hRaven

Jag är inte religiös eller nåt men av någon anledning så måste jag bara lägga in denna "bön"...
tror inte ens på en gud...
eller flera...
bara på en högre existens...
en makt...
större än en själv...
men just nu är "bönen" väldigt aktuell...
en del av er vet att det är AA:s sinnesrobön...
även om jag själv inte är en AA-människa...
eller deltagare...
så säger den allt just nu...
allt om hur jag känner det...
saker och ting har en tendens att hända just när man minst anar det...
när man känner att man börjar få balans i livet...
med sig själv...
och accepterar saker för vad det är...
så kommer ödet och ger en en pungspark från helvetet och säger att man hade fel...
just när man började slappna av...
sänka gardet...
pusta ut...
nehej du säger universum och sliter ut hjärtat på en...
ser till att ens inre är i kaos...
och man ifrågasätter sig själv...
sitt liv...
meningen med livet...
hela ens existens..
nu när man fått lite distans till det senaste inlägget kan man bara konstatera fakta...
saker och ting är vad de är...
saker och ting händer av en anledning...
vad anledningen med just den händelsen är vet jag inte...
men det kommer jag nog fram till såsmåningom...
förhoppningsvis...
eller inte...

förvirringen har väl släppt även om det ibland kan kännas övermäktigt...
svårsmälta nyheter...
chocken har lagt sig...
men funderingarna från förra helgen finns kvar...
det är inte kul att få saker och ting ställda på sin spets...
speciellt inte ens eget liv...
ens egen existens...
uppväxt...
känslor...
förstånd...
det hade varit en annan sak om jag hade anat nåt...
eller fått en förvarning...
men det kanske jag hade...
egentligen...
om jag tänker efter ordentligt...
men samtidigt säger den rationella sidan av mig nej!
händelser och dess konsekvenser...
hur skulle jag kunna ha förutspått det?
jag är inte allseende...
inte ens i närheten..
skulle jag ha anat?
nej...
långsökt...
men...?
NEJ!
när ens liv blir ifrågasatt börjar man fundera i banor man annars inte gör...
många om och men...
många frågor...
inga svar...
bara många om och men...

jag tröstar mig med att saker och ting sker av en anledning...
varför kommer jag nog få reda på någon dag...
men just nu får jag leva i ovisshet i den frågan...
samtidigt så kan jag lugnt påstå att året kommer ha svårt att komma med större överraskningar än denna...
speciellt mer omtumlande...
förhoppningsvis...
men som sagt med universum vet man aldrig...
just nu försöker jag återhämta mig från pungsparken från helvetet och komma ihåg sinnesrobönen...
och att saker och ting sker av en anledning...


Gud, ge mig sinnesro att

acceptera

det jag inte kan förändra,

mod

att förändra det jag kan, och

förstånd

att inse skillnaden