hRaven

Jag avslutar året med att tänka på allt jag har skrivit om här och det jag valt att utesluta. Det finns ju trots allt saker som man vill ha för sig själv. Sånadär som man inte vill att andra ska veta. Idag funderar jag kring just förändring. Det som har kommit att bli de centrala i mitt skrivande. Det är så mycket som har handlat om just det. Men det finns ju de inlägg också där jag har skrivit om det som för mig är fast förankrat. Som en sorts grund i kaoset. En grej som jag kan lita på oavsett vad som händer. Den delen av mitt inre som är jag. Och just den delen är svårast att föändra, för en del av de grejer som är jag är inte bra saker. Fasta mallar och fraser som kommer fram vid behov. Jag vet ju hur mitt neandertalar-jag ser ut, och hon är inte fin. Den där som kommer fram när allt annat misslyckas liksom. Trots de få saker jag skrivit om så är min önskan för förändring är det viktigaste. Eller sådär som det oftast kommer ner här; tankar om annat. Speciellt tillfällen där känns som om jag sitter fast i någonting jag inte valt själv.

Såhär på årets sista dag så är det ganska självklart att man kommer sig själv med att tänka på förändring. Om inte annat så är det ju ändå en liten yttre sak som förändras; årtalet. Man vänder blad i almanackan och året byts ut mot ett annat. En del har väldigt svårt för det där med avslut på år. En del ser på det nya med skräck och fasa. En del hoppas på någonting nytt. Oavsett vad man väntar sig av det nya året så är det ett helt år av möjligheter som väntar. Varje dag är en gåva där man kan göra precis det man har velat göra. Många klagar på att dagarna inte räcker till. Att tiden är knapp. Att man är för upptagen. Visst, det kan vara så, men det är ingen ursäkt. Istället för att sitta framför TV:n en kväll kan man göra någonting annat. Eller fem minuter här eller där blir till slut timmar som blir till dagar. Eller varför inte se till att nåsta år då det är skottår verkligen ta vara på den där extra dagen vi får. Enkelt eller hur? Det finns inga begränsningar till vad en människa kan göra. Det är bara en själv som sätter hindren i ens väg. Det är bara en själv som hindrar en. Sen när förändringen är ett faktum, oavsett vad den må vara, så kommer det andra. Dem där i ens omgivning som inte vill se det som är bra med ens förändring. För det kommer det också. Dem där som vill att allt ska vara som vanligt. Tryggt och ibland lite tråkigt. Men det är oftast dem som klagar mest på det de har. Och förändring skrämmer dem mest av allt. Om dem rösterna blir högre än ens egen så är det lätt att ge efter och låta andra få "rätt", och det resulterar i att det känns bara misslyckat och fel. Inte bra.

Jag är mitt uppe i en förändringsfas som jag verkligen trivs i. Framtiden är ett oskrivet blad där jag kan skriva min egen historia. Allt är precis sådär som det ska vara. Jag känner det. Jag andas det. Idag är sista dagen på 2007. Jag tänker tillbaka på året som gått och vet att jag är där jag ska vara just nu. Jag låter saker vara som det är. Jag skulle kuna oroa mig för en massa saker, men varför slösa energi på nåt jag ändå inte kan påverka just nu? Visst, det skulle ju kunna vara så att det där med ekonomin skulle kunna vara bättre, men det kommer en dag då det gör det också även om det inte är det just idag. Så varför tänka på det nu? Nä, tänka på de bra sakerna istället. Tänka på det jag faktiskt har. Och blicka framåt från en plats som känns trygg och bra. För visst är det så att jag skulle kunna gräva ner mig i allt det där jag inte har, allt det där som tynger mig emellanåt. Men varför? Idag undrar jag bara varför skulle jag? Visst, det kanske skulle vara intressantare för en del att läsa om, men jag väljer annat idag. Jag tänker på det jag skrev om när jag tänkte på miljöombyte, om att flytta någon annanstans där jag kan andas. Kanske blir det verklighet nästa år, kanske till och med inom snar framtid. Mentalt har jag ju redan flyttat, nu är det bara det fysiska kvar. När det sker är helt upp till yttre omständigheter. Men just nu så tänker jag inte på det yttre omständigheterna. Idag tänker jag på det där jag kan göra för att göra den här dagen så bra som möjligt. Vara närvarande och möta människor med ett leende. Idag är sista dagen på året, men det är fortfarande första dagen på resten av mitt liv. Och det är ju ändå så att det är bara jag som kan avgöra vad jag vill att mina dagar ska innehålla. Eller vill att de ska göra. Idag är en bra dag. Morgondagen vet jag ingenting om. Men jag ska inte tänka på det idag, för imorgon är imorgon och den kan jag inte göra någonting åt idag. Avslut och en ny början. Gör det bästa av det. Jag avger inga löften utan hyser förhoppning inför det nya. Löften är till för att brytas har jag lärt mig, så bort med dem. Mål kanske man ska sätta upp? Njae... vet ju hur det sär slutar. Nej, förhoppningar är bättre. Det enda jag vet är att det kommer att vara 2008.

Gott nytt år på er. Skål!