paranoid?
Det var ett tag sen som jag verkligen skrev här igen... men det finns ju en anledning. För det första så har jag inte haft nåt att skriva om egentligen. Eller nja, det har jag ju men de blev bara för tungt för att ens tänkas högt. Sen var det och förmodligen är det ju så fortfarande att jag blev lite smått paranoid där en sväng. Mindre trevlig incident här för ett par månader sen som ledde till en massa annat och jag slutade att skriva helt enkelt. Var så uppe i allt skit att ag inte såg nåt annat just då. Och sen det att jag ville inte att en viss person skulle veta vad jag hade i tankarna just då... vad som försigick i mitt liv just då. Jag ville inte att någon skulle veta hur svart det faktiskt var där en sväng.
En massa svarta tankar, död och så tunga beslut och avsked. Idag ser det inte ut så som det gjorde för ett tag sen, men allt har ju sin tid sägs det ju... och det var då och nu är nu. Jag känner fortfarande lite av allt skit som var då, men inte ens i närheten av vad det faktiskt var. Sen är det ju det där att det känns mest som om jag inte har ett liv att skriva om. Men det kanske är då man ska skriva? Få ur sig skiten istället för att svälja allt?
Har pratat med en del om en del saker... Sånt som man normalt brukar eller hur? Men så kommer det fram saker... det dyker upp andra saker som man inte ens var beredd på att det skulle dyka upp. Som om ens tankar var censurerade för en själv ibland. Skumt det där... Men blev väl inspirerad av att skriva igen efter att en väninna som skriver här hade fått beröm för sin och ska vara med i tidningen... Och sen det att hon inte har en kvar som länk till sin sida. Kanske en pik på att jag inte skriver tillräckligt ofta? Eller att hon väljer att inte läsa mitt? Eller det att hon bara tappat bort mig en sväng? Jag vet inte... men det är väl en liten uppmaning om att skriva lite igen? Sluta vara så paranoid eller hemlig... Jag menar ju bara att jag berättar ju inget speciellt iallafall... egentligen. Ingenting av det jag skriver är egentligen rakt på sak. Inget är ju klart och tydligt och jag vet att jag skriver i gåtor ibland... men det är mitt sätt att skriva.
Idag är en annan dag. Sommaren kom till slut den också och jag känner att det är dags att ta nya tag. Ändra fokus... kanske är det min tur nu? För så som det varit hittills under det senaste året så kan jag sammanfatta allt med ett ord; avslut. Bara en massa avslut och inget nytt alls...Jag vill ha en ny början... en massa nya "börjor". Jag vill ha ett liv. Jag vill så mycket men så saknar jag inspiration. Jag saknar tro. Och en del säger att jag blivit bitter... Jaja... vi får se om saker och ting har satts i rullning. Jag har uttalat en önskan. En stor sådan... kanske kommer jag få vad jag önskar mig. Kanske inte. Beror kanske på om jag och ödet befinner oss i fas idag. Om det här är vad jag ska göra så kommer det att ske. Annars kommer det att märkas ganska snart att så inte är fallet. Tiden får utvisa helt enkelt. De första trevande stegen har redan tagits. Och så finns det ju dem där jättekliven också... förändring. Vi får se... Men en del saker har redan satts i rörelse. Tankar om miljöombyte... inre och yttre. Läs den förra så kanske ni fattar...
Beslut.
Semester.
Jobbansökan.
Fortsättning följer...
En massa svarta tankar, död och så tunga beslut och avsked. Idag ser det inte ut så som det gjorde för ett tag sen, men allt har ju sin tid sägs det ju... och det var då och nu är nu. Jag känner fortfarande lite av allt skit som var då, men inte ens i närheten av vad det faktiskt var. Sen är det ju det där att det känns mest som om jag inte har ett liv att skriva om. Men det kanske är då man ska skriva? Få ur sig skiten istället för att svälja allt?
Har pratat med en del om en del saker... Sånt som man normalt brukar eller hur? Men så kommer det fram saker... det dyker upp andra saker som man inte ens var beredd på att det skulle dyka upp. Som om ens tankar var censurerade för en själv ibland. Skumt det där... Men blev väl inspirerad av att skriva igen efter att en väninna som skriver här hade fått beröm för sin och ska vara med i tidningen... Och sen det att hon inte har en kvar som länk till sin sida. Kanske en pik på att jag inte skriver tillräckligt ofta? Eller att hon väljer att inte läsa mitt? Eller det att hon bara tappat bort mig en sväng? Jag vet inte... men det är väl en liten uppmaning om att skriva lite igen? Sluta vara så paranoid eller hemlig... Jag menar ju bara att jag berättar ju inget speciellt iallafall... egentligen. Ingenting av det jag skriver är egentligen rakt på sak. Inget är ju klart och tydligt och jag vet att jag skriver i gåtor ibland... men det är mitt sätt att skriva.
Idag är en annan dag. Sommaren kom till slut den också och jag känner att det är dags att ta nya tag. Ändra fokus... kanske är det min tur nu? För så som det varit hittills under det senaste året så kan jag sammanfatta allt med ett ord; avslut. Bara en massa avslut och inget nytt alls...Jag vill ha en ny början... en massa nya "börjor". Jag vill ha ett liv. Jag vill så mycket men så saknar jag inspiration. Jag saknar tro. Och en del säger att jag blivit bitter... Jaja... vi får se om saker och ting har satts i rullning. Jag har uttalat en önskan. En stor sådan... kanske kommer jag få vad jag önskar mig. Kanske inte. Beror kanske på om jag och ödet befinner oss i fas idag. Om det här är vad jag ska göra så kommer det att ske. Annars kommer det att märkas ganska snart att så inte är fallet. Tiden får utvisa helt enkelt. De första trevande stegen har redan tagits. Och så finns det ju dem där jättekliven också... förändring. Vi får se... Men en del saker har redan satts i rörelse. Tankar om miljöombyte... inre och yttre. Läs den förra så kanske ni fattar...
Beslut.
Semester.
Jobbansökan.
Fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback