hRaven

Sista oktober idag. Höstmånaden lider mot sitt slut och november står för dörren. Dagen då de döda vandrar på jorden. Keltisk högtid som förvandlats till en amerikansk kommerisellt jippo. Men ack så underbar sådan. Jag älskar halloween. Jag älskar orsaken till denna högtid. Jag älskar tanken med denna högtid.

Vännen (som jag skrivit om förr) är i det stora landet i väst och får uppleva halloween som amerikanarna har tänkt sig den. Hur de firar den. Och jag kan bara sitta här hemma och avundas honom en dag som denna. Jag skulle vilja göra det själv nämligen. Att vara over there en dag som denna. Men det kanske kommer det också. Någongång. Men inte idag.

För inte så länge sen, men i en annan livstid, hade den här dagen en helt annan innebörd. I ett annat liv för inte alltför länge sen var det min bröllopsdag. Förra året var första dagen på väldigt många år som det inte var det. Det var en tung dag. Jag hade inget annat att minnas då. Jag hade mina minnen och min ångest. Sorgen som jag bar på förra året var tung. Den gjorde den här dagen väldigt svår. I år är det inte så. I år är det bara en dag då man firar de döda. Firar livet.

Idag är det sista oktober.
Idag är det halloween.
Idag är en bra dag.
Idag ska jag fira livet.
Idag ska jag fira kärleken. 

Jag vågar tro på den igen.