080515

Ibland önskar jag att livet var lika enkelt som med blomskott.
Kapa av rötterna för att sätta ner dem någon annanstans.
Ett år har gått sen jag skrev om min längtan om att rycka upp mina bopålar och börja om någon annanstans.
Känns som om jag trampar på stället.
Känns som om jag håller på och drunknar i kvicksand.
Känns som om livet springer förbi mig.

Vad är meningen med detta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback