hRaven

Sitter och har precis lyssnat på Sommar på radio. Det är en av de få saker jag faktiskt tar mig tid till att göra. Men just idag var hon inge intressant så jag gick in i arkivet på sr.se och hittade lördagens sommarvärd; Lars Winnerbäck. Blev lite förvånad över att hitta honom där. Inte så att han inte skulle kunna vara sommarpratare, utan det faktum att mina två Winnerbäck-fans inte nämt detta överhuvudtaget. Hans program sändes i lördags. Jag tillhör ju inte direkt till hans lyssnarskara... inte alls faktiskt, men att lyssna till hans program var intressant. (Det är hans ord som får vara rubrik för detta till exempel).

Hans prat väckte en del i mig själv sådär som det brukar med sommarpratare som jag faktiskt tagit upp här. Hur det där med att loosen up passar väl på mig också. Att inte ta sig själv på så stort allvar, även om han nu inte direkt använde sig av det exemplet. Att kunna njuta av dagen, stunden och eller situationen. Passar väl bra in på mig när jag ganska nyligen skrev om att jag vill flytta och drömmer om annat. Suck. Leva i nuet var det. Ta vara på möten i vardagen. Svårt det där. Väldigt svårt. Idag har jag till exempel ingen som helst lust att t mig till andra sidan stan för att tillbringa natten på jobbet. Helst av allt skulle jag vilja ringa och säga att jag är sjuk. När de sen skulle fråga vad det är som fattas mig så skulle jag svara sanningsenligt att jag har ont i själen. Kan man sjukskriva sig för sånt? Är det ett legitimt skäl att vara hemma?

Regnet öser ner utanför fönstret och just nu så åskar det faktiskt. Så rubriken är väl passande? Jag är inte den man ska hålla i när åskan går. Inte tillräckligt trygg människa för det just nu. Själen gråter. Jag vet inte hur jag ska trösta den heller. För hur tröstar man någonting som man inte kan ta på eller namnge? Tänker på gårdagens lilla stund på en viss balkong och allt det där jag inte sa då. Det där som fanns där mellan raderna och hur orden som ägaren till balkongen var så nära sanningen i det hon sa. Hon skämtade om det, men det slog på en känslig tråd. En som jag inte vågat namnge än. Ändå vet jag att den finns där. Ibland är det så svårt bara. Eller kanske är det bara jag som gör det svårare än vad det borde vara? Att min motstånd för vissa saker bara är till besvär? Om jag bara visste varifrån detta motstånd kommer ifrån så skulle jag veta hur jag skulle tackla det. Vet man inte det så blir det svårt. Sen har jag ju hört att om man tar fram saker i dagsljus så förlorar de sin makt över en. Kanske är det så, men just detta vill jag inte ta fram i dagsljuset. Inte än.

Undrar om jag ska ge hans musik en chans också? Nu när jag lyssnat på vad han har att säga. På hans funderingar om saker och ting. Kanske är det så att jag missat nåt? Ehhh, jag ska nog inte ställa den frågan för jag vet ju vad mina två Winnerbäck-fans kommer att säga om det där. Får väl gå över till YouTube istället och komma ihåg att slappna av.