en dödsannons
Några dagar sen läste jag en dödsannons som fick mig att haja till. En ruta med svarta bokstäver som skapade ett namn jag kände igen och så dagen han somnade in. Jag kände igen namnet. Jag vet vem han var. Jag vet vad han var. Tankarna går till hans dotter och jag kan inte hjälpa att jag känner med henne. Anledningen är mycket enkel. Hon som jag är vuxet barn till en alkoholist. Jag vet vem hon är. Våra vägar har korsats till och från under åren. Skillnaden är att hennes pappa är död nu. Han somnade in i den eviga vilan för snart två veckor sen. Hoppas han äntligen får ro. Det behöver han. Det behöver hon.
Jag vet att hade ödet velat annorlunda och min pappa valt flaskan före livet hade det lika gärna kunnat vara hans annons jag läst. Hade han valt flaskan så vet både han och jag att han skulle ha varit död idag. Hade han valt flaskan skulle det vara jag som står vid en grav. Han fick det alternativet. En läkare gav han en dom, han lyssnade och valde livet. Men jag vet att det kunde ha vart annorlunda. Att det var min pappa och inte hennes som ni såg sittande på parkbänken. Att det var min pappa alla såg ner på istället för honom. Att det hade lika gärna kunnat varit jag som ringde dem där samtalen mitt i natten för att se vart han kanske kan vara någonstans. Det kunde kunnat varit jag som oroade mig om han fick tak över huvudet för natten. Att det var jag som låg och funderade om han skulle se morgondagen. Jag vet allt det här. Nu är det inte min pappas dödsannons jag läste. Utan hennes och jag känner med henne. Men nu behöver hon aldrig undra mer. Nu behöver hon aldrig oroa sig för att den sista gången som hon såg honom skulle vara den sista. Nu får hon ro. En klen tröst mitt i sorgen kan man tycka, men en tröst. Hon vet var han finns inatt. Jag vet att andra tankar kommer upp istället. Dem där "tänk om"... även om hon vet att hon inte kunnat göra mer än det hon redan gjort. Valet var ändå hans. Hur kallt det än kan låta så är sanningen så enkel.
Så varje gång ni ser en (hemlös) alkoholist (och/eller narkoman) som sitter ute i kylan tänk då på att just han är någons pappa. Son. Bror. För utseendet bedrar ibland. (Jag generaliserar just nu, för det är oftast en han. För det är det inte att förglömma att det finns kvinnor i samma situation). Det är en människa som sitter där med sin egen historia. Sitt livsöde. Titta inte bort, för de ser dig. Låtsas inte som om de inte finns, för de ser det också. De ser er även om ni låtsas som om de inte finns. De har känslor lika mycket som ni har. Döm ingen ohörd. Var det inte så? Ni vet inte hur deras liv är. Där varje dag är en kamp. Jakten efter en sovplats för natten. Visst... det finns alltid en anledning till att de befinner sig i den situationen men de har inte slutat att vara människor så behandla inte dem som någonting annat. Till slut blir det just det ni tror att de är. För att överleva. Känslor är en lyx som de inte har råd med. Och snälla, det är inte bara under julen som de behöver tak över huvudet eller mat i magen. Året har 365 dagar, glöm inte bort de andra 364.
Min pappa har varit nykter 14 år 9 månader och 23 dagar. Efter att han söp bort 40 år av sitt liv så är varje dag en gåva. Han är nykter idag. Jag vet ingenting om morgondagen. Idag är det lucia och mina föräldrar firar sin första bröllopsdag. Imorgon är en ny dag. Inatt vet både jag och hon var våra fäder är. Till skillnad till mig så kommer hon alltid att veta det.
Jag vet att hade ödet velat annorlunda och min pappa valt flaskan före livet hade det lika gärna kunnat vara hans annons jag läst. Hade han valt flaskan så vet både han och jag att han skulle ha varit död idag. Hade han valt flaskan skulle det vara jag som står vid en grav. Han fick det alternativet. En läkare gav han en dom, han lyssnade och valde livet. Men jag vet att det kunde ha vart annorlunda. Att det var min pappa och inte hennes som ni såg sittande på parkbänken. Att det var min pappa alla såg ner på istället för honom. Att det hade lika gärna kunnat varit jag som ringde dem där samtalen mitt i natten för att se vart han kanske kan vara någonstans. Det kunde kunnat varit jag som oroade mig om han fick tak över huvudet för natten. Att det var jag som låg och funderade om han skulle se morgondagen. Jag vet allt det här. Nu är det inte min pappas dödsannons jag läste. Utan hennes och jag känner med henne. Men nu behöver hon aldrig undra mer. Nu behöver hon aldrig oroa sig för att den sista gången som hon såg honom skulle vara den sista. Nu får hon ro. En klen tröst mitt i sorgen kan man tycka, men en tröst. Hon vet var han finns inatt. Jag vet att andra tankar kommer upp istället. Dem där "tänk om"... även om hon vet att hon inte kunnat göra mer än det hon redan gjort. Valet var ändå hans. Hur kallt det än kan låta så är sanningen så enkel.
Så varje gång ni ser en (hemlös) alkoholist (och/eller narkoman) som sitter ute i kylan tänk då på att just han är någons pappa. Son. Bror. För utseendet bedrar ibland. (Jag generaliserar just nu, för det är oftast en han. För det är det inte att förglömma att det finns kvinnor i samma situation). Det är en människa som sitter där med sin egen historia. Sitt livsöde. Titta inte bort, för de ser dig. Låtsas inte som om de inte finns, för de ser det också. De ser er även om ni låtsas som om de inte finns. De har känslor lika mycket som ni har. Döm ingen ohörd. Var det inte så? Ni vet inte hur deras liv är. Där varje dag är en kamp. Jakten efter en sovplats för natten. Visst... det finns alltid en anledning till att de befinner sig i den situationen men de har inte slutat att vara människor så behandla inte dem som någonting annat. Till slut blir det just det ni tror att de är. För att överleva. Känslor är en lyx som de inte har råd med. Och snälla, det är inte bara under julen som de behöver tak över huvudet eller mat i magen. Året har 365 dagar, glöm inte bort de andra 364.
Min pappa har varit nykter 14 år 9 månader och 23 dagar. Efter att han söp bort 40 år av sitt liv så är varje dag en gåva. Han är nykter idag. Jag vet ingenting om morgondagen. Idag är det lucia och mina föräldrar firar sin första bröllopsdag. Imorgon är en ny dag. Inatt vet både jag och hon var våra fäder är. Till skillnad till mig så kommer hon alltid att veta det.
Kommentarer
Trackback