upp och ner och mittimellan
Måste bara skriva av mig lite märker jag. Det har varit en lång dag idag helt enkelt och än är den inte slut. Efter att jag klev upp har jag inte haft många minuter övers till mig själv. Orsaken till varför jag åkte hem igår är, eller var, att jag hade anställningsintervju tidigt i morse. Jag som inte är morgonmänniska klev upp mitt in i en snöstorm och enligt rekryteraren så gick den bra. Jag får veta det imorgon om hur det gick. Ibland går det undan, men orsaken är att de har lite bråttom. Jag lägger inte all min hopp på att jag ska få det där jobbet, allt för att slippa bli besviken om det blir ett nej.
Därefter blev det en stund hos Väninnan och pratade ifatt oss en snabb sväng. Vi träffas inte så ofta numera, även om vi pratar en del på telefon så är det ju inet samma sak. Hon tyckte det var ett bra initiativ av mig att komma över helt enkelt, även om det nu inte blev så lång stund så kände jag mig i allafall lite lättare inombords. Anställningsintervjuer är ju inte direkt min favoritsysselsättning även om det verkar vara nåt jag gjort en del av den senaste tiden.
Därefter hade jag infomöte på arbetsförmedlingen för att lyssna trekvart på en människa som borde gå en kurs i hur man talar inför en grupp. Inte så givande, men när man får brev från arbetsförmedlingen så inställer man sig som man ska. Jag tog en promenad hem i regnet och tänkte på allt det där som jag är mitt i just nu. Kom inte fram till nåt givande under min promenad, och kom hem och såg CSN kuvertet ligga innanför dörren. Siffrorna i innehållet gjorde mig låg och ska väl försöka styra upp det på nåt sätt. Sen får vi se om de går med på det jag vill. Det är ju en helt annan sak. Vad jag vill och vad de anser jag ska göra. Suck.
Pratade en stund med pojken innan han skulle till jobbet, och jag skulle få besök av Mamman med sin nydöpta dotter. Medan jag väntade på att hon skulle komma dammsög jag och städade undan det värsta. Jag fattar fortfarande inte hur det kommer sig att det blir så stökigt av att inte vara hemma. Jag fick ett samtal från ett av dem där femtielva ställen jag skrivit och sökt jobb hos och fick tid till en intervju om en vecka. De tyckte om det de såg på papper tydligen. Så det blir att ta sig ner till arbetsförmedlingen igen och få dem att fixa tågbiljetter igen. Ibland går det undan som sagt. Jag flaxar runt helt enkelt. Och tänka sig att jag ser fram emot intervjun jag har inbokad även om jag är lite osäker på vilket av alla de tjänster som de haft ute som är aktuell i mitt fall. Kanske är det så att de vill träffa en så att de vet vilken tjänst som är bäst lämpad för mig? Hmmm... jag vet ju vad det är för tjänster, men sen får vi ju se vad det slutar med. Ett nej kanske? Svårt att tänka optimistiskt som ni märker.
Nu när det är snart kväll efter att Mamman åkte för typ en timme sen och sitter jag ner och försöker få ordning i oredan uppe i hjärnkontoret. Lättare sagt än gjort. Och frågorna hopar sig. Vart är jag på väg? Vad väntar mig? Vad vill jag? Samtidigt som jag saknar min pojke...
Därefter blev det en stund hos Väninnan och pratade ifatt oss en snabb sväng. Vi träffas inte så ofta numera, även om vi pratar en del på telefon så är det ju inet samma sak. Hon tyckte det var ett bra initiativ av mig att komma över helt enkelt, även om det nu inte blev så lång stund så kände jag mig i allafall lite lättare inombords. Anställningsintervjuer är ju inte direkt min favoritsysselsättning även om det verkar vara nåt jag gjort en del av den senaste tiden.
Därefter hade jag infomöte på arbetsförmedlingen för att lyssna trekvart på en människa som borde gå en kurs i hur man talar inför en grupp. Inte så givande, men när man får brev från arbetsförmedlingen så inställer man sig som man ska. Jag tog en promenad hem i regnet och tänkte på allt det där som jag är mitt i just nu. Kom inte fram till nåt givande under min promenad, och kom hem och såg CSN kuvertet ligga innanför dörren. Siffrorna i innehållet gjorde mig låg och ska väl försöka styra upp det på nåt sätt. Sen får vi se om de går med på det jag vill. Det är ju en helt annan sak. Vad jag vill och vad de anser jag ska göra. Suck.
Pratade en stund med pojken innan han skulle till jobbet, och jag skulle få besök av Mamman med sin nydöpta dotter. Medan jag väntade på att hon skulle komma dammsög jag och städade undan det värsta. Jag fattar fortfarande inte hur det kommer sig att det blir så stökigt av att inte vara hemma. Jag fick ett samtal från ett av dem där femtielva ställen jag skrivit och sökt jobb hos och fick tid till en intervju om en vecka. De tyckte om det de såg på papper tydligen. Så det blir att ta sig ner till arbetsförmedlingen igen och få dem att fixa tågbiljetter igen. Ibland går det undan som sagt. Jag flaxar runt helt enkelt. Och tänka sig att jag ser fram emot intervjun jag har inbokad även om jag är lite osäker på vilket av alla de tjänster som de haft ute som är aktuell i mitt fall. Kanske är det så att de vill träffa en så att de vet vilken tjänst som är bäst lämpad för mig? Hmmm... jag vet ju vad det är för tjänster, men sen får vi ju se vad det slutar med. Ett nej kanske? Svårt att tänka optimistiskt som ni märker.
Nu när det är snart kväll efter att Mamman åkte för typ en timme sen och sitter jag ner och försöker få ordning i oredan uppe i hjärnkontoret. Lättare sagt än gjort. Och frågorna hopar sig. Vart är jag på väg? Vad väntar mig? Vad vill jag? Samtidigt som jag saknar min pojke...
Kommentarer
Trackback