hRaven

av 2006...
ja, jag vet att det är dag tre av det nya året men på årets första dag träffade jag en gammal vän A...
sist jag träffade henne var på hennes födelsedagsfest för tre månader sen...
innan det var det kanske sommaren eller nåt...
och visst har det dykt upp sms sen dess men vi har inte pratat...
så när jag träffade henne på en plats där jag inte hade förväntat mig att se henne blev det bara ... ehh, konstigt...
under tiden som man småpratade så stog jag och sneglade efter bussen...
varför?
jag fick bara en otäckt underlig känsla att jag har ingenting att säga till kvinnan som står framför mig...
kvinnan som stod framför mig och pratade på om sina problem var som en helt främmande individ...
hon är bra på det...
elänade och ännu mer elände...
men för hennes del är det självvalt, där hon anser att hennes livsöde är att vara en underlig form av florence nightingale...
ja, fråga mig inte...
men hon såg välbekant ut men känslan talade om att hon var någon jag inte kände... längre...
kanske är det så, men jag blev så förvånad över denna tanke som sköljde över mig att jag blev tyst...
ja... tyst...
jag hade ingenting att säga...
och för att vara mig låter det bara fel...
men under tiden vi satt på bussen kände jag att distansen mellan oss försvann, men jag märkte också att jag måste göra något åt saken innan det är försent...
ja, jag... hon gör det inte...
jaja, relationer är att ge och ta...
men i det här fallet så får man nog ge för att hon ska förstå att man saknat henne eller nåt i den stilen...
jaja, märks när man ringer henne och kollar hur dets er ut för hennes del...
kan hon inte, vill hon inte eller nåt i den stilen så är det över...
slut...
men kanske är det inte en så stor förlust...
hon gör ju inget för att vårda den relationen heller så...
pratade med en annan väninnan igår och jag berättade scenariot men hon blev inte förvånad...
hon vet nämligen vem denne A är...
och hon sa även att så kan det bli...
att man växer ifrån varandra...
hon är kvar i sitt medans jag gått vidare...
att livet gör så...
och saker som detta händer...
och hon frågade mig om det egentligen var så farligt om hon skulle nu försvinna...
och så den huvudsakliga frågan; varför vill du ha en relation till henne när du vet hur hon är...?
varför?
jag har inget svar på den frågan...
funderade mest på att låta den frågan vila tills jag träffar henne igen...
men det är lite oroande att jag inte kan svara på frågan på varför...
undrar vad det beror på...?