hRaven

Idag, efer många om och men, så satt jag åter igen under den underbara maskinen. Den där som surrar sådär sövande och som efterlämnar svarta avtryck under huden. Men oj, vad jag hade saknat känslan. Smärtan, den kreativa smärtan. Efterlängtade spår som kommer att sitta för alltid. Enda smolket i bägaren var att värmen gör att det svider lite extra i huden just nu. Men ahhh, processen går vidare och jag har fått mer färg som täcker min bleka hud.

Jag är nog lite konstig.