hRaven

Egentligen borde jag väl skriva varnatt... men det ger helt andra accesationer (stavas det så??) . Mitt i natten är det i allafall och jag vänder på dygnet för att orka med arbetet imorgon. Dagarna när man är ledig går så himla fort. Fattar inte! Visserligen blev det inte så mycket gjort idag... för det skulle vara dumt att ta ut sig när man måste sitta uppe så länge som möjligt inatt?

Jag övar på det där med att sitta och göra ingenting. Har blivit dålig på det där igen har jag märkt. Det är en konst helt enkelt. För det är ju lätt hänt att man hittar sig själv sittande framför datorn... eller TV:n.... läsandes en bok... tidning... laga mat... För allt det där är att göra någonting. Att göra ingenting betyder just det. Svårare än man tror ska jag meddela. För då kommer tankarna. Dem där som man försöker tränga undan till en annan dag. En annan natt. Dem där som man borde ta itu med innan de blir ohanterliga. Jag vet allt det där. Men så sitter man där igen av nån konstig anledning. Men hej, vem vill tänka på saker som man inte blir glad av? Vem vill tänka på saker som gör att man får ångest? Mår kasst? Nästan fysiskt illa? Ingen skulle jag tro, om man nu inte är lagd åt det hålllet.

Jag vet vad det är jag inte vill tänka på. Jag vet vad det är som jag försöker gömma i mitt mörkaste hörn. Jag vet vad det är som gör sig påmind när jag försöker mig på det där med ingenting. För börjar jag lyssna inåt... riktigt ordentligt... så vet jag vad det är som kommer fram. Jag vet vad det är jag inte vill känna. Jag vet vad det är som jag inte vill tänka på. Och jag vet hur illa det är. Alla tecknen finns där. Psykiska och fysiska tecknen över saker som jag tränger undan. Och jag vet att det inte är bra. Jag vet det, men ändå gör jag det.

Vardag igen. Grå verklighet. Borde göra nåt åt det där. Här.