midsommarhelgen
Det har tagit ett tag att landa efter helgen. Annars hade jag ju skrivit detta redan igår. Eller landa och landa är väl fel ord egentligen. En del att smälta helt enkelt bara. Sen att pojken åkte igår morse gjorde ju inte saken mycket bättre. Brukar ju vara så en vanlig helg, men nu var det som om tiden bara rann iväg och trots att man hunnit med en del kändes det bara som om nån stal den från mig.. oss. Skumt det där. Men jag misstänker att det är vetskapen om att vi inte kommer att ses på ett par veckor igen som spökar.
Helgen var det ja. Hmmm... ja, vi åkte ju dem där milen för att hälsa på hos ett par av hans bästaste vänner. De har varit väldigt nyfikna på mig under tiden som jag funnits i pojkens liv, och nu fick de äntligen träffa mig. Och de hur trevliga som helst. Jag är ju inte helt omöjlig att ha att göra med. Glad social jävel som man är. Ojdå, det där lät negativt, inte min mening. Fredagen började med att värdparet med ungar åkte iväg på dop, så det blev att sitta ett antal timmar hos dem och vila lite. För det skulle komma att behövas. Orsaken till resan var att hälsa på men också det att pojken skulle hinna umgås med sin blivande gudson (eller fadder som det heter numera). Och det blev ungar för hela slanten.
Vi fick helt enkelt leva småbarnsfamiljeliv hela helgen. Och är man inte van så blir man väldigt trött. Speciellt när det rör sig om flickor på fyra och tre. Den yngsta på tre månader gjorde inte så mycket väsen av sig så det kan jag ju inte klaga på direkt. Så var det ju så att pojken fick hålla han mest hela helgen, även om jag fick låna han en sväng här och där. På lördagen var det barnkalas då det var treåringens födelsedag. Så det blev att träffa en massa släkt också. Hade ju inte vart så farligt om man hade varit inställd på det, men nu visste jag ju inte det. Pojken hade glömt att berätta det nämligen.
Tydligen är jag bra med barn. Blev till och med adopterad av treåringen. Detta förvånade föräldrarna mer än något annat egentligen. För tydligen är flickan väldigt kräsen när det gäller sånt där och känslig för främmande människor (inte bara främmande heller fick jag höra senare). Men mig tyckte hon om. Jag blev hennes nya bästis helt enkelt.
På söndagen åkte vi hem till mig (trots att flickorna inte ville det alls). När vi kom hem till mig så sov vi en stund. Båda något trötta efter helgen. Småbarn tar väldigt mycket energi, särskilt om man inte är van vid dem. Pojken konstaterade enkelt att det är inte ofta man gått upp runt sju på helgerna. Speciellt inte efter midsommarafton. Jag kan bara hålla med.
Helgen var det ja. Hmmm... ja, vi åkte ju dem där milen för att hälsa på hos ett par av hans bästaste vänner. De har varit väldigt nyfikna på mig under tiden som jag funnits i pojkens liv, och nu fick de äntligen träffa mig. Och de hur trevliga som helst. Jag är ju inte helt omöjlig att ha att göra med. Glad social jävel som man är. Ojdå, det där lät negativt, inte min mening. Fredagen började med att värdparet med ungar åkte iväg på dop, så det blev att sitta ett antal timmar hos dem och vila lite. För det skulle komma att behövas. Orsaken till resan var att hälsa på men också det att pojken skulle hinna umgås med sin blivande gudson (eller fadder som det heter numera). Och det blev ungar för hela slanten.
Vi fick helt enkelt leva småbarnsfamiljeliv hela helgen. Och är man inte van så blir man väldigt trött. Speciellt när det rör sig om flickor på fyra och tre. Den yngsta på tre månader gjorde inte så mycket väsen av sig så det kan jag ju inte klaga på direkt. Så var det ju så att pojken fick hålla han mest hela helgen, även om jag fick låna han en sväng här och där. På lördagen var det barnkalas då det var treåringens födelsedag. Så det blev att träffa en massa släkt också. Hade ju inte vart så farligt om man hade varit inställd på det, men nu visste jag ju inte det. Pojken hade glömt att berätta det nämligen.
Tydligen är jag bra med barn. Blev till och med adopterad av treåringen. Detta förvånade föräldrarna mer än något annat egentligen. För tydligen är flickan väldigt kräsen när det gäller sånt där och känslig för främmande människor (inte bara främmande heller fick jag höra senare). Men mig tyckte hon om. Jag blev hennes nya bästis helt enkelt.
På söndagen åkte vi hem till mig (trots att flickorna inte ville det alls). När vi kom hem till mig så sov vi en stund. Båda något trötta efter helgen. Småbarn tar väldigt mycket energi, särskilt om man inte är van vid dem. Pojken konstaterade enkelt att det är inte ofta man gått upp runt sju på helgerna. Speciellt inte efter midsommarafton. Jag kan bara hålla med.
Kommentarer
Trackback