hRaven

Jag är inne på min andra feberfria dag idag. Visserligen ska jag kanske inte ropa hej innan man är över bäcken, men jag kan inte låta bli. Nackdelen med feberfriheten är att man blir så himla rastlös. Nu kan det ju vara så att jag kanske är det av andra skäl också än just det där med feberfrihet. Efter en veckas ryggläge gör väl sitt till också skulle jag tro. Det hade ju vart mycket trevligare om man hade orken att göra nåt också. Hostan sitter i fortfarande, men det hör till. Tyvärr är det en sån där som får sina attacker när man pratat en stund, för att inte ens tänka tanken på att skratta. Skratt leder till hysterisk hostanfall som gör att man får andnöd. Folk får sluta vara roliga runt mig tills jag kan skratta ordentligt.

Mest tycker jag synd om pojken just nu som ligger hemma och är råförkyld. Jag misstänker att jag smittade honom med min lunginflammation, men han är optimist som säger att det "bara" är en förkylning. Som om det bara är det just det med killar som är sjuka. De är minst döende om inte annat. Jag har bett han att ringa läkare om han inte är bättre till på måndag, men vi får se om han envisas med att vara "bara" förkyld. Så länge som han ligger och är sjuk så kan jag inet heller åka upp, för med pillerkur så är man helt blottad för alla andra sjukdomar som finns där ute och det känns inte som om jag vill bli sjukare än jag varit eller är. Så vi får ligga och tycka synd om oss själva på varsit håll. Jag känner mig bara lite skyldig över att ha smittat honom, men det var ändå inte så att jag tvingade honom att ta hand om mig förr helgen. Just nu känns det bara som att jag borde ta hand om han istället, men just nu går det inte. Tråkigt.

En grej som jag har kommit underfund med under den här veckan är att när jag är sjuk så vaknar en del av mig till liv som jag annars inte ser eller märker så mycket av. Jag har en inre disco och schlagernörd tydligen. Jag vet inte om det är ett tecken på friskhet eller ett tecken på att jag är allvarligt sjuk, men så är det i allafall. Tack gode gud för YouTube kan jag ju säga just nu,. Här poppas det för fullt. Mina grannar får ursäkta men så är det just nu. De lär ju undra man har flyttat eller nåt... kanske har jag blivit besatt av en discoälskande demon? Nåja. Det går över det också. Hoppas jag. Tills dess så poppar jag vidare.