hudlös
Skrev aldrig igår. Dag tre kom och gick. Jag hade en internetfri dag igår, helt och hållet en datorfri dag. Jag lyssnade inte ens på musik. Och det tillhör ovanligheterna. Jag hade ryggläge i soffan istället, och gjorde absolut ingenting. Bara en sån sak, att jag låter mig ha ryggläge en hel dag är ovanligt. Det ska "alltid" göras nåt. Men igår, fredag, var det nödvändigt. Jag bosatte mig i soffan helt enkelt. Parkerade röven och satt där hela dan. Och idag är jag rastlös istället.
Funderade några gånger att gå ut bara för att radera det jag skrivit dagen innan. Jag gjorde aldrig det. Vet ej om det är bra eller dåligt. Vill ju inte direkt erkänna problemet för mig själv nu vet hela världen det typ. I torsdags var jag hudlös. Totalt maktlös inför mina inre demoner, och de bara fortsatte. Försökte dränka dem, men dem simmar också dem jävlarna och då låter dem lite annorlunda. Ingen bra dag i min värld. Fan. Varför ska jag vara så jävla självdestruktiv? Dagar som den i torsdags borde man låsa in mig i ett rum utan dator, telefon eller annat som jag kan kommunicera med omvärlden med. Men å andra sidan då kanske jag inte fått ett samtal från en orolig vän som faktiskt övertygade mig om att det bara är mina hjärnspöken. Bara att vännen lyckades få mig att tro på det är en bedrift , en bedrift som ingen annan lyckats övertyga mig tidigare om. Speciellt inte när jag är mitt i det. Det är mina inre demoner som pratar och jag inte ska lyssna på dem. Jag hade fel helt enkelt, men inget som jag är särskilt förvånad över egentligen. Mina demoner säger oftast inte sanningen till mig. Dem ljuger, hånar och jävlas. Men oj vad övertygande dem är. Så all oro, ångest och självdestruktivitet var, och är, totalt onödig. Nästa gång dem kommer på besök så ska jag ta och använda mig av en av mina livlinor och ringa en vän, oavsett vad mina inre demoner säger. Och absolut inte ta beslut efter en sömnlös natt utifrån deras röster. De ljuger, men oj vad övertygande dem är.
Igår hade jag orken att brottas med dem och förpassade dem till en dimension där de inte kan nå mig. Igår orkade jag stänga dörren till platsen där dem bor. Igår kändes de mycket lättare. Och idag kvider dem tyst i en värld som inte är min. Jag vet att det kommer en dag när de lyckas bryta sig igenom igen. Det kommer en dag då jag kommer att vara lika hudlös som i torsdags, men då kommer jag förhoppningsvis komma ihåg att jag har någon som jag kan ringa. Oavsett vad demonerna säger. Förhoppningsvis lyckas jag då övertyga mig själv då att de har fel. Det beror visserligen på vilken tid på dygnet som dem bryter sig igenom. Kan ju inte störa vilken tid på dygnet som helst.