hRaven

Sista söndagen för i år då. Imorgon är det nyårsafton. Dags för summering? Jag vet inte, kanske det är. För det är en del att sammanfatta och en del att lämna bakom sig. Det är en väldigt stor skillnad på hur första halvan var och hur den andra blev. Skumt det där egentligen. Det är som natt och dag egentligen. Det var ju inte direkt en bra start på året kan jag ju erkänna. Det hände en massa saker som låg utanför min kontroll, och oj, vad svårt det var att leva med det. Att veta att det som sker sker av orsaker jag inte kan påverka. Den där stora hemska kontrollbehovet jag hade. Ja, jag kan skriva hade. För visst var den enorm ett tag. Behovet av kontroll i en värld av kaos. Jag har väl alltid haft en form av kontrollbehov, för livet har inte alltid varit enkelt. Ett sätt att hantera det ohanterbara på nåt sätt. Sen underlättade det ju inte att året innan var som den var och nästan allt det som hände runt omkring en bara gjorde att man mådde kasst. Sen att det var andra saker som bidrog till det där med att kontrollbehovet var svår att släppa.

Idag, nu, är det inte så att jag har behov av kontroll. Även om det komer fram då och då. Men det var väl en av dem där grejerna som jag nu vet ändrades under min resa i somras. Att inte alltid ha kontroll. Att våga låta saker bara vara. Jag vet att det kan låta konstigt i och med att min tro på ödet borde ju göra det där med att släppa på kontrollen enklare, men så enkelt är det inte. Och sen finns det ju det där med att försöka kontrollera ödet också. Som om det nu skulle gå? Jag märkte att det är omöjligt. Som det jag skrev ett tag sen; om det där med att det som sker sker och går du emot ditt öde så blir allt så mycket svårare just av den anledningen. Ödet vill att du ska hitta tillbaka till vägen som du är förutbestämd att vandra. är du på rätt väg känns allt mycket enklare. De enklaste sakerna blir lätta att hantera. Det svåra känns inte så svåra. Men det är ju så att du sätts ju inför prövningar. En del är större än andra, den saken är ju klar. En del saker tror jag är till för att du ska fundera på var det är du är på väg någonstans.Om det du tror är rätt väg verkligen är det. Liten tankeställare sådär på livets väg.

Men som jag skrev ovan så är det väl en av dem där grejerna som förändrades under min egna lilla minipilgrimsresa som jag kallade den för några inlägg sen. En resa där mitt inre förändrades på något sätt och det här med kontrollbehovet som jag börjat släppa på är väl en av dem grejerna. Att känna mig trygg och lugn i att inte alltid ha kontrollen. Svårare än man tror när man levt med ett behov hela sitt liv. Livet låter sig inte kontrolleras. Människor låter sig inte kontrolleras. Tankar låter sig inte kontrolleras. Och jag minst av allt, så varför ska jag då ens försöka kontrollera saker som jag vet ligger utanför min kontroll? Onödigt slöseri med energi eller vad tycker ni? Men visst, det finns dagar som jag känner att jag har nån form av behov av det där igen, men då försöker jag tänka på hur det kommer sig att det är så. För det var väl så att en del saker sker av en anledning och avsikten framkommer så småningom om den inte redan är uppenbar.Jag är bara en del av helheten. Jag är bara en liten del av vardagen, varför ens försöka kontrollera saker utanför mig själv?

Ett år har gått igen och klockan tickar på. Imorgon är årets sista dag. Nästa år står för dörren och jag har inte ens köpt nya sidor till min filofax. Aldrig hänt att jag väntat såhär länge. Kanske ett bevis på att jag släppt på mitt kontrollbehov? Tydligare än så kan man väl inte bli? Men sen är det ju så att jag har inte en massa tider att skriva in i den från och med den första januari. För det där med jobb vet jag inget om än. Det hade ju varit trevligt att veta att man går in på ett nytt år och veta vart man är på väg. Men nej, inte idag och inte i år. Nästa år är som ett oskrivet blad. Bokstavligt.