hRaven

Mitt i natten. Jag fick rätt i antagandet att jag skulle vara död på onsdagen. Natt fyra tog slut igår morse och jag kom hem i ganska hyfsad tid, men så av nån konstig anledning så kunde jag inte somna. Klockan hann bli tolv innan jag kunde sluta mina grå. Jag hade en klocka som skulle meddela mig att det var dags att gå upp, men den märkte jag inte ens, Pojken hann ringa och försöka nå mig två gånger innan jag fick för mig att det var dags att kliva upp tio över nio. Jag var, och är, trött med andra ord.

I förrgår hade pojken och jag samtal om livet i allmänhet och mina jobbtider. Visserligen inte första gången, och jag tvivlar på att det är sista gången. Han vet ju om att jag jobbar nästan tretton timmars pass åt gången, men han förstår inte varför det tar mig ett par timmar att göra mig i ordning för jobbet. Förutom det obligatorsiak kaffet så tar det ett tag att förbereda sig mentalt för att orka med det jobb jag har. Han fattar det till en del. Speciellt biten om att det är psykiskt påfrestande, men inte dat där att jag behöver den där tiden på "morgonen" att förbereda mig. Nu är det ju inte alltid så, men en del dagar är jobbigare än andra, beroende på vem man jobbar med vill säga. Ibland jobbar jag för två... Varför? Det kan jag tyvärr inte gå så mycket närmare in på här, men så är det tyvärr. När jag förklarade läget för pojken och försökte få han att förstå så säger han efter ett tag; "Fortsätter du såhär så blir du utbränd". Jodå, jag vet. Tro mig jag vet. Jag var på väg redan förra året. Jag vet ju hur jag ska kunna ta mig ut ur den här situationen, men det kommer att ta tid. Tid som jag verkar sakna och tålamodet jag verkar ha tappat någonstans på vägen. Suck. Det är ju inte så att jag inte vill arbeta med det jag gör, utan det det handlar om att jag vill göra det under en annan form. 

Kollade på 5:an idag och såg att de har ett program som följer kändisar på rehab... Celebrity rehab with dr. Shaw eller vad den heter... Intressant i sig, men för mig som jobbar med klientelen lägger märke till sånt där som de inte visar. Det är kändisar. De är missbrukare. Men de missbrukar inte i programmet. Jag jobbar med det där de visar på TV. Jag jobbar inte med kändisar, men jag jobbar med problematiken. Det jag jobbar med nu är aktiva missbrukare som nyligen varit hemlösa. Det kräver en hel del för att orka med det. Tro mig. Jag är ingen övermänniska. Ingen som jobbar med klientelen är det, och det kräver sin man eller kvinna. En jäkla massa skit man måste kunna hantera. Om ni, som ser på programmet, tycker det verkar vara tunga känsliga saker de tar upp... hmmm, tänk då på allt det där de inte visar. Jobbar man med människor i den sitsen måste man kunna hantera allt det där. Inte glamoröst. Ingen dans på rosor. En fin balansgång inom sig själv. Självdistans och mognad krävs för att kunna jobba med klientelen. Situationer som dyker upp. Hur det kan vända på en sekund. Bråk. Hot om våld. Krik och gap. Gråt. Ångest. Men också det bra sakerna som faktiskt gör att man orkar med allt det dåliga. För utan de bra sakerna skulle man inte orka. Tro mig. Jag har hållt på med det här ett tag nu. 

Mitt i natten. Det är sommar. Det är stadsfest i stan, eller kanske jag ska skriva att det är fest vid mälaren? Kanske jag tar mig ner under torsdagkvällen även om det där med att gå ner ensam inte lockar mig särskilt mycket just nu. Men, imorgon är en annan dag. Vem vet vad jag hittar på.