om min käre brors hädelse!

Ja, jag var tvungen att sätta dit ett utropstecken. Jag har en bror som ibland kommer med de konstigaste kommentarerna att man sätter kaffet i vrångstrupen. Och de senaste är inget undantag. Han frågade  mig om jag träffat nån ny. Varför alltid denna fråga? Bara undrar. Varför är det så viktigt att veta det? Han fick samma svar som exet får när han undrar. (Det här inlägget har kopplingar till "som en skugga" jag skrev ett tag sen.). Nej, ingen ny då de bär på en konstig lojalitet till exet. Det spelar ingen roll vad jag gör så finns han där, mitt ex. Tro mig när jag säger att jag försöker bli kvitt honom. Det är svårt dock. Han är där som en skugga jag inte blir av med. Jag frågar också min bror hur det kommer sig att killar har den här lojaliteten. Han visste inte men han säger då att jag kanske får ta och byta scen och träffa en normal. Det var tur att jag varken hade någonting drickbart eller ätbart i munnen för då hade han fått börja med återupplivningsförsök. Och jag skrattade som svar. En normal? Vad är det? Finns det såna? Ja, han menar på att jag kanske ska ta och hitta en ny som är normal. Hädelse! En normal?!

Nackdelen är att hans kommentar fick mig att fundera. Tänka efter litegrann, men nu är det inte så enkelt. Att byta scen. Att byta liv. Att byta ut allt annat som hör till. Jag tvivlar inte på att det inte skulle finnas en "normal" kille där ute som är bra, men det är inte det. Jag vet vad jag vill ha. Jag vet att det är mig det hänger på. Jag vet vad jag önskar att en kille ska vara; Black metal med allt vad det innebär. Nu är det inte enbart det yttre, med kläderna, attributen eller musiken. Det är livsstilen, mentaliteten och brist av bättre ord, vemodet. Det finns någonting magiskt över en black metal kille. Nu får ni inte blanda ihop en black metal kille med en hårdrockare, för det är någonting helt annat. En hårdrockare är hårdrockare. Black metal är black metal. Jag vet att det finns de där ute som vet exakt vad jag menar. Det finns dem där ute som håller med mig i det jag säger. Det är svårt att förklara bara. Att de sen bär svart, läder och är långhåriga är en annan sak *ler*. De flesta killar i min närhet är just black metal killar, med några få undantag. Det betyder inte att jag vill ha dem alla. Det finns en, men som sagt. Hur skulle jag ens kunna lämna det för någon som är "normal"? Förklara det för mig. Förklara det för mig om ni kan.

Jag menar bara att jag är som jag är och vet att jag skulle ha svårt att byta scen, liv eller allt det andra. För hur skulle jag kunna det? Jag lever och arbetar i en "normal" värld, men av någon konstig anledning så syns det på mig att jag är metal. Det är inte det att jag visar den delen av mig, utan det handlar om nåt annat. Att jag sen är svarthårig är en annan sak, för det gör mig inte automatiskt metal för jag har två kollegor som färgar håret svart som jag. Jag klär mig relativt neutralt till vardags och på jobbet (det vill säga inga bandtröjor till exempel), men tydligen syns det ändå. Att min basgarderob är svart betyder ingenting, för vems är inte det? Jag klär mig alltid så att mina tatueringar inte syns, inte för att jag måste utan för att jag vill. Piercings är lite svårare att dölja, men jag är inte den enda på min arbetsplats med hål i ansiktet till exempel. Verkar som om hela mitt väsen andas metal. För det syns tydligen. Jag har fått höra av väninnorna att jag är en blandning av Nemi och hennes kompis Cyan. Inte för att jag själv gör den kopplingen, men tydligen är en del av Nemi som skuret ur mitt liv och en annan del är som hennes kompis. Hur skulle jag då kunna platsa i en "normal" värld? Säg mig hur? Jag vet att ni som känner mig skulle ha svårt att se mig någonting annat än det jag är i min värld. Eller försök med att se mig blond eller ljusare, klädd enligt det senaste modet och gå på stans innekrogar (ja, ni kan sluta skratta nu) *ler*. Så det enda som återstår är att  fortsätta irritera sig över att mitt ex spökar. Jag får helt enkelt accepetera det faktum att de är lojala mitt ex. Jag kan den här stan och jag vet hur killarna funkar. Men det finns ett alternativ till... byta stad.

Kommentarer
Postat av: Molina

Hm, vad är normalt för det första? :0) Och det måste väl för sjutton gubbar finnas karlar som inte känner exet eller som åtminstone är så pass vuxna och mogna att de kan bortse från att ni var ett par en gång i tiden? Och varför skulle du vilja ha någon som inte är så pass vuxen och mogen? Dessutom, världen är ju större än Västerås! Tack och lov! *s* När HAN dyker upp kommer varken det ena eller det andra spela roll, då kommer pusselbitarna falla på plats per omgående. Tro mej!

Kram/E

Postat av: svar till Molina

Nu är ju inte det så enkelt som inlägget får det att låta... Det är mer komplicerat än så, men detta är inte rätt plats eller tillfälle att förklara det på ;).

2006-12-18 @ 03:17:44
URL: http://hraven.blogg.se
Postat av: Molina

Jo jag anade det! :0)

2006-12-18 @ 09:14:24
URL: http://gabbagabbahey.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback