hRaven

Sjuttonde juni började ganska nyligen och jag kan meddela att istället för att sitta på jobbet och skriva detta så sitter jag hemma. Känns lite skumt, med tanke på alla de pass jag jobbat under gångna veckan. Blandar ihop dagarna och jag minns knappt verm som sagt vad. Ganska enerverande faktiskt. Kanske det är så det känns att få alzeimers? Eller demens? Att glömma saker är inte roligt... om man nu inte råkar glömma bort det där man inte vill komma ihåg. Tyvärr funkar det inte så märkte jag.

Tröttheten gör också att jag blir hudlös. Sådär äckligt känslig för saker folk säger. Svart eller vitt. Irriterad ena stunden och lugn som en filbunke den andra. Svår balansgång det där ibland. Det är väl tur att jag är medveten om problemet? Annars hade det blivit lite fel emellanåt. Speciellt på jobbet. Det räcker väl med att humöret växlar i hundranitti hos klientelen. Hur skulle det se ut om det gjorde på personalen också? Men nu har jag *taiträ* ledig i en vecka framöver.

Hemma nu, även om jag egentligen skulle ha åkt till pojken idag, men jag valde att sova istället. Ibland behövs det med mer än nåt annat. Sen är det ju så att han jobbar eftermiddag denna vecka, vilket innebär att jag skulle inte ha sett så mycket av han ändå idag. Vaknade strax innan nio och var, och är, fortfarande trött. Ska krama kudde igen när jag är klar med denna. Enda nackdelen med att vara kvar hemma är att jag får sova ensam inatt. Har en del att fixa här hemma innan jag slänger mig ner på stan och på tåget imorgon. Onödigt att vara tröttmössa när man ska göra saker. Fattar fortfarande inte hur det kommer sig att det kan bli så jävla skitigt när jag knappt ens vart hemma mer än för att sova. Jag förstår det inte. Vem är det som stökar hemma hos mig? Jag har ju inte ens djur! Suck... som sagt, en del att ta itu med imorgon. Idag har jag inte orkat helt enkelt.

Måndag har övergått till tisdag och jag ska upp till pojken. Längtar.