hRaven

Idag har jag har kommit underfund med att dagmänniskor tillhör en annan ras. Detta utifrån att jag inte är som dem. Jag fick leka normal dödlig människa och visa att jag inte flammar upp i lågor när dagsljus når min hud. Inte för att det var så mycket dagsljus idag på grund av de tjocka mörka molnen, men i allafall. De boende var något förvånade över att jag befann mig på plats mitt på blanka dagen. Rubbar deras cirklar bara sådär liksom.

Dagmänniskor har en helt annan syn på världen än vad jag har har jag märkt. Där klockan åtta inte är tidigt till exempel. Eller att få gå hem klockan halv fem ses som sent. Så bakvänt det blir. För i vanliga fall skulle jag inte börja förrän tre timmar senare. Jobba när jag brukar sova. Men men... nu är jag hemma i allafall. Trött som en gnu igen. Färdig för räkning liksom, så jag tänkte faktiskt passa på och göra just det. Sova. Redan. Mitt på dagen liksom. Bara för att jag kan. Sen spelar det ingen roll vilken tid jag vaknar heller egentligen. För nu är jag ledig i en vecka. Jag kan göra vad jag vill.

Sen att jag inte kommer att åka uppåt den här gången känns lite ovant faktiskt. Att jag inte kommer att få leka hemmafru den här kommande veckan kommer att bli konstigt... faktiskt. Har ju liksom vant mig vid att göra så var tredje vecka. Han kommer ju ner redan imorgon så. Kommer att bli väldigt ovant att ha han här så många dagar. Ett tag sedan sist han gjorde så. Här får jag be Rockern att hojta till när hon vet när vi ska komma över till hennes sida av stan. Så, nu är det gjort också. Var var jag? Just ja.. ta och krama kudde nu. Bara för att jag kan.