hRaven

Det är skottår i år och istället för att ta vara på den här dagen som det var tänkt, så sov jag bort den. Kanske förståerligt i och med att jag jobbade vaken natt, men ändå. Känns som om det liksom blev bortkastat eller nåt. Som det där med den fina tidiga vårsolen som jag vände ryggen till och drog täcket över huvudet. Fick mest en dejavu' känsla över hela dagen. Jag har liksom gjort det här redan förr, så många gånger. Och det känns inte riktigt bra kan jag ju meddela.

Blev samtal till föräldrarna en sväng också mest för att tacka för kortet från dem där två. Jag fyller ju år snart. Och det är som det alltid är... blir fel där. Speciellt med morsan då. Fick i allafall veta när farmors begravning ska vara och hur de har tänkt sig det hela. Hur många dar och så vidare och så vidare. Plus hur farsans läkeprocess går. Fick veta idag till exempel att han har frakturer i fyra nackkotor, så det där med att det kommer att ta tid att läka fattar jag ju. Att läkarna inte sagt rakt ut hur illa det där med nacken är tycker jag är under all kritik. Kan ju ha ställt till med både det ena och det andra. Nu läker det som det ska, och han har nackkragen fortfarande, men jag tycker att det borde vara självklart att förklara vidden av skadan än bara ha nämnt att han har fraktur i nacken. Skillnad på hur man formulerar sig.

Brorsan ringde också en snabb sväng angående födelsedag och så vidare, han är på kryssning med ett gäng och undrade vad jag ville ha därifrån. Vi får se vad det blir av det jag sa skulle vara gott att få hem. Beror ju på hur mycket han orkar släpa med sig hem helt enkelt. Han ska ju också ha med sig en del misstänker jag. Firandet av mig blir inte förrän nästa helg om det går som planerat. Med jobbet jag har nu, igen, vet man ju aldrig hur det blir med det där. Vet ju hur det vart förr.

Skottår i år. En extra dag som bara försvann.