hRaven

Det har nu gått tre veckor sen jag fimpade min sista cigg.
Tre veckor där jag är nog den som är mest förvånad.
För inte trodde jag att jag skulle klara av det heller.
Nä, den mest negativa människan som ni stöter på har ni här.
Att jag trodde mitt försök skulle skita sig var liksom given.
Inte trodde jag att det skulle funka heller...
Skumt hur det kan gå.

Men det är väl det där med att idag ska jag inte gå till affären för att köpa cigaretter.
Men jag vet ju att de är en enorm trygghet i sig.
Speciellt om man är van att röka i tid och otid.
Det är en social grej.
Ett sätt att bryta isen.
En anledning att börja prata med nån.
För hur börjar man prata med folk på enklaste sätt annars?
Kan nån svara på den frågan?

Det betyder inte att jag ska börja röka igen.
Det skulle vara för enkelt.
Speciellt nu när jag kommit sähär långt.
Tre veckor... och så sägs det att första veckan... första månaden är svårast.
Jag skiter i vad folk säger.
Jag skiter i vad experterna säger.
Jag saknar ciggen... men jag ska inte börja igen.
Jag ska inte. Inte idag.

Nackdelen är att jag minns bara det "bra" sakerna med ciggen just nu.
Och hur gott det kan vara med en efter maten...
till kalla ölen...
skit också!
Men jag vet... det går över.
Gäller bara att rida ut vågen.
jag ska nog fokusera på allt det negativa istället...