hRaven

Ibland, bara sådär så blir det plötsligt ingen tid alls att tänka efter eller känna vad det är som händer. Denna torsdag är en sån dag. En av dem där dagarna som man inte riktigt hänger med i vad som sker och man bara gör eller snarare är. Dagen innebar att jag på förmiddagen var och pratade en stund med min gamla chef, och det slutade med att jag efter det samtaet gick hem och la mig för att orka med att jobba inatt, dvs nu. Blev erbjuden en halvårsvikariat som jag inte direkt kunde säga nej till, samtidigt som ett nej faktiskt skulle innebära att jag skulle bli utan a-kassa. Inte direkt något jag har råd att göra. Pengar är bra att ha har jag hört. Nackdelen är att det betyder en del andra saker för min del.

Nu hoppas jag ju på att lönesamtalet och mitt anspråk kommer att gå igenom, men jag hoppas inte på alltför mycket kan jag ju säga. Men det borde vara något de går med på, det är ju ändå bara det jag har rätt till med min fina meritlista. Resten skiter jag i helt enkelt. Det är ju inte direkt att vi pratar om löner som en del politiker har. Som jag såg på nyheterna förra veckan så var det ju det där med vad han gav för svar som stör mig lite fortfarande. Ni kanske minns dem där heltidspolitikerna som plockar ut lön från kommunen för ett jobb de inte ens är på? Som reportern berättade så var det årslön (arvode) på femhundra tusen som han pratade om. Att räckte inte det? Svaret stör mig fortfarande, (inte ordagrant); Jo, jag skulle klara mig. KLARA!?!? Vad i helvete?! Vem som helst skulle klara sig på en halv mille om året. Kom inte här och snacka om att klara sig på en månadslön på ca trettio tusen efter skatt. Som studerande så är det det man har under en tjugopoängskursperiod, och då snackar vi fyra månader. En del, de flesta lågavlönade har inte ens en tredje del av vad han har i månaden. Hmmm, det var ju inte det jag skulle skriva om ju. Blir bara lite irriterad över politiker som säger sådär. Mycket vill ha mer helt enkelt.

Det där ovan var en avstickare helt enkelt. Jobb var det ja. Jag vet ju hur det sett ut förr. Jag vet hur det har vart. Och hur jag faktiskt mådde. Man får väl hoppas på att det blir bättre denna gång. Men den som lever får se helt enkelt. Det betyder ju inte att jag kommer att ligga på latsidan direkt när det gäller jobbsökeri. För ett halvår går fort, och vem vet om det dyker upp nåt mer passande än detta nu när isen verkar vara bruten på nåt sätt. Mitt i natten och jobbar vaken natt åter igen. Ibland händer det saker bara sådär. Sitter på ett jobb jag inte ens sökt, men tydligen meningen helt enkelt. 

Mitt i natten och jag sitter vaken med mina tankar. Sådär som det brukar vara med andra ord.