sex and the city repriser

Jag tittar på dem igen. Jag följde deras äventyr och problem redan första omgången, men det finns nåt speciellt med dem där fyra tjejerna. Tjejerna i sex and the city och kommer på mig själv att önska att jag också skulle ha såna vänner som jag hade söndagsbrunch med varje vecka. Kanske handlar det om att för det första att se om det finns fler än jag som vill ha det så? Eller är jag sådär hopplöst ute när det gäller sånt där? Ja, nu måste det ju inte vara söndagsmornar man ses, kan ju funka med att ta det en eftermiddag eller kväll. Behöver ju inte vara varje vecka heller, men minst en gång i månaden.  Men så slår det mig att det bara är en tv-serie. Och min verklighet ser inte ut sådär... tyvärr. Eller kanske lika bra?

Nattens avsnitt höll mig vaken ett tag dock. Just det där med att träffas och prata en stund med vännerna. Nu var det ju inte just det där jag tänkte på inatt utan det där med vad de pratade om och vad Charlotte sa. Om det här med att vara singel. Döööh, liksom, det är ju det serien handlar om jag vet men just nattens avsnitt fastnade nåt rejält. Avsnitten efter att hon separerat från sin man och vissa ord fastnade. "Jag kommer aldrig att bli singel igen. Jag kommer att vara frånskild." och så det där med att det finns inget mer patetiskt än att vara 34 och singel. "Jo, 34 och frånskild". Orden fastnade rejält. För så ser min verklighet ut just nu. Jag blir 34, och är frånskild. Och är singel... om man nu kan säga det som frånskild?

Det låter inte alls bra att tänka det, tänka så. Blir ju inte bättre att skriva det. Blir ju svart på vitt då. Inget bra ord det där; frånskild. Jag förstår Charlotte precis. Ett negativt laddat ord, med en massa saker man kan läsa in i. Och så det där med att det blir då alltid en följdfråga; varför? Oavsett anledning så är det ju inte ett bra ord. Måste finnas ett bättre ord för det där tycker man ju. Och det är ju så att även om man numera är singel så är man ju inte det på ett sätt. Skadat gods, ratad... icke önskvärd om man tänker på ordet frånskild. Jag kan ju inte säga skild, då det inte var jag som tog det valet. Det beslutet. Kanske skulle det kännas annorlunda om det var så? Vet ej, kommer aldrig att få veta det heller. Nej, jag är nog mer singel än frånskild. Men man undrar ju ändå om inte Charlotte har rätt. Man kommer aldrig att vara singel igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback