det är tänkt att jag ska vara just nu. Att saker och ting sker av en anledning. Jag tror jag förstår varför det varit lugnt ett tag. Som lugnet före stormen. För tro mig när jag säger att det kommer att storma igen. Men den senaste tiden händelser kommer att bidra till att det kommer att storma rejält. Skillnaden den här gången är att jag nu kommer att vara det lugna ögat i den. Jag är exakt där jag ska vara. Jag vet vad jag vill och inte vill. Varken mer eller mindre, men det kommer att bli svårt ett tag. Och jag vet att jag kommer att undra vad jag gjort för att förtjäna detta, även om jag inte gjort nåt. Men det kommer at kännas som det misstänker jag. Men det är inget jag kan göra åt. Lagen om tre har en egen vilja. Det du skickar ut kommer tillbaka till dig trefaldigt. Jag vet det. Men blir som jag tror att det kommer att bli, så kommer jag inte undan effekterna av denna lag när den drabbar omgivningen.
Kryptiskt? Ja, kanske. Inte min mening. Det finns saker och ting som jag inte riktigt har grepp om än. Saker som jag faktiskt önskar kunde bli. Vi får se hur ödet har tänkt det hela. Som sagt; " När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld.". Frågan är ju om ödets plan för mig innefattar en annan. Tiden får utvisa helt enkelt. Tålamod var det ja... hehe.
Men för att återgå till rubriken så har den senaste månadens händelser fått mig att inse att ödet har en bisarr syn på humor. Ibland har det känts som jag befunnit mig i livets väntrum med en kölapp där det aldrig blir min tur bara för att livet gick på lunch. Att jag sitter med en jävligt kass hand och inte vet hur man spelar livets poker. Där ödets groupier ger en vad man behöver. Jag behövde tydligen det här. Jag har skrivit om detta förr, i "brist på balans" (21/7-06). Idag vet jag att jag är exakt där jag ska vara. Att jag är där det är tänkt att jag ska vara just nu. Att saker och ting sker av en anledning. Jag tror jag förstår varför det varit lugnt ett tag. Som lugnet före stormen. För tro mig när jag säger att det kommer att storma igen. Men den senaste tiden händelser kommer att bidra till att det kommer att storma rejält. Skillnaden den här gången är att jag nu kommer att vara det lugna ögat i den. Jag är exakt där jag ska vara. Jag vet vad jag vill och inte vill. Varken mer eller mindre, men det kommer att bli svårt ett tag. Och jag vet att jag kommer att undra vad jag gjort för att förtjäna detta, även om jag inte gjort nåt. Men det kommer at kännas som det misstänker jag. Men det är inget jag kan göra åt. Lagen om tre har en egen vilja. Det du skickar ut kommer tillbaka till dig trefaldigt. Jag vet det. Men blir som jag tror att det kommer att bli, så kommer jag inte undan effekterna av denna lag när den drabbar omgivningen.
Kryptiskt? Ja, kanske. Inte min mening. Det finns saker och ting som jag inte riktigt har grepp om än. Saker som jag faktiskt önskar kunde bli. Vi får se hur ödet har tänkt det hela. Som sagt; " När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld.". Frågan är ju om ödets plan för mig innefattar en annan. Tiden får utvisa helt enkelt. Tålamod var det ja... hehe.
Kommentarer
Trackback