hRaven

Jag har suttit på tåg idag igen och förundrats över hur enkelt och bekvämt det egentligen är att ta sig från punkt A till punkt B. Även med byten så är det faktiskt så. Trots att en del har annat att säga om saken till och från, inklusive undertecknad, så kan man faktiskt inte komma ifrån detta faktum. Orsaken till resandet denna gång är den att jag var tvungen att ta mig hem senast idag. Var uppe och hälsade på hos pojken igen över helgen, där resan upp gjordes betydligt snabbare och enklare med bil. Så det där med körkort skulle inte sitta helt fel faktiskt... även om tågresandet har sin charm så är det som det är med det där.

Idag tog jag och köpte en ny pocket, även om jag hade tänkt att hoppa över det egentligen. Valet av bok förvånade mig en hel del själv faktiskt, men på nåt sätt så självklar. Agneta Sjödins En kvinnas resa. Orsaken var att det på nåt sätt var en annan synvinkel på Coelhos bok jag skrev om ett tag sen... Pilgrimsresan. Hon tog samma väg och skriver om sin resa. Kom igenom halva ungefär och kom på mig själv att tänka på mitt eget liv och allt som jag har varit med om. En del saker som hon skriver om kunde jag ha skrivit själv. Tankar som hon sätter ord på kunde lika gärna varit mina. Tung bok i den bemärkelsen. Minnen om det egna gör sig påmind ibland, men ju mer dagsljus de får desto mindre svarta blir dem. Demonerna är ljusskygga som bekant. Kanske är det så att det är meningen att jag ska skriva en egen bok? En sån där som är så populärt just nu. Egna livshistorier. Ju tyngre och hemskare desto bättre på nåt sätt. Stoff har jag ju så det är inga problem.

Vid byte ett av tåg så satt jag i telefon med väninnan som fyller 30 idag (Grattis till dig tjejen!). Vi pratade en del om ditten och datten, mest för att jag skulle ha nåt att göra under väntan på tåget. Men vi han gå igenom en hel del på den korta stunden. Föräldrar, relationer och barn (hennes då). Under tiden som jag satt där så kom det in ett tåg som hade destination orten jag lämnat en stund innan. Nog för att jag vet att tåg åker dit och att de ibland hinner lämna två sådana innan mitt tåg åt fel håll kommer. Nu är det ju så att jag brukar åka ett par mil innan jag hoppar på ett tåg när jag åker hem, även om det åker tåg från orten han bor i... men av bekvämlighet och just det att det inte sker så ofta som vi åker in till xxxxx. Plus det att vi på så sätt hinner umgås ett tag till. Men nu stog det ett tåg med ortnamnet på tåget och jag konstaterade att det var den andre inom en timme som jag såg det. Kanske ett tecken? Ett tecken på att jag sitter på fel tåg?

När tåget kommer in till stan jag bor i så saktar den in lite och jag ser hur staden kommer närmare och varje gång som tåget passerar en viss sträcka kommer jag att tänka på väninnan M. Idag som varje gång som jag åker den sträckan så kommer jag mig själv att undra vilket fönster är hennes. Och hur hon har det. Vi ses sällan och stunderna blir inte så långa, så det finns ju den tanken där. Sen undrar jag om hon, som bor nära spåret tänker på alla de tåg som passerar där varje dag och de destinationer som människorna i kanske kan ha. Jag vet att jag kan tänka på det ibland när jag ser tåg passera... Men jag kanske är den enda som gör så? Drömmen om att åka nån annanstans. Att lämna allt en stund och bara komma bort. Idag åkte jag åt fel håll helt enkelt... jag var på väg till stan. Ingen lust alls. Ni som läser min blogg vet ju att jag redan har lämnat orten mentalt så det är väl inget nytt. Frågan är ju fortfarande vart jag kommer att hamna till slut.