hRaven

Det är sådär varmt som det bara kan vara inder försommaren. Svalorna drillar från tidig morgon till sen kväll, och jag tycker att det mesta är lite mysigt just nu. Vet ju att det har jag när jag är här uppe hos pojken. Det blir ett helt annat tempo, men också tänket blir helt annorlunda. Jag trivs med den jag jag är här uppe. Tror pojken märker skillnad faktiskt. Annars skulle det vara lite konstigt.

Helgen börjar så snart pojken kommit hem för dagen. Han har förmiddag denna vecka och dagarna går sådär fot igen. Fattar inte det där. Hur kommer det sig att tiden bara flyger iväg? Visserligen "förlorade" vi en dag på att jag kom på tisdagen istället för måndagen, men i allafll. Fattar inte.

Imorgon är dagen D inbokat för hans del. Jag ska lotsa hans bil till mina föräldrar. Första träffen med dem. Pratade med morsan igår för att tala om när vi kommer och sen att vi blir inte kvar hela dagen eller natten. Hon svarade med att säga att: då blir det ju bara en kort visit. Hmm, sen när är fyra timmar en kort visit? Beror väl på vilken verklighet man lever i kanske? Jag kan tycka att dem där timmarna är några för många, men men... Det är dags att visa upp sig där också skulle jag tro.

Helg snart. Dagarna springer iväg och snart är det en ny vecka igen. Vill inte alls. Kan man inte få stanna tiden ibland?